Glad allhelgona!

Påskvänner!

En fortsatt god och ljusuppfylld helg tillönskas er alla!

Jag måste ju säga att jag inte alls har svårt att förstå hur dogmen om Marias syndfrihet uppkommit - efter att ha varit med på några begravningar av sällsynt helgade och älskade församlingsaktiva, där det knappt gick att förstå vad dessa skulle ha för behov av syndernas förlåtelse. Om de döda intet annat än gott, heter det ju, och man kan väl förstå om detta i synnerhet tillämpats på Herrens mor. (Ingen tror väl att man gör Jesus glad genom att tala illa om hans mor). Inget konstigt i det, egentligen. Så länge man inte gör det till kyrkolära. Och så länge ingen själv får för sej att han/hon är syndfri redan under vandringen här på jorden. Men den risken brukar vara minst hos verkliga helgon, som till sin sista stund ber även femte bönen i sitt Pater Noster.

Inte ens John Wesley, som hade väldigt optimistiska tankar om möjligheten av fullkomlig helgelse, trodde sej själv ha uppnått den. Däremot trodde han det om några andra. Och lika märkligt (och en smula puckat) detta ter sej som lära, lika sympatiskt är det i mina ögon som attityd - vi har ju t.o.m. Skriftens uppmaning att verkligen sätta andra människor högre än oss själva. Och jag prisar gärna helgonen, i all synnerhet Herrens moder, saliga en dag som denna. "Ja, saliga de som hör Guds ord och tar vara på det."

Salig, salig den som kände,
den som trodde dig allena,
Sanne Gud, och den du sände
att med dig oss än förena.
Jesus Kristus, du är vorden
vägen, sanningen och livet,
och i himlen och på jorden
är ej annat namn oss givet.