Hasse & Tage (eller vilka som nu gjorde Norge-visan) hade faktiskt en poäng i att Norges ende verkligt store skald är Petter Dass! Här kommer hans versifiering av Sakarias´ lovsång med Harald Gullichsens kongeniala koral (med reservation för att min översättning kanske inte riktigt gör rättvisa åt vare sej Petters eller Sakarias´ skaldekonst):
1. Så rörde Anden Sakarias´ tunga!
Den stumme prästen muntert kunde sjunga
sin lovsång med en hög och tydlig röst:
Lov ske dej, Gud, du Israels rätte Herre,
att du ditt folk från synd som tyngt allt värre
har återlöst!
2. Ett frälsningshorn så många här till glädje
du reste upp i Davids hus och säte
som du genom profeterna har sagt.
Du frälsar oss från alla som oss hatar,
från synd och värld, från helvetet och satan,
trots deras makt.
3. Din pakt och ed till Abraham med flera
du håller troget, ja, du gör än mera:
Du rycker oss ur fiendernas hand
och vill oss i din kärleks tjänst få städsla,
en tjänst för hela livet utan rädsla
och träldomsband.
4. Och du, min son, som nyfödd är och liten,
du ska få bli en Guds profet med tiden,
bereda väg och plats för Herren här.
Du för ditt folk hans frälsning ska förkunna,
så de förstår att deras synder tunga
förlåtna är.
5. Lär dem då också, att de ej förtjänar
sitt barnaskap med dygd, att Gud förlänar
det av sin mildhet och barmhärtighet.
Han själv ska komma ner till oss från höjden,
ja, Jesus, du vars väg Johannes röjde
har gett oss det,
6. så du för alla som i mörker tvinar,
med evigt ljus och klarhet ska få skina
- det är ditt ord och evangelium -
och så oss in på fridens vägar styra,
ja, där din kärlek allt ska genomsyra
du ger oss rum!
P Dass:
Sedan vill jag med glädje också länka till David Fiskes söndagskrönika i Dagen. Den är så tänkvärd, både för Efs-are och andra (jfr Jesus-orden i Joh. 4:36-38). Och även om Norges ende verkligt store skald heter Petter Dass, hade även stiftsprost Gustav Jensen 200 år senare en uppenbar skaldegåva. Även han skrev en psalm som passar bra i samband med både Johannes Döparen och oss andra:
1. Herre, du Herre ska växa
och jag ska bli mindre.
Om än min gåva är liten,
jag gläds i mitt inre.
Ringaste vän
fröjdas med brudgummen än,
när det till bröllopet ringer.
2. Du kommer ovanifrån
och är upphöjd för alla.
Himlarnas himlar dej Herre
och Konung ska kalla.
Jag är av jord.
Tänk, så långt nere jag bor!
Tänk, hur i synd jag kan falla!
3. Dock vill du, Herre,
i himmelens rike mej glädja.
Gärna du ser mej
i högtidens festsal inträda,
kallar mej vän,
vill i barmhärtighet än
frälsningens dräkt mej ikläda.
4. Väx för mitt hjärta, Guds Son
med en krubba till läger!
Väx för min ande, Guds Ord
som all andekraft äger!
Frigjord från mitt,
fullkomligt salig med ditt,
lär mej att gå dina vägar!
5. Väx för de tallösa släkten
dit kyrkan du sänder!
Herre, låt alla få se
dina sårmärkta händer,
samlas i bön,
samlas till högtid så skön,
glädjas med brudgum och vänner!
Törs någon nu på Johannes Döparens dag läsa två verkliga väckelsepredikanter, som var och en på sitt sätt och i sin mån utförde en Johannes Döparen-uppgift i vårt svenska folk, så prova läs Anders Carl Rutströms (f 1721) och Lars Linderots (f 1761) predikningar! (Jag tror att de fortfarande har något att påminna oss om). Låt oss be om nya väckelseförkunnare som på sin tids språk och för sin tids människor förkunnar samma eviga evangelium. Och låt oss tacka för dem vi fått nåden att lyssna till - och låt oss uthålligt bära dem i förbön.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar