Kalabaliken i Löten

Kära påskvänner!

Jo, man ska larma polisen när sånt här inträffar. Det erkänner ju även Hans Lindholm, "platschef" i Lötenkyrkan. Sen tycks ju omständigheterna ha varit synnerligen besvärliga, så jag tänker inte sätta mej till doms. UNT:s artikel ger helt klart inte hela bilden, och det är bra att Hans Lindholm utvecklar saken i Budbäraren. Men det är intressant ändå att se hur saken kan uppfattas av allmänhet och föräldrar i Uppsala.

När det gäller bästa tidpunkt att larma polis kan jag bara dra en liten parallell till prioriteringsångesten vid plötsliga hjärtstillestånd. Ska man slösa dyrbar tid på att gå och ringa 112 (om man nu inte har mobilen i fickan) eller ska man sätta igång hjärtmassagen direkt? På min Röda Kors-kurs fick jag lära mej att lägga den avsvimmade i framstupa sidoläge, sedan larma, och sedan köra igång livräddningen. Eftersom en ambulans med medföljande personal har så stora resurser som i de flesta fall har avgörande betydelse för utgången. När man väl satt igång hjärt-lung-räddning kan man inte gå ifrån och ringa.

Och det var säkert svårt att avgöra när det var läge att gå ifrån och ringa även i den akuta kampsituationen i Uppsala. Men bara för att än en gång betona principen: I Sverige är polisen vår vän, det godas tjänare, som vi inte ska dra oss för att tillkalla. Det är också i allmänhet bra för en bov, om än aldrig så löftesrik och "snäll", att få åka fast om man håller på med dumheter. Typ knarkaffärer. (Grymmare straff än så har vi inte i Sverige).

Och om detta tror jag att alla vi EFS-are är överens. Vi lutheraner - med vår tvåregementslära - brukar inte ha en så negativ inställning till den legitima våldsmakten och straffrätten som ibland frodas i mer frikyrkliga miljöer. Sen är det bara att beklaga att det p.g.a. olika omständigheter inte alltid är så enkelt att i praktisk handling förverkliga sina goda lutherska/bibliska principer.