Carin Hyving in memoriam

Påskvänner!

 

Vi hade kanske inte riktigt samma musiksmak, men vi jobbade för samma "koncern". Och vem berörs inte av inledningssången i gudstjänsten ovan, där stora och små, med brister och fel, vill samlas för att prisa vår Herre som är trofast och sann! Carin Hyving, jämnårig med min fru, lovsångsledare i Betel Runemo, är nu hemma hos Herren. I tacksamt minne bevarad här på jorden. 

Gud välsigne maken Håcan (han med elgitarren) och deras tre barn. De är visserligen stora nu men saknaden efter Carin måste vara enorm. Jag kan inte ens tänka tanken att mista min Anna-Karin redan, även om vi tror på ett återseende. Döden är förfärlig. Men den är inte det sista.

Sången "En grind av kärlek står på glänt" som Tomas Boström sjunger (fritt efter Charles Wesley) och bibelordet "Bra gjort!" känns helt rätt i Carins fall. Frälsningen är helt av nåd, men det står om de saliga att "deras gärningar följer dem efter". Så tror jag att det är med Carin också. Inte minst med hennes sånger och böcker som vi har kvar.

Jag tänder ett ljus till hennes minne. Hon dog sista dagen med "vintertid" - och vårt hopp och vår tro är att den eviga sommartiden nu brutit in för henne. Den som aldrig hotas av någon "tidsomställning". (SvPs 324). Här fylls vi nu av sorg och saknad - "men så ska där ej vara / för glädjen bor hos Gud", som det står i en norsk psalm.

[Tillagt 21/2 2022: Ca 28.30 in i sändningen ovan sjunger Carin & c:o lite oväntat den gamla läsarsången "Var finner man ro under möda och strid? Hos Jesus, endast hos Jesus." "Var finnes det vatten som själen ger liv? Hos Jesus, endast hos Jesus?" Och med den triumferande sista versen: "Var samlas de blodtvagna skaror en gång? Hos Jesus, hemma hos Jesus. Då skola de sjunga sin jublande sång hos Jesus, evigt hos Jesus. Hos Jesus, hos Jesus, där trives min själ så osägligt väl. Det kan ej förklaras, det kan blott erfaras hur saligt det är hos Jesus."] 

Nu lämnar jag ord och ton till Tomas Boström:



Katekesfråga 168: Hur ska vi be?