Fyra veckors blogguppehåll

Påskvänner!

Kanske dags att skriva något igen efter fyra veckors blogguppehåll, som till stor del sammanfallit med semestern. Det har inkluderat bl.a. en vecka i Lund (medan dottern var på Harry Potter-konvent) och en fjällvandrarvecka mellan Ammarnäs och Hemavan (77 vandringskilometer, en för varje bok i bibeln om man räknar GT:s apokryfer).

Det har förstås som vanligt hänt en del, både positivt och negativt, att skriva om. Och andra har redan skrivit. Jag vet inte var jag ska börja än. Allt behöver ju inte kommenteras (försöker man det är man "tytjmytjeli" på pitebondska!). Och besöksfrekvensen ligger kvar på höga nivåer även när jag inget skriver - tyder kanske på att jag har en rätt bra länklista eller vad?

Kanske jag värmer upp mej själv och er med en skön sommarpsalm från 1700-talet (hela 60-70 år yngre än Den blomstertid!) av gamle favoriten och lulepojken Rutström (lätt bearbetad av undertecknade lulepojke):



1. Kom, ljuva ro och sommarnöje, 
du härlighetens förebild!
Den tid på denna jord vi dröjer

förljuvar du och gör så mild. 
Då sjunger Andens näktergal 
i Sarons täcka blomsterdal.

2. Välkommen hit, du Sions konung
och herde god för dina lamm, 
som smord med olja, rik på honung
för hela världen träder fram,
ger ljuvlig skugga långt ifrån,
som cedrarna på Libanon.

3. Du är en evig hälsokälla
av nåd och liv, av must och märg,
som aldrig slutar övervälla
de dinas boning, Sions berg.
Du är en outöslig brunn
för varje själ och törstig mun.

4. Vem är då krank och inte dricker,
vem är som hör och ej ger akt?
Vem har en själ och märker icke
vad Herren, Herren själv har sagt:
att han till oss har gott behag,
att nu är salighetens dag!

5. Nu är en sol för oss uppgången,
och vi fått höra nådens röst.
Vår fiende är evigt fången,
var mänskosjäl är återlöst.
Vi i förbund med Herren står,
och ännu varar nådens år!

6. Ni blommor som bekläder jorden,
ni örter utav tusen slag,
du fågelsvärm som kvittrar orden
på vår och eder Konungs dag,
ni träd och fiskars menighet
och allt vad jorden nämna vet,

7. ni stora hav och branta floder,
ni bäckar klara som kristall,
ni hårda berg och marmorstoder,
er enda syssla vara skall
att tala om en evig hand
som råder över alla land.

8. Min hör ni, frälsta mänskosjälar:
när träd och djur blir glädjens tolk,
skall vi som varit dödens trälar
och nu av nåd är Herrens folk
stå stummare än stock och sten?
Nej, stäm nu in här var och en:

*9. Halleluja av hela jorden,
halleluja av den som tror,
halleluja av helgons orden,
helleluja av änglakor,
halleluja av gammal, ung,
halleluja för Sions Kung!