Påskvänner!
Idag väljs efter all sannolikhet min namne Andreas Holmberg till ny biskop i Stockholms stift. Det är ju roligt att ha en Andreas Holmberg i biskopskollegiet, därtill ett missionärsbarn som själv varit lärare i Tanzania. Men en del saker bekymrar mej dock vad gäller just Andreas´ biskopsroll. Så här skrev jag i en insändare till Kyrkans Tidning för tre veckor sedan (den togs aldrig in, så nu publicerar jag den här istället).
DET ÄR ALLVAR NU, ANDREAS!
I fjol våras hade jag, N Andreas Holmberg, en liten debatt i Kyrkans Tidning med min namne B Andreas Holmberg, stiftsadjunkt i Stockholms stift och nu biskopskandidat med, som det verkar, mycket starkt stöd i stiftet. Diskussionen gällde hur biskoparna ställer sig till företeelser som nätverket "Kristen bortom Gud" och kh Åke Nordströms tes att det är orimligt att försöka få folk att tro på en "en från människan oberoende, självständigt handlande och skapande kosmisk varelse". Eller tesen att Jesus "gudomlighet kommer sig av att det är vi som i tro erkänner honom som Kristus". (KT 15/3 2018)
Likaså påtalade jag (KT 19/4) hur domkyrkolektor Sabina Koij i Kyrkoalmanackan för reformationsåret 2017 framställde syndafallet som något positivt. ("De får inte äta, men måste göra just det för att bli sanna människor. [---] Steget ut ur Eden är oundvikligt för inre mognad och växt. Vi måste helt enkelt äta av äpplet." Dagbok med Kyrkoalmanacka, Verbum 2017, s 50). Och jag undrade om inte även klassiskt högkyrkliga och laestadianer då måste få bli prästvigda igen. Säga vad man vill om dem - men de är ju i alla fall emot synden och tror på Gud!
Till min glädje höll stiftsadjunkten Andreas Holmberg i sitt svar (KT 17/5) med om att en icke-teistisk kristendom är en orimlighet. Däremot tycktes han mena att det räckte om en biskop i enskildhet förehöll den icke-teistiske kyrkoherden detta. Jag menar däremot att offentligt framställd villolära också måste rättas offentligt - så att ingen som lyssnat blir bedragen.
Så har inte skett, men vad jag kan se sitter kh Nordström ändå säkert i Gustav Vasa. Allt medan t ex teol dr Rune Imberg på Församlingsfakulteten i Göteborg blir avkragad och meningsfränder till sådana svenskkyrkliga profiler som prof Bengt Holmberg och teol dr Bo Brander alls inte kommer ifråga för prästvigning i vare sig Stockholm eller Göteborg.
Om en stiftsadjunkt kan tillåtas sväva lite på målet, måste väl ändå en biskopskandidat kunna ge raka svar: 1) Kan en icke-teistisk kyrkoherde (läs Åke Nordström i Gustav Vasa och hans meningsfränder) få fortsätta verka i vår kyrka? 2) Om så är fallet, försvinner då inte hela legitimiteten hos det prästvigningsförbud från 1994 som drabbat klassiskt troende hög- och gammalkyrkliga, samt lågkyrkliga av laestadianskt och Elm-rosenianskt snitt?
N Andreas Holmberg
Iggesund
Katekesfråga 157: Hur uppstår och växer kristenheten på jorden?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
En mycket bra och pedagogisk argumentation!
Tack. Saken är extra pikant eftersom Andreas´ far, professor Bengt Holmberg, faktiskt vann biskopsvalet i Göteborg 1991 vid 49 års ålder och alltså skulle ha kunnat vara biskop där lika länge som biskop Bo (Giertz) och biskop Bertil (Gärtner) som gick i pension detta år. Biskop Bengt hade låtit något, det (bara B:n ;o)! Men eftersom regeringen dåförtiden utnämnde biskopar, blev Lars Eckerdal - som alltså i röstetal fått stryk av Bengt Holmberg - utnämnd, såsom mer anpasslig till socialdemokratins höga teologiska ideal.
(Hade Gärtner suttit lite till så att valet skett lite senare skulle Holmberg ha blivit biskop, ty den borgerliga regering som tillträdde på hösten samma år införde under civilminister Inger Davidsson den nya policyn att de som vann biskopsvalen också skulle utnämnas).
När Bengt Holmberg besökte mitt studentboende på Laurentiistiftelsen i Lund året efter (1992) sa han till mej att han hajade till vid åsynen av mitt namn på förteckningen över boende - "för jag har en son som heter Andreas", berättade han. I motsats till fadern är Andreas tydligen "havlig" (som Dag Sandahl brukar kalla det) och har åtagit sej att se till att sådana som hans fader och dennes meningsfränder aldrig i tiden blir vigda till präster i Svenska kyrkan. Huruvida prästkandidaterna måste tro på Gud och vara emot syndafallet återstår att se.
"mer anpasslig till socialdemokratins höga teologiska ideal"
Skaver i mitt öra. Men så är det ju.
Roade mig med att slå upp "havlig" på nätet för att se vad de föreslog för synonymer. Det gick inte så bra. Inte ens SAOL hade någon träff.
Intressant! SAOB då?
Skicka en kommentar