Rutström skrev gärna gravskrifter och nyårshälsningar i poetisk form, utöver alla de egna verser han avslutade sina predikningar med och som tillsammans utgör en god del av Sions Nya Sånger (som kallats Rutströms sånger av ungefär samma skäl som Psaltaren ibland har kallats Konung Davids Psalmer - givetvis utan alla jämförelser i övrigt!).
Här hans i mitt tycke vackraste nyårspsalm, som vanligt lätt bearbetad (men inte förkortad!):
1. Du helga stad, Jerusalem,
i solens land belägen,
du Guds och Lammets sälla hem
som är oss än ur vägen,
vi tänker här med allvar på,
att aldrig ner din sol skall gå,
ej år och tider skifta.
2. Där går en älv som klar kristall
från evighetsmonarken,
som stadens ägor vattna skall
och livets trän i parken.
Guds Lamm, som rikets skuld betalt,
förblir där allt för dem han valt,
i alla evigheter.
3. Men här på jordens nedre krets
allting förvandling lider.
Sej stjärnevärlden likaleds
i ständig vandring vrider.
Skall jorden någonsin få ro,
måst´ Lammet bli dess A och O,
Begynnelsen och Änden.
4. O Fader vår, ske viljan din
som du med oss behagar!
Det nya år som flutit in
att öka nådens dagar
låt bli en nådens period,
och Jesu Kristi dyra blod
upplive Sverige! Amen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar