Påskvänner!
Vilka underbara mornar man kan få uppleva så här på sommaren! Att "råka" vakna lite för tidigt behöver inte - som på vintern - leda till malande orostankar. Det beror väl på att det är semestertid förstås, men också på att även den tidiga morgontimmen är ljus, fullt av fågelsång och daggvåt grönska. Ett slags skapelsens evangelium som predikas som ivrigast vid 5-tiden på morgonen.
Jag satt häromsistens på biblioteket en gråvädersdag och läste ett somrigt nummer av Kyrkans Tidning. De kloka gubbarna Stefan Edman och Martin Lönnebo samtalade om skapelsen och den nya jorden. Många goda tankar och glädjeämnen lyckades de förmedla. Båda två har betytt mycket för att återupprätta vår "förlorade förundran" inför livet och universum - något som även två så inbördes olika personer som astronomen Peter Nilson och journalisten G K Chesterton hjälpt mej mycket med. Livet är ett under!
Fast apropå några repliker om vad "den nya jord" bibeln talar om kan innebära funderade jag på om Edman och Lönnebo glömt bort 2 Petrusbrevets ord om hur "allting ska upplösas i hetta". Motiveringen för att värna skapelsen bör inte vara att denna jord ska vara för evigt, utan att den även i fallet tillstånd är så fantastiskt fin men också så skör. Att vi har fått denna jord, denna pärla i universum, som en gåva av Gud att bruka och bevara och glädjas över. Det ska vi göra, vare sej den består en dag eller en miljon år ytterligare.
Att jorden i sin nuvarande form ska gå under är dock både ateister och klassiskt troende kristna överens om. Det bör inte vara något skäl att förstöra den i förtid, att kacka i eget bo. Vi ska vara ömsint rädda om den under vårt korta liv. "Men nya himlar och en ny jord förbidar vi efter hans löfte."
Ny ska Gud göra mänskan,
allt gammalt och trasigt blir bytt.
Himmel och jord skall förvandlas då,
när Gud skapar allting nytt.
Gud skapar allting nytt!
Uppstått har Jesus, hurra, hurra!
Han lever, han lever, han lever än!
Han lever, han lever, han lever än!
måndag 14 juli 2008
Tänk att få vakna tidigt en morgon
Etiketter:
Kyrkans Tidning,
Martin Lönnebo,
Miljöfrågor,
Skapelsen,
Stefan Edman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar