Påskvänner!
Tillbaka i vardagen - med en hel hög av spelläxor. Fast är det inte det jag drömt om - att riktigt få träna orgel och piano, av alla krafter? Att genom musiken få vara en Verbi Divini Minister - en Guds ords tjänare - och genom sång och spel lyfta fram det gudomliga ordet?
I söndags hade vi lektioner under gudstjänsttid. Reagerade först ganska starkt på detta och funderade på att skolka av samvetsskäl. Jag är ingen rigid uttolkare av tredje budet, men just i Luthers nytestamentligt profilerade uttolkning av detsamma betonas ju att vi "inte ska förakta predikan och Guds ord utan hålla det heligt, gärna höra och lära det."
Men vår sång- och körövning under söndagsförmiddagen visade sej innehålla en så stor mängd uppbyggliga texter att jag med glädje betraktade det som "dagens gudstjänst". Visserligen krävdes en stor mängd repetitioner, men jag fann det inte alls omöjligt att samtidigt med sång- och dirigeringsövningar bevara en känsla för sångernas djupa innehåll. Jag skulle t.o.m. tro att det är till fördel för det rent musikaliska/klangliga framförandet om vi tänker på vad vi sjunger.
Rövarens bön "Jesus, tänk på mej / när du kommer i ditt rike", med musik från Taizé, är bara ett exempel på vad vi övade denna söndagsförmiddag i Mellansel. Skulle den komma in i psalmboken får vi alltså en psalmtext som är gjord av en rövare. (Amazing Grace är ju skriven av en slavhandlare och alla övriga, utom de som består av Jesusord, av andra sorters syndare).
Sjung när frestarn framme är,
han då måste vika.
Psalmens friska toner är
änglahärar lika.
Runt oss lurar synd och skam,
som vi alla märker,
men en psalm där du går fram
tron och hoppet stärker.
onsdag 3 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar