Ja, Tore Nilssons 100-årsdag skulle förvisso ha infallit igår. Men det är ju inte för sent att uppmärksamma den ändå. Så här skrev jag i en "minnesruna" inför sångkvällen i Byske kyrka förra lördagen:
Som historieintresserad med visst sinne för siffror och årtal är det roligt att anknyta till predikanten. författaren och riksdagsmannen Tore Nilssons födelseår 1919: Året för den sedan så hårt kritiserade Versailles-freden. Året då katekesen avskaffades som lärobok i folkskolorna. Året då den med 1819 års psalmbok jämnårige kyrkoherden Petrus Brandell i Nordingrå avled på sin 100-årsdag. Året då även domprosten och roseniusforskaren Per-Olof Sjögren föddes, liksom den frispråkige lektorn Erik Petrén i Gävle.
Tore Nilssons författarskap var mångsidigt. Förutom de tre diktsamlingarna Reseskildring, På genomresa och Kungsled - och många, många fler dikter, även tonsatta - skrev han en hel mängd romaner, där särskilt "Såsom-sviten" (där alla titlar började med ordet "Såsom") väckte uppmärksamhet. "Fåvitsk jungfru" är en gisslande vass satir över den moderna kristendomen, medan särskilt "Båtlänningen" och "Jag har din boning kär" är ömsinta skildringar av historiska kvinnoöden. "Spåret mot polstjärnan" och "Bastun - om mannen som gick bort" visar också på en sällsynt inlevelse i tider som gått och i livets och människans gåtfullhet.
I Sionstoner 1972 återfinns hans sånger "Jag ser din rikedom", "Blodröd synd hos mig du ser", "Jesus har offrat allting för mig", "Här har du mig, Herre", "Så länge jag är till" och "Vi tacka, Herre, för det skimmer". Men eftersom ELS (på 70- och 80-talen LBS) använde en äldre upplaga av Sionstoner fick jag paradoxalt nog aldrig sjunga hans sånger under min uppväxt, om inte möjligen på någon EFS-samling i mammas eller pappas hembygder. "Kring vår Frälsares panna" minns jag dock som "gubbkörsång" på Yttersfors ibland. Och det hände att någon av Tores dikter deklamerades, dock vad jag minns aldrig av honom själv.
Framför allt var det predikanten Tore jag mötte, och även om jag inte, som en av mina bröder, trodde att det var han som var Martin Luther, påverkades jag starkt av hans förkunnelse. Han talade likt sin ojämförlige Mästare med makt och myndighet, men den var inte Tores egen utan "i kraft av Kristi ord". Tron kommer ju bara av den predikan som hämtar sin makt och myndighet i detta ord, och det var därför det var så viktigt för Tore att hålla sig till Skriften. Men inte bara Skriftens sakinnehåll utan även dess språkdräkt och bilder återspeglades i hög grad i Tores förkunnelse. Hans rena innantilläsning var en upplevelse i sig. Någon gång kunde den bibeltrogne Tore rent av citera ett bibelord fel, med följdfrågan: "Står det så"? Man märkte att varje bibelord var viktigt, någon gång återgivet enligt Karl XII:s bibel eller på engelska för pregnansens skull.
Mycket mer vore att säga, men jag stannar här. Vill gärna få avsluta med orden i Hebreerbrevet 13:7-8: "Tänk på era lärare som har talat Guds ord till er. Se hur de slutade sin levnad och efterfölj deras tro. Jesus Kristus är densamme, i går, idag och i evighet.
Katekesfråga 223: Vilka nådegåvor får vi genom dopet i den treenige Gudens namn?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar