Inte ärkebiskop - men biskop blev han i alla fall

Påskvänner!

Jag har svårt att tänka mej en trevligare person än domprost Dalman, nu vald till biskop i sitt Strängnäs. Extra trevlig är han så klart i intervjusituationer där han inte blir pressad på allvar (jfr hur proffsjournalisten Anna Hedenmo pressade Ulf Ekman i går kväll!), som i t.ex. ovanstående trivsamma biskopskandidatutfrågning eller den likaså trivsamma ärkebiskopskandidatutfrågningen (som inte längre går att se via Svenska kyrkans hemsida - hoppas den går att få tag i vid förfrågan åtminstone). Eller i den närmast underdåniga intervjun i Dagen i vid det här laget högst traditionell stil - vågar tidningen inte riskera de framtida relationerna till kyrkliga potentater, eller vad är det som gör att frågorna närmast blir fjäskande och den berömmande ledarkommentaren på gränsen till servil? Det kan möjligen passa vid bemärkelsedagar eller dödsfall (om än med tvekan även där), men inte när en person just valts till ett så maktpåliggande ämbete som biskopsämbetet, jfr wallinpsalmen Väktare på Sions murar.

Men vi andra vanliga kyrkbänkskristna som - i ärkebiskopskandidatintervjun i Gottsunda 2013 - faktiskt hörde Dalman öppet redovisa sin syn att alla oavsett relation till Jesus blir evigt saliga (bara de dör, så klart), tycker kanske att den frågan är större än i princip alla andra frågor och borde (för-) följa honom till döddagar, ungefär som varje intervju med Antje Jackelén naturligtvis bör innehålla en fråga om huruvida Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger (hon kan ju faktiskt komma att ändra sej!). Det är något som fattas i det journalistiska drivet - eller det andliga omdömet - när frågan inte följs upp, ungefär som ingen tycktes komma på tanken att vid ärkebiskopsvalet 2013 fråga biskop Ragnar om han stod fast vid sin äktenskapssyn från 2009 (sensationen hade ju varit ungefär lika stor om han gjort det som om han ändrat sej; just nu vet ingen var han står eller orkar inte bry sej).

Så nu är det bara att - som vi väl gärna gör - hoppas och be att alla Dalman lurat faktiskt också blir evigt saliga. Eller att alla människor ö.h.t. blir det (d.v.s. att han har rätt och inte lurat någon alls). Annars har han ju gjort sej skyldig till det kanske värsta tänkbara av alla bedrägerier.

Men det här måste redas ut ordentligt - för finns det ingen risk att gå evigt förlorad bör Dalman och kyrkoledningen i övrigt sätta åt de sadistiska (eller oupplysta) präster som fortfarande antyder en sådan risk. Finns det verkligen ingen journalist eller tidning som går att sätta på det här spåret?

OBS - för tydlighetens skull - jag hoppas alltså att Dalman har rätt! Men har han stöd hos Jesus för sin lugnande förkunnelse? Ambitionen att vara trevlig - en fin sak i sej - får inte bli den främsta ambitionen, vare sej för en förälder, statsminister eller biskop. Eller för en undersökande journalist.