Svar till Elisabeth Sandlund om Åke Bonniers avhopp

Påskvänner!

Domprost Åke Bonnier i Stockholm lämnar ledningsgruppen för Jesusmanifestationen den 2 maj 2009. "I samtal med Lennart Möller som är ordförande för Jesusmanifestationens ledningsgrupp", skriver Åke B. på sin blogg, men det är tydligen ingen i ledningsgruppen som krävt hans avgång utan andra.

Under rubriken "Åke Bonniers avhopp gör mig ledsen" skriver Dagens nätredaktör Emanuel Karlsten om sin sorg och besvikelse. Elisabeth Sandlund skriver under rubriken "Inget oväntat avhopp" att Åke Bonniers avhopp i själva verket kan bidra till en framgångsrik manifestation 2009.

Följande skrev jag som kommentar till Elisabeths text:

Jesusmanifestationen 2008 var en manifestation för Jesus Kristus, inte emot vare sig kontroversiella konstutställningar, Pridefestivaler... Ja, så framställde Stanley Sjöberg och Dagen saken i förväg - och klagade över den bristande uppslutningen från Svenska kyrkan.

I efterhand har Stanley Sjöberg klargjort att Jesusmanifestationen VISST riktade sej mot diverse profaneringar eller falska jesusbilder - samt klagat över att en så teologiskt undermålig präst som Åke Bonnier anslutit sej till Jesusmanifestationens ledningsgrupp. Jag får det inte att gå ihop. Jag har aldrig inbillat mej att man kan säga ja till sanningen utan att säga nej till lögnen, men då borde man heller aldrig ha låtsats om något annat.

För en EFS-are som jag (och du Elisabeth) torde knappast romersk-katolska kyrkans särläror helt kunna betraktas som "perifera". Men jag erkänner: jag delar din bedömning att vi på bibelns och de fornkyrkliga bekännelsernas grund hellre kan bekänna Jesus som Herre och Frälsare tillsammans med romersk-katoliker, ortodoxa, pingstvänner och livetsordare än med åtskilligt folk i ledande ställning inom Svenska kyrkan. Tragiskt men sant.

Fast efter Åke Bonniers ärliga försök kan vi i varje fall inte detta år återigen anklaga Svenska kyrkan i Stockholms stift för bristande vilja till uppslutning. Ett försök till närmande gjordes, men det togs inte väl upp. Den nye domprosten avvisades - tillräckligt tydligt för att han skulle uppfatta det och avgå från ledningskommittén. Avvisandet skedde måhända på goda grunder, men det är likväl viktigt att rättvist konstatera att det i detta fall inte var Åke Bonnier som gick till storms mot en fundamentalistisk eller heteronormativ ledningsgrupp, utan att drivande personer bakom jesusmanifestationen (inte nödvändigtvis de i själva ledningskommittén) ogärna såg att han stannade kvar.