Böner av Birgitta

Påskvänner!

Med alla sina misstag, villfarelser och av henne själv beklagade frestelser till högmod tycks Birgitta Birgersdotter, död den 23 juli 1373, ändå ha varit en verklig kristinna och ett sant helgon, av nåd för Frälsarens skull. Också vi Efs-are kan så här på hennes himmelska födelsedag och inför Kristi Förklarings dag på söndag gärna dela några av hennes böner med varandra (källa: Birgittasystrarna på Djursholm):

Jesus, den eviga härlighetens Spegel, påminn Dig den sorg som Du erfor när Du i Ditt gudomliga ljus tänkte på dem som skulle räddas genom Ditt välsignade lidandes förtjänst och hur Du samtidigt såg den stora mängd förtappade som skulle dömas för sina synder och hur Du bittert klagade över dessa hopplöst förlorade och olyckliga syndare. Genom denna avgrund av medlidande, särskilt genom den godhet som Du visade den botfärdige rövaren när Du sade till honom: ”Idag ska du vara med mig i Paradiset”, ber jag Dig, gode Jesus, att i min dödsstund visa mig Din barmhärtighet. Amen.

Jesus, Barmhärtighetens oändliga djup, jag ber Dig vid minnet av Dina Sår, som trängde in i Din benmärg och i djupet av Din varelse, att dra mig, eländiga syndare, överväldigad av allt det jag är skyldig till, bort från synden och att gömma mig från Ditt Ansikte som med rätta är förargat på mig. Göm mig i Dina Sår tills Din rättvisa vrede har gått över. Amen. 

Jesus, starka Lejon, odödliga och oövervinnelige Konung, påminn Dig den Smärta vilken Du uthärdade när all Din styrka, både andlig och kroppslig, var helt slut. Du böjde Ditt Huvud och sade: ”Det är fullbordat.” Genom denna ångest och sorg, ber jag Dig Herre Jesus, att ha förbarmande med mig i min sista timma, när min ande är så oroad och försvagad. Amen.

Jesus, Faderns ende Son, Hans härlighet och avbild av samma väsen, påminn Dig den enkla och ödmjuka överlåtelsen när Du överlät Din ande till Din Fader och sade: ”Fader, i Dina händer överlämnar jag min ande,” och med Din Kropp alldeles sönderslagen, med Ditt brutna och barmhärtiga Hjärta öppet för att frälsa oss, andades Du ut. Du helgonens Konung, genom denna dyrbara död, ber jag Dig, trösta mig och hjälp mig att motstå det onda, köttet och världen, så att jag, död från denna värld, kan leva endast för Dig. Jag ber Dig att i min dödsstund ta emot min pilgrimssjäl, som varit i landsflykt och som nu kommer tillbaka till Dig. Amen. 

Jesus, sanna och livgivande Vinstock. Kom ihåg allt det Blod som rann från Din sargade Kropp då Ditt huvud slutligen böjdes ned och soldaten öppnade Din sida med sin lans, så att de sista dropparna av Blod och Vatten strömmade ut. För detta oerhörda lidandes skull ber jag Dig, kärleksrike Jesus, att genomtränga mitt hjärta, så att jag dag och natt utgjuter ångerns och kärlekens tårar. Omvänd mig helt och hållet till Dig, så att Du kan bo i mitt hjärta och min omvändelse vara Dig välbehaglig. Låt slutet av mitt liv präglas av helighet, så att jag kan få lova Dig i evighet med alla Dina helgon. Amen. 

Min Herre Jesus Kristus, den levande Gudens Son, tag emot min bön med samma glödande kärlek med vilken Du uthärdade Din Allraheligaste Kropps alla Sår. Förbarma Dig över oss alla, levande och döda. Öppna Din barmhärtighet för oss, ge oss Din nåd, förlåtelse för alla synder, efterskänk oss all skuld och ge oss till sist det eviga livet. Amen.

Och så den mest kända bönen av Birgitta, en bön som Efs-predikanten, poeten och riksdagsmannen Tore Nilsson (1919-98) gärna använde:

O Herre,
kom snart och lys upp natten.
Såsom döende längtar, så längtar jag efter dig.
Säg min själ att inget händer, utan att du tillåter det,
och att inget som du tillåter är tröstlöst.

O Jesus, Guds Son,
du som stod tyst inför dem som dömde dig,
håll tillbaka min tunga, till dess jag fått besinna vad och hur jag skall tala.
Visa mig vägen och gör mig villig att vandra den.
Vådligt är att dröja och farligt att gå vidare.
Så uppfyll då min längtan och visa mig vägen.
Jag kommer till dig, såsom den sårade kommer till läkaren.

Giv, o Herre, mitt hjärta ro.

Plus Birgittas morgonpsalm, även om det skulle vara kväll när du läser detta:

1. Du som är morgonrodnadens klarhet
lyser nu upp både himmel och jord.
Bortdrivet, skingrat är jordlivets mörker,
och alla himlar får ljus ifrån dej.
Ja, så som ljuset går fram ifrån solen,
så strömmar misskund och nåd ifrån dej.

2. Du är en rikt överflödande källa,
bräddfylld av nåd till de nödställdas hjälp.
Genom din kärlek, som dragit mej till dej,
de som är döda i synd ska få liv.
Ja, både sotsvarta, lata och kalla
ska i din blödande kärlek få liv.

Text: Birgitta Birgersdotter (1303-1373), bearb. A.H. 2010
Musik: Joël Blomqvist 

Den äldsta avbildningen av Birgitta (Johannes Junge ca 1425):