En liten bloggårskrönika för 2008 till orientering och sammanfattning främst för bloggförfattaren själv:
I början av JANUARI skrev jag om att Storstrand brunnit ner i en anlagd brand, att Erika Cyrillus anställts som ny chefredaktör på Budbäraren (där hade jag lite "inside information", men jag lyckades hålla tyst), och att Fetsum Natnael vigts till präst för eritreanerna i Betlehemskyrkan. Sedan försökte jag föra ett resonemang kring innebörden av ordet kristen, och skrev uppskattande om det pedagogiska värdet i radband och pilgrimsvandringar. Jag kommenterade även ett samtal kring äktenskapet på Facebooks EFS-grupp, samt tillfällige Budis-chefredaktören Torbjörn Stolpes månadsmagasin.
När så FEBRUARI gick in slog jag ett slag för rättvisemärkta och ekologiska produkter, samt djärvdes anklaga Carl Olof Rosenius för att vara villolärare på en punkt. Jag kommenterade bl.a. fastlagstiden och det nya arbetslaget på Budis. Samt förre missionsföreståndaren Bertil Johanssons härliga bildspråk. Och profeten Jona. Och, för första gången, EFS-prästen K-G Larssons i Alingsås utträde ur Svenska kyrkan. (Det blev ju mer om honom vad tiden led). Att det byggs nya bönhus i Luleå tyckte jag också var värt att notera. Om än inte EFS stod bakom.
Under MARS dämpades bloggfrekvensen, men efter några stilla veckor kunde jag meddela att jag åter hade ett medlemskort i en EFS-förening (efter några år som enskild medlem). Jag slog också under den rekordtidiga och rekordkalla påskhelgen ett slag för att till vardags kalla oss EFS-are "påskvänner" (ett tillrop som jag sedan av bara farten fortsatte med, här på bloggen åtminstone). Samt för att fira påsken och sjunga dess psalmer under en längre tid än vi oftast gör (ungefär som julen). Samt för att djupare begrunda evighetsperspektivet men lika väl boken 100 sätt att rädda världen (i det kortare perspektivet).
När APRIL gick in rekommenderade jag skivan Glädjens dag och boken Kring Guds ord som hjälp i familjeandakten. Samt Facebooks EFS-grupp. Jag kommenterade kalabaliken i Löten och frånvaron av motioner till årskonferensen. Samt Svenska kyrkans internationella arbete här, här och här. Och Jesusmanifestationen som i år krockade med EFS årskonferens i Halmstad.
MAJ började med att Kristi Himmelsfärds dag sammanföll med arbetarnas fridag (inte bara med folknykterhetens dag) för första gången sedan 1913 - om man vill kan man se det så att alla tre folkrörelserna delade dag. Och så rapporterade jag från Jesusmanifestationen dit jag drog med tre små barn. Och om det inofficiella sällskapet Annandagens vänner. Den stora sommardebatten mellan Georg Andersson och Olof Edsinger tog sin början, och Erika Cyrillus kom med det spännande förslaget att EFS borde bilda en nomineringsgrupp inför kyrkovalet 2009 (rackarns att hon inte kom på det före den motionsfattiga årskonferensen i Halmstad!). Avslutningsvis reflekterade jag en del över huruvida man måste (eller får) vara tvärsäker. Hm.
Under JUNI blev det bl.a. lite om Leonard Cohens Halleluja, Göteborgsmötet, Göteborgsmötet igen, Georg Anderssons fortsatta Edsinger-kritik, K-G Larssons tänkta pingstföreståndarskap, Anders Sjöbergs uppsägning som missionsföreståndare, (jag lanserade Tin Mörk som efterträdare), Shane Claiborne och pietismens återupprättelse, K-G Larsson igen (när det blev klart att han skulle gå till pingst i Övik), Ingela Agardhs död, Söndagsskolans överlevnad, Extremister som missionsföreståndare (helst inte), Distriktens sommarverksamhet (och märkliga adresser), samt Ortopraxi och storytelling.
När JULI kom, tog jag bl.a. upp hur gammal en mf får vara, Svenska kyrkans taskiga ekonomi (OBS före finanskraschen), en fråga där EFS borde agera tillsammans med Rfsl, Allan Hofgrens död, tokiga referat av "försoningsstriden", sammanfattning med länkar till debatten Edsinger-Anderssson, Boel Skoglunds uppmarsch, min stolthet över Europride (med intressant replik), samt nationaldemokraters oönskade uppvaktning. [fortsättning följer]
onsdag 31 december 2008
Carl Fredrik Wislöff 100 år
Påskvänner!
Någon av årets sista dagar skulle den norske professorn i kyrkohistoria, Carl Fredrik Wislöff, ha fyllt 100 år om han inte dött för omkring fem år sedan. Hans mest kända bok är kanske "Jag vet på vem jag tror" (EFS-förlaget), skriven under nazitiden då Wislöff, som så många andra församlingspräster, lade ner den statliga delen av sitt ämbete i protest mot quislingregimen.
Men även andaktsboken "Bröd för dagen" (också den utgiven på EFS-förlaget, i övers. av Ulla-Stina Rask) har fått betyda mycket (om än inte lika mycket som släktingen Fredrik Wislöffs bästsäljare "Vilen eder litet"). Jag har själv hört honom i levande livet vid tre sammanhängande mötesserier i Västerbotten: 1981, 1990 och 1998. Han var sej mycket lik från det ena tillfället till det andra, men berörde vitt skilda teman. (Särskilt minns jag hur han ofta citerade en viss "Kierkegaard" som åtminstone fram till 1990 var ganska obekant för mej, om man då inte tänker på den som skrev Gummi-Tarzan och Otto är en noshörning).
Genom tron talar Carl Fredrik ännu fast han är död, och numera är han ju inte ensam om att även fortsätta tala rent fysiskt, via goda inspelningar. Hör t.ex. hans särskilt i vår tid ganska rannsakande predikan "Vi förkunnar en korsfäst Kristus" (klicka själv vidare till del 1 och 2). Det är viktigt att låta korsets mysterium vara centralt också i EFS idag. Att låta det sprida sitt ljus över alla dimensioner i livet istället för att ställa undan det som något halvt förlegat.
Kristus som korsfäst är allt vad jag vet
både till frälsning och rättfärdighet,
helgelse, visdom, ty Gud ser blott det
intill idag, till idag.
Någon av årets sista dagar skulle den norske professorn i kyrkohistoria, Carl Fredrik Wislöff, ha fyllt 100 år om han inte dött för omkring fem år sedan. Hans mest kända bok är kanske "Jag vet på vem jag tror" (EFS-förlaget), skriven under nazitiden då Wislöff, som så många andra församlingspräster, lade ner den statliga delen av sitt ämbete i protest mot quislingregimen.
Men även andaktsboken "Bröd för dagen" (också den utgiven på EFS-förlaget, i övers. av Ulla-Stina Rask) har fått betyda mycket (om än inte lika mycket som släktingen Fredrik Wislöffs bästsäljare "Vilen eder litet"). Jag har själv hört honom i levande livet vid tre sammanhängande mötesserier i Västerbotten: 1981, 1990 och 1998. Han var sej mycket lik från det ena tillfället till det andra, men berörde vitt skilda teman. (Särskilt minns jag hur han ofta citerade en viss "Kierkegaard" som åtminstone fram till 1990 var ganska obekant för mej, om man då inte tänker på den som skrev Gummi-Tarzan och Otto är en noshörning).
Genom tron talar Carl Fredrik ännu fast han är död, och numera är han ju inte ensam om att även fortsätta tala rent fysiskt, via goda inspelningar. Hör t.ex. hans särskilt i vår tid ganska rannsakande predikan "Vi förkunnar en korsfäst Kristus" (klicka själv vidare till del 1 och 2). Det är viktigt att låta korsets mysterium vara centralt också i EFS idag. Att låta det sprida sitt ljus över alla dimensioner i livet istället för att ställa undan det som något halvt förlegat.
Kristus som korsfäst är allt vad jag vet
både till frälsning och rättfärdighet,
helgelse, visdom, ty Gud ser blott det
intill idag, till idag.
Gott slut!
Påskvänner!
Har idag varit och spelat på ekumenisk nyårsbön i pingstkyrkan i Arbrå. Med predikan över Romarbrevet 12. (En god vän fick lära sej det kapitlet utantill när hon gick bibelskola - varför inte prova?).
Kul att vara med i Arbrå. Roligt att vara hemma nu ikväll och vaka in det nya året. Slutet gott - allting gott! Må det kunna sägas också om våra liv här på jorden.
Låt mej börja med dej, men dock ännu en bön:
låt mej sluta min vandring med dej.
Har idag varit och spelat på ekumenisk nyårsbön i pingstkyrkan i Arbrå. Med predikan över Romarbrevet 12. (En god vän fick lära sej det kapitlet utantill när hon gick bibelskola - varför inte prova?).
Kul att vara med i Arbrå. Roligt att vara hemma nu ikväll och vaka in det nya året. Slutet gott - allting gott! Må det kunna sägas också om våra liv här på jorden.
Låt mej börja med dej, men dock ännu en bön:
låt mej sluta min vandring med dej.
tisdag 30 december 2008
Bibeln idag med EFS-prästen Johan Holmgren
Påskvänner!
Har ni Bibeln idag? Den är bra! Kolla in vad Johan Holmgren i Bjurholm skriver för idag! Ingen är för gammal (eller för ung) för att tjäna i Guds rike - det finns nämligen även andra uppgifter än de som sliter ut kropp och själ.
Men tjuvläs inte på Dagens nätupplaga i fortsättningen, utan prenna på både Bibeln idag och Dagen. Viktigare än TV-licensen, om ni frågar mej.
Gott slut på 2008 tillönskas er alla! Slutet gott - allting gott!
Låt mej växa stilla
som en gren i skogen,
gör mej i det lilla
för det stora mogen.
Har ni Bibeln idag? Den är bra! Kolla in vad Johan Holmgren i Bjurholm skriver för idag! Ingen är för gammal (eller för ung) för att tjäna i Guds rike - det finns nämligen även andra uppgifter än de som sliter ut kropp och själ.
Men tjuvläs inte på Dagens nätupplaga i fortsättningen, utan prenna på både Bibeln idag och Dagen. Viktigare än TV-licensen, om ni frågar mej.
Gott slut på 2008 tillönskas er alla! Slutet gott - allting gott!
Låt mej växa stilla
som en gren i skogen,
gör mej i det lilla
för det stora mogen.
söndag 21 december 2008
Mikael Dapefrid om miljön
Påskvänner!
Och julvänner! Vill gärna länka till distriktskonsulenten i Norrbottens EFS Mikael Dapefrid, när han skriver om miljön som gästbloggare på Kustkyrkans blogg. F.ö. en mycket intressant och välskött blogg som på några månader passerat mej med hästlängder. Pastorerna i Kustkyrkan är ju på ett sätt väldigt anknutna till EFS - och på ett sätt väldigt distanserade; jag blir nog aldrig riktigt klok på om "nybygget" är teologiskt hållbart på sikt eller mest bygger på goda personrelationer mellan pastorerna och församlingsmedlemmarna inbördes.
Men vitsen med länken här var att aktualisera miljöfrågorna genom en röst som förhoppningsvis har vårt förtroende i högre grad än Anders Wejryd. Samt önska er alla en god fjärde adventshelg - vi är fortfarande i väntans tider, men nu är det nära!
När fjärde ljuset brinner,
vi möter Herrens mor.
Snart ska Maria föda
och glädjen ska bli stor.
Och julvänner! Vill gärna länka till distriktskonsulenten i Norrbottens EFS Mikael Dapefrid, när han skriver om miljön som gästbloggare på Kustkyrkans blogg. F.ö. en mycket intressant och välskött blogg som på några månader passerat mej med hästlängder. Pastorerna i Kustkyrkan är ju på ett sätt väldigt anknutna till EFS - och på ett sätt väldigt distanserade; jag blir nog aldrig riktigt klok på om "nybygget" är teologiskt hållbart på sikt eller mest bygger på goda personrelationer mellan pastorerna och församlingsmedlemmarna inbördes.
Men vitsen med länken här var att aktualisera miljöfrågorna genom en röst som förhoppningsvis har vårt förtroende i högre grad än Anders Wejryd. Samt önska er alla en god fjärde adventshelg - vi är fortfarande i väntans tider, men nu är det nära!
När fjärde ljuset brinner,
vi möter Herrens mor.
Snart ska Maria föda
och glädjen ska bli stor.
onsdag 17 december 2008
Välj Erik Johansson istället!
Påskvänner!
Örebroprästen Erik Johansson upprörs, med rätta anser jag, över att Åke Green kallats av Mekane Yesus-kyrkan för att hålla föredrag om homosexualitet. Åke Green! Nog för att han tydligen lärt sej något av att bli hjälte för nynazister, bl.a. tror han nuförtiden att människor faktiskt kan födas med anlag för homosexualitet (vilket han inte tycktes tro när han höll sin famösa predikan). Men ändå... risken är att Green bara förstärker fördomar.
Nej, helt seriöst borde Mekane Yesus-kyrkan ha anlitat Erik Johansson istället! Då hade lyssnarna verkligen fått något att bita i och tänka på! Av en person med grundlig etiopisk förankring dessutom.
Vishet, o Herre, giv oss av höjden.
Örebroprästen Erik Johansson upprörs, med rätta anser jag, över att Åke Green kallats av Mekane Yesus-kyrkan för att hålla föredrag om homosexualitet. Åke Green! Nog för att han tydligen lärt sej något av att bli hjälte för nynazister, bl.a. tror han nuförtiden att människor faktiskt kan födas med anlag för homosexualitet (vilket han inte tycktes tro när han höll sin famösa predikan). Men ändå... risken är att Green bara förstärker fördomar.
Nej, helt seriöst borde Mekane Yesus-kyrkan ha anlitat Erik Johansson istället! Då hade lyssnarna verkligen fått något att bita i och tänka på! Av en person med grundlig etiopisk förankring dessutom.
Vishet, o Herre, giv oss av höjden.
Liten grundkurs i julhistoria
Påskvänner!
Det är egentligen för bedrövligt att det ska behövas, men eftersom alltifrån präster till ärkebiskopar nuförtiden verkar räkna även Lukas till legendskaparnas tal, måste prosten Brogren få undervisa oss även detta år.
Om den försvunna skattskrivningen.
Om landshövdingen som inte var någon landshövding.
Om Betlehems stjärna.
Observera förresten att det före 1986 inte fanns en enda julpsalm i vår svenska psalmbok som antydde att österns vise kom till ett stall! Medan det i vår nuvarande psalmbok tyvärr finns flera stycken. Den osakliga beskrivningen av de vise männens ankomst som ungefärligen samtida med Jesus födelse får till följd att fortsättningshistorien (om flykten till Egypten bl.a.) verkar självmotsägande - men det är sannerligen inte Lukas fel!
Själv känner jag inte längre någon större lust att sjunga de där "stall-psalmerna" - ofta av engelsk carol-typ - som bara bygger på och förstärker en slarvig bibelläsning. Om de vise männen kom till Betlehem 1-2 år efter Jesus födelse (OBS att Herodes dödade betlehemsbarn under 2 års ålder!), vore väl Josef skräp till karl (och byggare!) om han inte ordnat en mer permanent bostad.
Ja, men bodde de inte i Nasaret? Jo, efter flykten till Egypten. Men att familjen skattskrev sej i Betlehem tyder på att de kan ha ägt en bit mark i trakten, och man ska f.ö. inte föreställa sej folk förr som helt stationära. Man flyttade på sej då också - och man provade nya små äventyr (mer eller mindre frivilligt). Att både Josef, Jesus och jag i rätt unga år sett Cheopspyramiden tycker jag är kul!
Nä, ni måste faktiskt få länkar till prosten Brogrens tidigare artiklar i ämnet också. Han är ju en stilist av rang, och det är illa att han inte fått någon understreckare eller brännpunktsartikel införd trots flera försök. Här allmänt om mysteriet med den försvunna skattskrivningen (SPT 5/2007, ngt rev.). Och här det skarpa inlägget av god "understreckarklass" om nyttan av allmänbildning. Läs, sprid, reflektera.
Vad inget öga skådat,
vad ingen tanke tänkt,
Betlehems änglar bådat:
Gud har sin Son oss skänkt.
Det är egentligen för bedrövligt att det ska behövas, men eftersom alltifrån präster till ärkebiskopar nuförtiden verkar räkna även Lukas till legendskaparnas tal, måste prosten Brogren få undervisa oss även detta år.
Om den försvunna skattskrivningen.
Om landshövdingen som inte var någon landshövding.
Om Betlehems stjärna.
Observera förresten att det före 1986 inte fanns en enda julpsalm i vår svenska psalmbok som antydde att österns vise kom till ett stall! Medan det i vår nuvarande psalmbok tyvärr finns flera stycken. Den osakliga beskrivningen av de vise männens ankomst som ungefärligen samtida med Jesus födelse får till följd att fortsättningshistorien (om flykten till Egypten bl.a.) verkar självmotsägande - men det är sannerligen inte Lukas fel!
Själv känner jag inte längre någon större lust att sjunga de där "stall-psalmerna" - ofta av engelsk carol-typ - som bara bygger på och förstärker en slarvig bibelläsning. Om de vise männen kom till Betlehem 1-2 år efter Jesus födelse (OBS att Herodes dödade betlehemsbarn under 2 års ålder!), vore väl Josef skräp till karl (och byggare!) om han inte ordnat en mer permanent bostad.
Ja, men bodde de inte i Nasaret? Jo, efter flykten till Egypten. Men att familjen skattskrev sej i Betlehem tyder på att de kan ha ägt en bit mark i trakten, och man ska f.ö. inte föreställa sej folk förr som helt stationära. Man flyttade på sej då också - och man provade nya små äventyr (mer eller mindre frivilligt). Att både Josef, Jesus och jag i rätt unga år sett Cheopspyramiden tycker jag är kul!
Nä, ni måste faktiskt få länkar till prosten Brogrens tidigare artiklar i ämnet också. Han är ju en stilist av rang, och det är illa att han inte fått någon understreckare eller brännpunktsartikel införd trots flera försök. Här allmänt om mysteriet med den försvunna skattskrivningen (SPT 5/2007, ngt rev.). Och här det skarpa inlägget av god "understreckarklass" om nyttan av allmänbildning. Läs, sprid, reflektera.
Vad inget öga skådat,
vad ingen tanke tänkt,
Betlehems änglar bådat:
Gud har sin Son oss skänkt.
tisdag 16 december 2008
Skam den som tänker illa därom
Påskvänner!
När jag läser om ärkebiskop Anders Wejryds deltagande på klimatkonferensen i Poznan kommer jag att tänka på den gamla strumpebandsorden-devisen "Skam den som tänker illa därom." Det är alldeles utmärkt att ärkebiskopen satsar på klimatfrågan (och att t.ex. EFS-aren Lennart Möller är med om att göra den fantastiska boken "100 sätt att rädda världen"), särskilt som ärkebiskopen därmed stärker sitt ethos och sin plattform för att också nå ut med evangeliet om Jesus, världens Frälsare.
För som Anders Wejryd helt riktigt konstaterat (bra!) är miljöfrågan inte det nya evangeliet utan "den nya lagen" - d.v.s. den handlar som regel mer om vad vi ska göra än om vad Gud har gjort. Och vi är ju inte antinomister (eller hur?) utan ser positivt på lagförkunnelsen, vare sej den gäller sexualmoral, pengamoral eller klimatmoral. Det viktiga är att varje plattform vi får utifrån vårt engagemang på "lagens område" också används till att sprida de goda nyheterna om fred med Gud och ett evigt liv genom Jesus Kristus. Också på miljöområdet gäller för den kristne de apostoliska orden att "synden ska inte råda över er, eftersom ni inte står under lagen utan under nåden."
Man kan på goda grunder kritisera ärkebiskopen och andra biskopar för att evighetsperspektivet och evangeliet om syndernas förlåtelse för Jesu skull kommer fram för dåligt i deras mediaframträdanden (d.v.s. för det han/de inte säger). Man kan också kritisera ärkebiskopen för att han företräder en mycket grumlig och knappt skönjbar heteronormativitet. Men man kan knappast kritisera ärkebiskopen för att han vill värna också HBT-personers mänskliga rättigheter - eller för det viktiga han faktiskt säger i t.ex. flykting- och miljöfrågorna. Tvärtom, det ska han ha stort beröm för. Och ska vi kunna fortsätta uttyda EFS som "Evangelium För Skapelsen" måste vår tro på Jesus död och uppståndelse också få konsekvenser för hur vi umgås med varandra och med vår sköra planet.
Måne och sol,
vatten och vind
och blommor och barn
skapade Gud.
Himmel och jord,
allting är hans,
Herren, vår Gud vill vi tacka.
När jag läser om ärkebiskop Anders Wejryds deltagande på klimatkonferensen i Poznan kommer jag att tänka på den gamla strumpebandsorden-devisen "Skam den som tänker illa därom." Det är alldeles utmärkt att ärkebiskopen satsar på klimatfrågan (och att t.ex. EFS-aren Lennart Möller är med om att göra den fantastiska boken "100 sätt att rädda världen"), särskilt som ärkebiskopen därmed stärker sitt ethos och sin plattform för att också nå ut med evangeliet om Jesus, världens Frälsare.
För som Anders Wejryd helt riktigt konstaterat (bra!) är miljöfrågan inte det nya evangeliet utan "den nya lagen" - d.v.s. den handlar som regel mer om vad vi ska göra än om vad Gud har gjort. Och vi är ju inte antinomister (eller hur?) utan ser positivt på lagförkunnelsen, vare sej den gäller sexualmoral, pengamoral eller klimatmoral. Det viktiga är att varje plattform vi får utifrån vårt engagemang på "lagens område" också används till att sprida de goda nyheterna om fred med Gud och ett evigt liv genom Jesus Kristus. Också på miljöområdet gäller för den kristne de apostoliska orden att "synden ska inte råda över er, eftersom ni inte står under lagen utan under nåden."
Man kan på goda grunder kritisera ärkebiskopen och andra biskopar för att evighetsperspektivet och evangeliet om syndernas förlåtelse för Jesu skull kommer fram för dåligt i deras mediaframträdanden (d.v.s. för det han/de inte säger). Man kan också kritisera ärkebiskopen för att han företräder en mycket grumlig och knappt skönjbar heteronormativitet. Men man kan knappast kritisera ärkebiskopen för att han vill värna också HBT-personers mänskliga rättigheter - eller för det viktiga han faktiskt säger i t.ex. flykting- och miljöfrågorna. Tvärtom, det ska han ha stort beröm för. Och ska vi kunna fortsätta uttyda EFS som "Evangelium För Skapelsen" måste vår tro på Jesus död och uppståndelse också få konsekvenser för hur vi umgås med varandra och med vår sköra planet.
Måne och sol,
vatten och vind
och blommor och barn
skapade Gud.
Himmel och jord,
allting är hans,
Herren, vår Gud vill vi tacka.
måndag 15 december 2008
Varför inte missionsrörelser i kyrkomötet?
Påskvänner!
På Budis´ nätforum pågår en debatt om EFS som nomineringsgrupp inför kyrkovalet 2009. Jag skrev en text med uppmaningen att bilda nya nomineringsgrupper inför kyrkovalet (det är bra även med andra opolitiska grupper än EFS, tycker jag, om det så vore "sekulära humanister i Svenska kyrkan).
Bengt "Begis" Gustavsson i Västerås protesterade då och tyckte att EFS inte borde bilda någon nomineringsgrupp, eftersom EFS är en missionsrörelse. Jag uppskattar mothugget men förstår nog inte riktigt vad han menar - menar han verkligen, i motsats till exempelvis Lotta Gröning i Aftonbladet, att vi ska lämna kyrkomötet till de politiska partierna, som ju förvisso inte är några missionsrörelser? Jag har skickat in ett svar till honom med följande lydelse:
Bengt "Begis" Gustavsson tycks mena att det är olämpligt med en missionsrörelse i kyrkomötet. Jag menar tvärtom, att det endast är lutherska missionsrörelser som på sikt har ett verkligt berättigande där. Är Svenska kyrkan ett evangeliskt-lutherskt samfund - eller en tummelplats för allsköns existensiella och politiska åskådningar?
Men Bengt har helt rätt i att EFS - liksom Svenska kyrkan som helhet - rymmer många människor med starkt engagemang i olika frågor som hittar sina kanaler i redan etablerade partier. Han har också säkert rätt i att många "hittat hem" till Herren via ett från början rent partipolitiskt engagemang i kyrkan.
Fast ändamålet helgar inte medlen. Inte heller gör Herrens förmåga att vända allt till det bästa att allting blir bra i sej självt. Och man kan räkna upp massvis med goda följder t.o.m. av själva det gamla statskyrkosystemet - tänk vilka rika möjligheter det gav att nå människor utanför den "trånga" kretsen troende! Problemet var ju att inflytandet inte bara, eller främst, gått från kyrkan till staten. Staten la sej, både under Gustav Vasas, Karl XI:s och Tage Erlanders tid, på tok för mycket i kyrkans angelägenheter, vilket inte, vare sej för 500 eller 50 år sedan, skedde utan trista spår i kyrkans liv och förkunnelse.
Jag förnekar inte alls att många personer som är engagerade i kyrkan via politiska partier har uträttat och uträttar mycket gott. Det jag starkt förnekar är att systemet med politiska partier i kyrkan är något gott eller ens anständigt, allra minst nu när kyrkan påstås vara fri från staten. Om du Bengt själv är engagerad i kyrkan genom något politisk parti, uppmanar jag dej starkt att av principiella skäl avsäga dej just detta (inte några andra!) uppdrag i partiet och istället ansluta dej till en annan nomineringsgrupp eller medverka till en ny. Det behöver givetvis inte vara just EFS som nomineringsgrupp (jag har fast jag är folkpartist inte alltid röstat på folkpartiet i både kommun-, landstings- och riksdagsvalen, och i det här fallet tycker jag absolut att man ska vara fri att som EFS:are även engagera sej och ställa upp under annan - men opolitisk! - beteckning).
Den akuta frågan nu är att reellt skilja kyrkan från staten 2010. Formellt går ju skilsmässan vidare med - troligen - minskade skatte- och sammanträdesförmåner för Svenska kyrkan. Men vi behöver också en reell skilsmässa.
Och då tror jag absolut att man snart måste ifrågasätta om kyrkans beslutande organ (nu pratar jag alltså inte om kyrkans gudstjänstgemenskap) verkligen SKA vara öppna för alla som har intresse att vara med. Åt vilket håll går vi då? Är penningbidragen och medlemssiffrorna viktigare än bekännelsen? Jag kan tänka mej både sekulärhumanistiska och nyandliga sammanhang som har stort intresse av att under "det allmänna prästadömets flagg" - så brukar ju nämligen den kyrkliga medlemsdemokratin motiveras - ta över Svenska kyrkan och dess resurser.
Och jag skulle vilja hävda att de till stora delar redan har gjort det. Det är bara att lyssna på somliga (inte alla!) präster och biskopar för att konstatera faktum.
Ge kyrkan kraft att lida
när kampens smärta krävs
och aldrig nånsin tiga
när sanningen förkvävs.
På Budis´ nätforum pågår en debatt om EFS som nomineringsgrupp inför kyrkovalet 2009. Jag skrev en text med uppmaningen att bilda nya nomineringsgrupper inför kyrkovalet (det är bra även med andra opolitiska grupper än EFS, tycker jag, om det så vore "sekulära humanister i Svenska kyrkan).
Bengt "Begis" Gustavsson i Västerås protesterade då och tyckte att EFS inte borde bilda någon nomineringsgrupp, eftersom EFS är en missionsrörelse. Jag uppskattar mothugget men förstår nog inte riktigt vad han menar - menar han verkligen, i motsats till exempelvis Lotta Gröning i Aftonbladet, att vi ska lämna kyrkomötet till de politiska partierna, som ju förvisso inte är några missionsrörelser? Jag har skickat in ett svar till honom med följande lydelse:
Bengt "Begis" Gustavsson tycks mena att det är olämpligt med en missionsrörelse i kyrkomötet. Jag menar tvärtom, att det endast är lutherska missionsrörelser som på sikt har ett verkligt berättigande där. Är Svenska kyrkan ett evangeliskt-lutherskt samfund - eller en tummelplats för allsköns existensiella och politiska åskådningar?
Men Bengt har helt rätt i att EFS - liksom Svenska kyrkan som helhet - rymmer många människor med starkt engagemang i olika frågor som hittar sina kanaler i redan etablerade partier. Han har också säkert rätt i att många "hittat hem" till Herren via ett från början rent partipolitiskt engagemang i kyrkan.
Fast ändamålet helgar inte medlen. Inte heller gör Herrens förmåga att vända allt till det bästa att allting blir bra i sej självt. Och man kan räkna upp massvis med goda följder t.o.m. av själva det gamla statskyrkosystemet - tänk vilka rika möjligheter det gav att nå människor utanför den "trånga" kretsen troende! Problemet var ju att inflytandet inte bara, eller främst, gått från kyrkan till staten. Staten la sej, både under Gustav Vasas, Karl XI:s och Tage Erlanders tid, på tok för mycket i kyrkans angelägenheter, vilket inte, vare sej för 500 eller 50 år sedan, skedde utan trista spår i kyrkans liv och förkunnelse.
Jag förnekar inte alls att många personer som är engagerade i kyrkan via politiska partier har uträttat och uträttar mycket gott. Det jag starkt förnekar är att systemet med politiska partier i kyrkan är något gott eller ens anständigt, allra minst nu när kyrkan påstås vara fri från staten. Om du Bengt själv är engagerad i kyrkan genom något politisk parti, uppmanar jag dej starkt att av principiella skäl avsäga dej just detta (inte några andra!) uppdrag i partiet och istället ansluta dej till en annan nomineringsgrupp eller medverka till en ny. Det behöver givetvis inte vara just EFS som nomineringsgrupp (jag har fast jag är folkpartist inte alltid röstat på folkpartiet i både kommun-, landstings- och riksdagsvalen, och i det här fallet tycker jag absolut att man ska vara fri att som EFS:are även engagera sej och ställa upp under annan - men opolitisk! - beteckning).
Den akuta frågan nu är att reellt skilja kyrkan från staten 2010. Formellt går ju skilsmässan vidare med - troligen - minskade skatte- och sammanträdesförmåner för Svenska kyrkan. Men vi behöver också en reell skilsmässa.
Och då tror jag absolut att man snart måste ifrågasätta om kyrkans beslutande organ (nu pratar jag alltså inte om kyrkans gudstjänstgemenskap) verkligen SKA vara öppna för alla som har intresse att vara med. Åt vilket håll går vi då? Är penningbidragen och medlemssiffrorna viktigare än bekännelsen? Jag kan tänka mej både sekulärhumanistiska och nyandliga sammanhang som har stort intresse av att under "det allmänna prästadömets flagg" - så brukar ju nämligen den kyrkliga medlemsdemokratin motiveras - ta över Svenska kyrkan och dess resurser.
Och jag skulle vilja hävda att de till stora delar redan har gjort det. Det är bara att lyssna på somliga (inte alla!) präster och biskopar för att konstatera faktum.
Ge kyrkan kraft att lida
när kampens smärta krävs
och aldrig nånsin tiga
när sanningen förkvävs.
söndag 14 december 2008
I Jesus närhet
Påskvänner!
Ja, rubriken för EFS-aren och SEA-generalen Stefan Gustavssons söndagsbetraktelse i Dagen är "I Jesu närhet". Men eftersom jag vet att Stefan ogillar latingenitiven, så tror jag att det är i överensstämmelse med hans intentioner att skriva "I Jesus närhet".
Om vi bortser från sådana petitesser - betraktelsen är riktigt härlig! Jag hoppas att många människor runt om i vårt land fick höra detta budskap från predikstolarna denna tredje söndag i advent!
Du sänt Johannes Döparen
att vara förelöparen.
Lär oss besinna vad han lär;
då får du äran, Jesus kär.
Ja, rubriken för EFS-aren och SEA-generalen Stefan Gustavssons söndagsbetraktelse i Dagen är "I Jesu närhet". Men eftersom jag vet att Stefan ogillar latingenitiven, så tror jag att det är i överensstämmelse med hans intentioner att skriva "I Jesus närhet".
Om vi bortser från sådana petitesser - betraktelsen är riktigt härlig! Jag hoppas att många människor runt om i vårt land fick höra detta budskap från predikstolarna denna tredje söndag i advent!
Du sänt Johannes Döparen
att vara förelöparen.
Lär oss besinna vad han lär;
då får du äran, Jesus kär.
lördag 13 december 2008
God och glad luciamorgon!
Påskvänner!
Så är den då här - luciamorgonen med sitt speciella ljus! Även om dagen inte längre (som på den julianska kalenderns 16-1700-tal) är årets kortaste och mörkaste, känns den som en märkesdag, en slags "förövning" inför julfirandet. Adventstidens förväntan stegras liksom påtagligt fr.o.m. nu.
Och hemma har vi den här veckan försökt leva utan att äta något dött djur (en skinkmacka vi blev bjudna på i torsdags slank dock ner ;o). Det går, om än med viss möda - det är liksom inte längre bara att steka lite korv. Fast den ungerska grytan vi åt igår var både enkel och god (det var kumminen och paprikan som gjorde det!).
Idag blir det kalas på lussebullar! Allt gott, vänner - och glöm inte att få med Jesus också i lussefirandet, bland alla tomtar och pepparkaksgubbar (inget ont om dem!).
Ett barn som kommer ifrån Gud
ska lära oss sin kärleks bud.
Det är advent, och än en gång
ska jorden höra änglasång.
När vårt sinne tyngs av mörkret,
när vi vandrar genom natten,
sänd då, Herre, dina änglar
till att lysa vägen för oss.
Gud, ge oss sådan tro
att vi med din helgonskara
får för evigt hos dej vara.
Så är den då här - luciamorgonen med sitt speciella ljus! Även om dagen inte längre (som på den julianska kalenderns 16-1700-tal) är årets kortaste och mörkaste, känns den som en märkesdag, en slags "förövning" inför julfirandet. Adventstidens förväntan stegras liksom påtagligt fr.o.m. nu.
Och hemma har vi den här veckan försökt leva utan att äta något dött djur (en skinkmacka vi blev bjudna på i torsdags slank dock ner ;o). Det går, om än med viss möda - det är liksom inte längre bara att steka lite korv. Fast den ungerska grytan vi åt igår var både enkel och god (det var kumminen och paprikan som gjorde det!).
Idag blir det kalas på lussebullar! Allt gott, vänner - och glöm inte att få med Jesus också i lussefirandet, bland alla tomtar och pepparkaksgubbar (inget ont om dem!).
Ett barn som kommer ifrån Gud
ska lära oss sin kärleks bud.
Det är advent, och än en gång
ska jorden höra änglasång.
När vårt sinne tyngs av mörkret,
när vi vandrar genom natten,
sänd då, Herre, dina änglar
till att lysa vägen för oss.
Gud, ge oss sådan tro
att vi med din helgonskara
får för evigt hos dej vara.
fredag 12 december 2008
Liten komihåglista:
Påskvänner!
Liten komihåglista december 2008:
*Prenna på Budis för 2009 (autogiro så löper det tills du dör eller aktivt ångrar dej)
*Lussa för grannar och gamla släktingar imorgon förmiddag. (Ta gärna med dej lite fika). Och sjung gärna några sånger om Jesus, för han håller på att försvinna ur många luciatåg, särskilt kanske på för- och grundskolenivå (fast jag har t.o.m. varit med om ett lussefirande i Svenska kyrkans regi, i ett församlingshem, där det uteslutande var pepparkaksgubbar och bjällerklang).
Det lilla ljus jag har,
det ska få lysa klart,
klart, klart, lysa klart.
Liten komihåglista december 2008:
*Prenna på Budis för 2009 (autogiro så löper det tills du dör eller aktivt ångrar dej)
*Lussa för grannar och gamla släktingar imorgon förmiddag. (Ta gärna med dej lite fika). Och sjung gärna några sånger om Jesus, för han håller på att försvinna ur många luciatåg, särskilt kanske på för- och grundskolenivå (fast jag har t.o.m. varit med om ett lussefirande i Svenska kyrkans regi, i ett församlingshem, där det uteslutande var pepparkaksgubbar och bjällerklang).
Det lilla ljus jag har,
det ska få lysa klart,
klart, klart, lysa klart.
Teologiska rummet intressant nyhet under året
Påskvänner!
Nog är det ett av flera intressanta tecken i tiden att Filosofiska rummet då och då byter plats med Teologiska rummet. På vägen hem från Mellansel senast lyssnade jag till ett högintressant program om Gud i Gamla Testamentet (med bl.a. Jesper Svartvik och Morton Narrow), och idag handlar Teologiska rummet om tvivel (och därmed också tro). Med Ove Wikström, Ulf Jonsson och Maria Kuchen.
Det jag kan tycka är att samtalsdeltagarna är lite för samstämmiga för att det ska bli riktigt spännande. Det är inte häftiga debatter jag är ute efter, den lågmälda samtalstonen vill jag inte vara utan, men det i sak skärpta, eggade. Det hade INTE varit fel med Stefan Gustavsson eller Olof Edsinger i förra Teologiska rummet (men hu! vad de kunde ha skämt ut sej i just den då aktuella frågan), och det hade absolut inte varit fel med Ulf Ekman i dagens program. De verkar samtliga vara intressantare och skärptare samtalspartners än många (med fördomar mot "fundisar") skulle vara beredda att tro.
Fast Owe Wikström är inte så dum han heller. Bra att han aktualiserar sanningsfrågan och behovet av "teologiska rum" ute i våra församlingar, rum för vuxen reflexion mellan både troende, tvivlare och förnekare. (Dessutom har jag positiva fördomar om norrlänningar - Wikströms lugna västerbottniska låter nästan lika förtroendeingivande som norrbottningen Anders Piltz lite torra idiom ;o).
Bra också att Maria Kuchen, själv relativt nykristen, aktualiserar ateistens tvivel - kanske Gud ändå finns? (Fast att "väckelsen" rakt av skulle kunna karaktäriserar som att tvivla på sitt förnuft bör förstås diskuteras; i vissa avseenden stämmer det kanske men långt ifrån i andra):
Då räcker du emot mig dina händer.
Min Herre och min Gud är här igen.
Och jag får röra dig med mina händer
och höra dig som då, för längesen.
I tvivlets mörker möter jag min vän.
Nog är det ett av flera intressanta tecken i tiden att Filosofiska rummet då och då byter plats med Teologiska rummet. På vägen hem från Mellansel senast lyssnade jag till ett högintressant program om Gud i Gamla Testamentet (med bl.a. Jesper Svartvik och Morton Narrow), och idag handlar Teologiska rummet om tvivel (och därmed också tro). Med Ove Wikström, Ulf Jonsson och Maria Kuchen.
Det jag kan tycka är att samtalsdeltagarna är lite för samstämmiga för att det ska bli riktigt spännande. Det är inte häftiga debatter jag är ute efter, den lågmälda samtalstonen vill jag inte vara utan, men det i sak skärpta, eggade. Det hade INTE varit fel med Stefan Gustavsson eller Olof Edsinger i förra Teologiska rummet (men hu! vad de kunde ha skämt ut sej i just den då aktuella frågan), och det hade absolut inte varit fel med Ulf Ekman i dagens program. De verkar samtliga vara intressantare och skärptare samtalspartners än många (med fördomar mot "fundisar") skulle vara beredda att tro.
Fast Owe Wikström är inte så dum han heller. Bra att han aktualiserar sanningsfrågan och behovet av "teologiska rum" ute i våra församlingar, rum för vuxen reflexion mellan både troende, tvivlare och förnekare. (Dessutom har jag positiva fördomar om norrlänningar - Wikströms lugna västerbottniska låter nästan lika förtroendeingivande som norrbottningen Anders Piltz lite torra idiom ;o).
Bra också att Maria Kuchen, själv relativt nykristen, aktualiserar ateistens tvivel - kanske Gud ändå finns? (Fast att "väckelsen" rakt av skulle kunna karaktäriserar som att tvivla på sitt förnuft bör förstås diskuteras; i vissa avseenden stämmer det kanske men långt ifrån i andra):
Då räcker du emot mig dina händer.
Min Herre och min Gud är här igen.
Och jag får röra dig med mina händer
och höra dig som då, för längesen.
I tvivlets mörker möter jag min vän.
tisdag 9 december 2008
Tomas Nygren blir rektor på Johannelund - men vem blir då missionsföreståndare?
Påskvänner!
Nu börjar det dra ihop sej - när det nu kungörs att Tomas Nygren blir rektor på Johannelund, kommer väl också när som helst besked om vem som blir ny missionsföreståndare? Och eftersom nu Tomas inte blir missionsföreståndare verkar alla dörrar öppna för exempelvis "min" kandidat, Tin Mörk, nuvarande distriktsföreståndare i EFS Mittsverige. (Att hon knutit Helen Jaktlund till EFS i Stockholm är inte den minsta av hennes meriter).
Apropå ny missionsföreståndare: Nu har vi väntat länge nog, länge nog, länge nog, nu har vi väntat länge nog, länge nog! Nu börjar vi få gråa hår, gråa hår, gråa hår, nu börjar vi få gråa hår, gråa hår ;o).
Herre, du kallar och sänder
de små till ditt storverk på jord.
Ännu ska stammande vittnen
förkunna ditt eviga ord.
Kom de med tommaste händer,
skatter du fyller dem med.
Stark är den svage du sänder
på kallets och löftenas led.
Nu börjar det dra ihop sej - när det nu kungörs att Tomas Nygren blir rektor på Johannelund, kommer väl också när som helst besked om vem som blir ny missionsföreståndare? Och eftersom nu Tomas inte blir missionsföreståndare verkar alla dörrar öppna för exempelvis "min" kandidat, Tin Mörk, nuvarande distriktsföreståndare i EFS Mittsverige. (Att hon knutit Helen Jaktlund till EFS i Stockholm är inte den minsta av hennes meriter).
Apropå ny missionsföreståndare: Nu har vi väntat länge nog, länge nog, länge nog, nu har vi väntat länge nog, länge nog! Nu börjar vi få gråa hår, gråa hår, gråa hår, nu börjar vi få gråa hår, gråa hår ;o).
Herre, du kallar och sänder
de små till ditt storverk på jord.
Ännu ska stammande vittnen
förkunna ditt eviga ord.
Kom de med tommaste händer,
skatter du fyller dem med.
Stark är den svage du sänder
på kallets och löftenas led.
måndag 8 december 2008
Nu postar jag listan med namnunderskrifter
Påskvänner!
Efter gårdagens träff med EFS-gruppen i Bollnäs har jag fått ihop ett drygt 10-tal namn på min lista till stöd för EFS som nomineringsgrupp i kyrkovalet 2009. Nu skickar jag in den till Kyrkans hus i Uppsala, på adressen
BUDBÄRAREN
751 70 UPPSALA
Visst ska vi väl få ihop 300 namnunderskrifter tillsammans? (Man kan skicka in en lapp med bara sitt eget namn oxå: underskrift, namn förtydligande, personnummer).
Visst finns det andra anständiga grupper att rösta på, t.ex. Posk och Frimodig kyrka (som verkar känna sej hotade av EFS som nomineringsgrupp, se bl.a. senaste Budis). Men på min ära, jag skulle t.o.m. hellre se en nomineringsgrupp som hette "Missionare i svenska kyrkan" (MiS) än socialdemokrater, kristdemokrater resp. folkpartister i Svenska kyrkan (hur inkonsekvent man än kan tycka det är med "frikyrkliga" som medlemmar i SvK). Och lämnar de politiska partierna kyrkomötet - nån hut lär de väl ha i kroppen när det väl bildas opinion i frågan, jfr t.ex. Lotta Grönings artikel i Aftonbladet - så finns det definitivt plats för fler nomineringsgrupper än de som finns idag.
Bort med riksdagspartierna ur kyrkomötet redan 2009! Skriv insändare och bilda opinion, allihop! Ring och förmå kvarvarande partibekännare att överge systemet och ansluta sej till en opolitisk grupp eller starta en egen. (Vi har bara några månader på oss). Det skulle kunna bli en riktigt rolig manifestation - om alla bara la ner och sökte sej till nya grupper tvärs över de i detta sammanhang ofta fullkomligt irrelevanta partigränserna!
Men "partier bör finnas bland er", skriver Paulus i ett föga uppmärksammat ställe, "för att de ska bli uppenbart vilka som håller provet".
Vår framtid är en dröm.
Vem vågar hoppas och tro?
Du är den enda vägen till trygghet och ro.
Tag oss, lyft oss, fyll oss med din glädje.
Du kan! Du vill!
Efter gårdagens träff med EFS-gruppen i Bollnäs har jag fått ihop ett drygt 10-tal namn på min lista till stöd för EFS som nomineringsgrupp i kyrkovalet 2009. Nu skickar jag in den till Kyrkans hus i Uppsala, på adressen
BUDBÄRAREN
751 70 UPPSALA
Visst ska vi väl få ihop 300 namnunderskrifter tillsammans? (Man kan skicka in en lapp med bara sitt eget namn oxå: underskrift, namn förtydligande, personnummer).
Visst finns det andra anständiga grupper att rösta på, t.ex. Posk och Frimodig kyrka (som verkar känna sej hotade av EFS som nomineringsgrupp, se bl.a. senaste Budis). Men på min ära, jag skulle t.o.m. hellre se en nomineringsgrupp som hette "Missionare i svenska kyrkan" (MiS) än socialdemokrater, kristdemokrater resp. folkpartister i Svenska kyrkan (hur inkonsekvent man än kan tycka det är med "frikyrkliga" som medlemmar i SvK). Och lämnar de politiska partierna kyrkomötet - nån hut lär de väl ha i kroppen när det väl bildas opinion i frågan, jfr t.ex. Lotta Grönings artikel i Aftonbladet - så finns det definitivt plats för fler nomineringsgrupper än de som finns idag.
Bort med riksdagspartierna ur kyrkomötet redan 2009! Skriv insändare och bilda opinion, allihop! Ring och förmå kvarvarande partibekännare att överge systemet och ansluta sej till en opolitisk grupp eller starta en egen. (Vi har bara några månader på oss). Det skulle kunna bli en riktigt rolig manifestation - om alla bara la ner och sökte sej till nya grupper tvärs över de i detta sammanhang ofta fullkomligt irrelevanta partigränserna!
Men "partier bör finnas bland er", skriver Paulus i ett föga uppmärksammat ställe, "för att de ska bli uppenbart vilka som håller provet".
Vår framtid är en dröm.
Vem vågar hoppas och tro?
Du är den enda vägen till trygghet och ro.
Tag oss, lyft oss, fyll oss med din glädje.
Du kan! Du vill!
söndag 7 december 2008
Glad andra advent!
Påskvänner!
Jo, jag önskar oss alla en glad andra adventssöndag också! Men framför allt en glad "andra advent" den dag Jesus kommer synligt till jorden för andra gången, vid sin andra ankomst (=advent).
Här kommer två nyöversatta klassiska nordiska adventspsalmer, en från Danmark och en från Norge. En till första (På grund av Jesu blod och sår) och en till andra söndagen i advent (Jag lyfter upp till Gud min sång). Den senare finns med i Svenska psalmboken (SvPs1986 424), men jag tycker inte att originalets barnsligt glada ton kommer fram där riktigt - varken i text eller melodi.
Glad andra advent!
När andra ljuset brinner,
vi ser en mäktig syn:
vi ser hur Jesus kommer
i härlighet i skyn.
Alt: När andra ljuset brinner,
då ropar Jesus: Kom!
För nu är tiden inne
att tro och vända om.
Jo, jag önskar oss alla en glad andra adventssöndag också! Men framför allt en glad "andra advent" den dag Jesus kommer synligt till jorden för andra gången, vid sin andra ankomst (=advent).
Här kommer två nyöversatta klassiska nordiska adventspsalmer, en från Danmark och en från Norge. En till första (På grund av Jesu blod och sår) och en till andra söndagen i advent (Jag lyfter upp till Gud min sång). Den senare finns med i Svenska psalmboken (SvPs1986 424), men jag tycker inte att originalets barnsligt glada ton kommer fram där riktigt - varken i text eller melodi.
Glad andra advent!
När andra ljuset brinner,
vi ser en mäktig syn:
vi ser hur Jesus kommer
i härlighet i skyn.
Alt: När andra ljuset brinner,
då ropar Jesus: Kom!
För nu är tiden inne
att tro och vända om.
fredag 5 december 2008
Borgå domkyrka återinvigd - Storstrand nästa!
Påskvänner!
Se gärna YLE:s nyhetssändning med reportage från återibruktagandet av Borgå domkyrka den första söndagen i advent! (6-8 minuter in i programmet).
Den nyrestaurerade medeltida domkyrkan var förstås fylld till sista (700:e) plats. En stor dag för våra grannar och bröder i öster, inte minst för de svensktalande av dem. Må borgåbiskopen Gustav Björkstrands bön om Guds ords plats i domkyrkan uppfyllas i rikaste mått.
Låt oss samtidigt be för återuppbyggandet av Storstrands storstuga, (i Öjebyn, Piteå), som liksom Borgå domkyrka föll offer för en anlagd brand. EFS Norrbotten satsar på något helt nytt, och här kan ni läsa lite föreningsinfo på Storstrandsföreningens hemsida (observera gärna bankgironumret).
Hosianna Davids Son!
Välsignad vare han!
Välsignad Davids Son
som kommer i Herrens namn!
Se gärna YLE:s nyhetssändning med reportage från återibruktagandet av Borgå domkyrka den första söndagen i advent! (6-8 minuter in i programmet).
Den nyrestaurerade medeltida domkyrkan var förstås fylld till sista (700:e) plats. En stor dag för våra grannar och bröder i öster, inte minst för de svensktalande av dem. Må borgåbiskopen Gustav Björkstrands bön om Guds ords plats i domkyrkan uppfyllas i rikaste mått.
Låt oss samtidigt be för återuppbyggandet av Storstrands storstuga, (i Öjebyn, Piteå), som liksom Borgå domkyrka föll offer för en anlagd brand. EFS Norrbotten satsar på något helt nytt, och här kan ni läsa lite föreningsinfo på Storstrandsföreningens hemsida (observera gärna bankgironumret).
Hosianna Davids Son!
Välsignad vare han!
Välsignad Davids Son
som kommer i Herrens namn!
En favoritkatolik
Påskvänner!
Har på sistone i vissa sammanhang hamnat i rätt skarp polemik med somliga romerska katoliker. (Så att jag t.o.m. blivit kallad "sträng lutheran"). Vill gärna gottgöra det genom att presentera min absoluta favoritkatolik näst efter Edsbyleffe och Lachen. Får se om det fungerar!
(Den första filmen på EFS idag handlar alltså om en papist - tror ni att missionsföreståndaren tar mej i örat eller inte?).
Jerusalem är vår gemensamma moder
och varje dess barn är en syster, en broder.
Vi har ju tillsammans, du skringrade hop,
en Fader, en Ande, en tro och ett dop.
Har på sistone i vissa sammanhang hamnat i rätt skarp polemik med somliga romerska katoliker. (Så att jag t.o.m. blivit kallad "sträng lutheran"). Vill gärna gottgöra det genom att presentera min absoluta favoritkatolik näst efter Edsbyleffe och Lachen. Får se om det fungerar!
(Den första filmen på EFS idag handlar alltså om en papist - tror ni att missionsföreståndaren tar mej i örat eller inte?).
Jerusalem är vår gemensamma moder
och varje dess barn är en syster, en broder.
Vi har ju tillsammans, du skringrade hop,
en Fader, en Ande, en tro och ett dop.
Extremt intressant samtal mellan Dawkins och McGrath
Påskvänner!
Har ni sett följande samtal mellan Richard Dawkins (författare till "The God Delusion") och Alister McGrath (författare till "The Dawkins Delusion" :O)? Det är ju fantastiskt intressant! Vilken underbar samtalston! (Inte minst Dawkins framstår som oerhört sympatisk!). Vilket drama, vilken presentation av evangeliet i en "skarp" situation! Vilka goda formuleringar (från båda sidor)! I en enkel miljö utan stor, applåderande publik!
(Det var väl nåt sånt här som många hade önskat att Christer Sturmark - eller för den delen Ulf Ekman - vågat göra i sina TV-program, istället för att mest fråga ut likasinnade. (Jo jag vet att Ulf och Christer debatterat på Livets Ord)).
Här är fortsättningen på Alisters och Richards samtal.
Och här är del tre. Och del fyra. Och del fem. Och del sex. Och del sju. Och del åtta. Och del nio.Och del tio. Och del elva. Och del tolv. Och del tretton. Och fjorton. Och femton.
Bakom allt finns du, Gud,
finns din tanke och din mening.
Och vi får glädjas över livet.
Stor är du, Gud.
Har ni sett följande samtal mellan Richard Dawkins (författare till "The God Delusion") och Alister McGrath (författare till "The Dawkins Delusion" :O)? Det är ju fantastiskt intressant! Vilken underbar samtalston! (Inte minst Dawkins framstår som oerhört sympatisk!). Vilket drama, vilken presentation av evangeliet i en "skarp" situation! Vilka goda formuleringar (från båda sidor)! I en enkel miljö utan stor, applåderande publik!
(Det var väl nåt sånt här som många hade önskat att Christer Sturmark - eller för den delen Ulf Ekman - vågat göra i sina TV-program, istället för att mest fråga ut likasinnade. (Jo jag vet att Ulf och Christer debatterat på Livets Ord)).
Här är fortsättningen på Alisters och Richards samtal.
Och här är del tre. Och del fyra. Och del fem. Och del sex. Och del sju. Och del åtta. Och del nio.Och del tio. Och del elva. Och del tolv. Och del tretton. Och fjorton. Och femton.
Bakom allt finns du, Gud,
finns din tanke och din mening.
Och vi får glädjas över livet.
Stor är du, Gud.
William Lane Craig till trons försvar
Påskvänner!
Har ni läst Stefan Gustavssons böcker "Kristen på goda grunder" och "Gör som Gud - bli människa?" Om inte: gör det. (Obligatorisk läsning särskilt för teologer och blivande präster. Borde vara det i varje fall).
Men har ni hört William Lane Craig? Kolla in honom (skägg på 90-talet, rakad nuförtiden ;o):
William Lane Craig om Guds existens.
Om det kosmologiska argumentet.
Om det genetiska felslutet.
Om frånvaro av gudsbevis som argument för ateism.
Om förklaringars förklaring.
Om fem olika gudsindicier del 1. Del 2.
Om kristendom och islam, om Jesus som Guds Son. Del 2. Del 3. Del 4 (Jawal Badawis svar). Del 5 (Jawal Badawis svar). Del 6 (Jawal Badawis svar). Del 7 (William Lane Craig tillbaka). Del 8 (William Lane Craig igen). Del 9 (Jawal Badawi). Del 10 (William Lane Craig). Del 11 (Jawal Badawi - mycket vore att tillägga, men det är inget dåligt "sista ord". Treenigheten är ett mysterium, och Jesus blev verkligen en människa, lydig intill döden.
Har ni läst Stefan Gustavssons böcker "Kristen på goda grunder" och "Gör som Gud - bli människa?" Om inte: gör det. (Obligatorisk läsning särskilt för teologer och blivande präster. Borde vara det i varje fall).
Men har ni hört William Lane Craig? Kolla in honom (skägg på 90-talet, rakad nuförtiden ;o):
William Lane Craig om Guds existens.
Om det kosmologiska argumentet.
Om det genetiska felslutet.
Om frånvaro av gudsbevis som argument för ateism.
Om förklaringars förklaring.
Om fem olika gudsindicier del 1. Del 2.
Om kristendom och islam, om Jesus som Guds Son. Del 2. Del 3. Del 4 (Jawal Badawis svar). Del 5 (Jawal Badawis svar). Del 6 (Jawal Badawis svar). Del 7 (William Lane Craig tillbaka). Del 8 (William Lane Craig igen). Del 9 (Jawal Badawi). Del 10 (William Lane Craig). Del 11 (Jawal Badawi - mycket vore att tillägga, men det är inget dåligt "sista ord". Treenigheten är ett mysterium, och Jesus blev verkligen en människa, lydig intill döden.
torsdag 4 december 2008
Den "vanliga" almanackan och Dagens lösen
Påskvänner!
Ni köper väl "den vanliga almanackan"? även för 2009? Den som är ganska ovanlig genom att påminna om att vi räknar åren från "Frälsarens Jesu Kristi födelse" och börja året med bönen "Giv, o Jesus, fröjd och lycka". Samt genom att avsluta året med: "Lov, pris och tack ske dig, o Fader käre!". Och genom att ange bibeltexterna för alla sön- och helgdagar.
Köp och ge bort (en rolig liten gåbortpresent för ca 30 kronor!). Och tala gärna om för bokhandeln/butiken varför ni köper den. Som en motvikt till Niclas Berggrens m.fl:s ateistiska aktivism.
F.ö. rekommenderar jag Dagens lösen 2009 som en utmärkt present till sej själv och andra. Vi tränar "dagens lösen" med 6- och 4-åringen hemma (vi väljer den av de två minnesverserna som är enklast alt. mest dramatisk) och de tycker att det är jättekul, jag lovar! 4-åringens favorit är: "Jag sökte efter någon som kunde bygga upp muren eller stå i bräschen" (Hesekiel).
Men köp gärna Dagens lösen i din bokhandel, även om den blir dyrare så. Du bidrar då till att bokhandeln fortsätter beställa hem den och att fler kan få syn på den (fler än de som läser Libris´ bokkataloger). Dagens lösen är en stor tillgång, inte minst i vår jäktade tid. Ingen kan påstå att man inte hinner med två bibelverser - en från GT, en från NT - och en liten sångvers varje dag.
Som torra marken dricker regn,
som jorden tar emot sin sådd
och gömmer den,
Herre, låt oss ta emot ditt ord.
När livet blir mörkt, jag blir ängslig och svag,
jag skådar i ordet, och där är det dag.
Syns andra mej rika och jag dem ej lik,
jag skådar i ordet - och där är jag rik!
Ack, saliga ro på Jesus få tro
och äga Guds ord i sitt bo!
Ni köper väl "den vanliga almanackan"? även för 2009? Den som är ganska ovanlig genom att påminna om att vi räknar åren från "Frälsarens Jesu Kristi födelse" och börja året med bönen "Giv, o Jesus, fröjd och lycka". Samt genom att avsluta året med: "Lov, pris och tack ske dig, o Fader käre!". Och genom att ange bibeltexterna för alla sön- och helgdagar.
Köp och ge bort (en rolig liten gåbortpresent för ca 30 kronor!). Och tala gärna om för bokhandeln/butiken varför ni köper den. Som en motvikt till Niclas Berggrens m.fl:s ateistiska aktivism.
F.ö. rekommenderar jag Dagens lösen 2009 som en utmärkt present till sej själv och andra. Vi tränar "dagens lösen" med 6- och 4-åringen hemma (vi väljer den av de två minnesverserna som är enklast alt. mest dramatisk) och de tycker att det är jättekul, jag lovar! 4-åringens favorit är: "Jag sökte efter någon som kunde bygga upp muren eller stå i bräschen" (Hesekiel).
Men köp gärna Dagens lösen i din bokhandel, även om den blir dyrare så. Du bidrar då till att bokhandeln fortsätter beställa hem den och att fler kan få syn på den (fler än de som läser Libris´ bokkataloger). Dagens lösen är en stor tillgång, inte minst i vår jäktade tid. Ingen kan påstå att man inte hinner med två bibelverser - en från GT, en från NT - och en liten sångvers varje dag.
Som torra marken dricker regn,
som jorden tar emot sin sådd
och gömmer den,
Herre, låt oss ta emot ditt ord.
När livet blir mörkt, jag blir ängslig och svag,
jag skådar i ordet, och där är det dag.
Syns andra mej rika och jag dem ej lik,
jag skådar i ordet - och där är jag rik!
Ack, saliga ro på Jesus få tro
och äga Guds ord i sitt bo!
onsdag 3 december 2008
Ett annat liv
Påskvänner!
Läs gärna prosten Brogrens intressanta recension av Augustpris-vinnaren Per-Olov Enquists bok "Ett annat liv"! Man får rent av lust att läsa boken! Och stämma in med förebedjarna i Hjoggböle! Enquists EFS-mammas sista ord må ha varit "Törk int oppa böxern!" - moderlig omsorg om barnet in i det sista - men många böner hade nog dessförinnan gått upp till vår Herre. Som Anders Brogren skriver: vi kanske aldrig här i tiden får veta hur det till sist blir mellan Gud och P-O. Men i vårt eget livs drama har vi en ojämförlig inblick. Hur står det till där?
Det finns en källa för dej som törstar,
för dej som hungrar det finns ett bröd,
det finns en fristad så trygg och säker
för dej som jagas av synd och nöd.
Ja, kom till Jesus - och du ska finna
vad du behöver till salighet,
för Jesus, Jesus, ja, bara Jesus
är nog för alla i evighet.
Läs gärna prosten Brogrens intressanta recension av Augustpris-vinnaren Per-Olov Enquists bok "Ett annat liv"! Man får rent av lust att läsa boken! Och stämma in med förebedjarna i Hjoggböle! Enquists EFS-mammas sista ord må ha varit "Törk int oppa böxern!" - moderlig omsorg om barnet in i det sista - men många böner hade nog dessförinnan gått upp till vår Herre. Som Anders Brogren skriver: vi kanske aldrig här i tiden får veta hur det till sist blir mellan Gud och P-O. Men i vårt eget livs drama har vi en ojämförlig inblick. Hur står det till där?
Det finns en källa för dej som törstar,
för dej som hungrar det finns ett bröd,
det finns en fristad så trygg och säker
för dej som jagas av synd och nöd.
Ja, kom till Jesus - och du ska finna
vad du behöver till salighet,
för Jesus, Jesus, ja, bara Jesus
är nog för alla i evighet.
Viktig reform kan vara på gång
Påskvänner!
Det vore oerhört viktigt för bl.a. Svenska kyrkan och EFS om avdragsrätt för gåvor till ideella ändamål infördes 2010. Särskilt ifall systemet med "skatteuppbörd" till Svenska kyrkan och andra kyrkor via skattsedeln då skulle upphöra (tillsammans med skattefrihet för Svenska kyrkans jord och skog).
Man måste nog vara socialist för att rädas en sådan reform.
Åt varenda av oss
någonting han gett,
små och stora saker
att ha hand om rätt.
Det vore oerhört viktigt för bl.a. Svenska kyrkan och EFS om avdragsrätt för gåvor till ideella ändamål infördes 2010. Särskilt ifall systemet med "skatteuppbörd" till Svenska kyrkan och andra kyrkor via skattsedeln då skulle upphöra (tillsammans med skattefrihet för Svenska kyrkans jord och skog).
Man måste nog vara socialist för att rädas en sådan reform.
Åt varenda av oss
någonting han gett,
små och stora saker
att ha hand om rätt.
tisdag 2 december 2008
Ja men det är väl klart - hemmen är viktigast!
Påskvänner!
Vem trodde nåt annat? Än att hemmen är viktigast, alltså? Det finns ingen, ingen, ingen pastor eller församling som kan ersätta hemmens andakter, bordsbön, aftonbön, psalmsång. Vi har i år firat (eller?) konventikelplakatets avskaffande 1858, men ofta är det väl så att vi idag varken tar chansen till det positiva som konventikelplakatet förbjöd, d.v.s. att människor utan prästs medverkan samlades till bibelstudium och bön med grannar och kamrater, eller till det positiva som konventikelplakatet påbjöd eller förutsatte, d.v.s. att husfar eller husmor skulle hålla morgon- och aftonandakt med hela sitt husfolk, barn, pigor och drängar och kanske åldriga föräldrar.
Fattar ni vad barn kan lära sej? Lille Jonatan, 4 år, väcktes för att kissa. Han förkunnade då stolt att han fortfarande kom ihåg Dagens lösen för idag, som - nota bene - inte TVINGATS i honom, utan frivilligt, på ren lek, lärts in: "Mästale, vi hal hållit på hela natten utan att få någonting. Men eftelom du sägel de (1917: på ditt ord), vill jag kasta ut näten." Ja just det, eftersom du Jesus säger det, så kastar vi - som hållit på och hållit på i åratal - ut nätet än en gång. Vi går på ditt ord, och vi använder ditt ord som nät.
...och om dagen blir lång,
sjung din fiskaresång
och dra noten med kraft än en gång.
Vem trodde nåt annat? Än att hemmen är viktigast, alltså? Det finns ingen, ingen, ingen pastor eller församling som kan ersätta hemmens andakter, bordsbön, aftonbön, psalmsång. Vi har i år firat (eller?) konventikelplakatets avskaffande 1858, men ofta är det väl så att vi idag varken tar chansen till det positiva som konventikelplakatet förbjöd, d.v.s. att människor utan prästs medverkan samlades till bibelstudium och bön med grannar och kamrater, eller till det positiva som konventikelplakatet påbjöd eller förutsatte, d.v.s. att husfar eller husmor skulle hålla morgon- och aftonandakt med hela sitt husfolk, barn, pigor och drängar och kanske åldriga föräldrar.
Fattar ni vad barn kan lära sej? Lille Jonatan, 4 år, väcktes för att kissa. Han förkunnade då stolt att han fortfarande kom ihåg Dagens lösen för idag, som - nota bene - inte TVINGATS i honom, utan frivilligt, på ren lek, lärts in: "Mästale, vi hal hållit på hela natten utan att få någonting. Men eftelom du sägel de (1917: på ditt ord), vill jag kasta ut näten." Ja just det, eftersom du Jesus säger det, så kastar vi - som hållit på och hållit på i åratal - ut nätet än en gång. Vi går på ditt ord, och vi använder ditt ord som nät.
...och om dagen blir lång,
sjung din fiskaresång
och dra noten med kraft än en gång.
måndag 1 december 2008
Predikan på första söndagen i advent
En predikan förberedd som "reservlösning" men som aldrig behövde hållas. Lägger ut den här ändå - det är ju i snitt bara ungefär vart sjunde år som första advent infaller den 30 november :o)
Gode Gud - välsigna vårt nya kyrkoår. Tack för nådens tid, för ljus och eftertanke. Tack för att du kommer till oss idag. Tack för att du är med oss alla dagar och även vid tidens slut. Välsigna också den här stunden. I Jesu namn. Amen.
Hur många åsnor red Jesus på egentligen den där gången i Jerusalem? Vi tänker oss väl att det var en enda - man brukar ju sällan rida på två djur på en gång. Det skulle kräva lite väl kraftig bresning kan man tänka.
Men i dagens evangelium står det faktiskt om två åsnor, ett åsnesto och ett föl eller ungåsna. Två åsnor som båda fick Jesus lärjungars mantlar bredda över sej och som fick tåga in i Jerusalem med Jesus.
Två åsnor. Det står ju även om två lärjungar. Däremot står det inte vilka det var. Var det Petrus och Andreas? Eller det andra brödraparet Jakob och Johannes? Eller några som inte alls brukade jobba i par annars - kanske Tomas och Bartolomeus? Eller var det någon av de sjuttiotvå som också följde Jesus från stad till stad och från by till by? I så fall kan det ha varit två brudar, t.ex. Susanna och Johanna som Lukas berättar om. Men vi vet inte.
Men vad vi vet av evangeliet är att när Jesus och lärjungarna kom till Betfage vid Olivberget, en grannby till Betania, fick två lärjungar i uppdrag att låna två åsnor. Utan föregående tillåtelse från ägaren. Vi får väl anta att det var någon som var nära bekant med Jesus. Eller också visste Jesus att han faktiskt var så pass känd och för tillfället omtyckt att folk bara tyckte det var kul att just han ville låna just deras åsnor. "Om ni säger att jag behöver dem kommer ni att få ta dem", så ungefär sa ju Jesus. Och det stämde.
Fast det är bara evangelisten Markus som berättar vad som faktiskt händer när lärjungarna går in i byn. Jag läser från Markus kapitel 11: De gav sig iväg. Och såg en ungåsna stå bunden ute på gatan vid en port. Och de tog den. Några av dem som stod där frågade: VAD GÖR NI? TAR NI ÅSNAN????? Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt. Och då lät man dem gå.
Som ni märker berättar Markus bara om en åsna, om ungåsnan, och likadant gör Lukas. Somliga, bl.a. förre ärkebiskopen K-G Hammar och en del andra, brukar ta det här som tecken på att berättelserna i evangelierna inte är så bokstavligt menade och historiskt trovärdiga. Deras värde ligger i det symboliska menar man.
Och visst, symboliken är viktig, men inte behöver man så fort dra själva redogörelsen i tvivelsmål. Eva Spångberg, träkonstnär och mångårig åsneägare, blev riktigt ivrig när hon begärde replik på K-G Hammar: hon berättade att även en fullt utvecklad ungåsna kan vara en sån morsgris (eller "morsåsna") att den inte går att få ur fläcken om inte modern, det mogna åsnestoet, följer med i början när den sätts i arbete. Därför plockade lärjungarna, enligt Eva Spångberg, med sej gammåsnan för att få med sej ungåsnan, och därför blev det två åsnor. Det innebär inte att Markus och Lukas har fel, utan de fokuserar helt enkelt på ungåsnan som Jesus red in.
I vilket fall som helst: Jesus red nog inte på två åsnor samtidigt, men han kanske bytte till stoet när ungåsnan blev trött? En del har anklagat Jesus för djurplågeri, men det är ju inget nyfött föl vi läser om. Och Jesus var sannolikt ingen tung börda, jämfört med vad åsnor kan få bära som lastdjur. Efter tre års långvandringar mellan Galileen och Judeen fanns knappast något överflödigt fett på hans kropp.
Eva Spångberg har skrivit en bok som heter: Jag, en åsna. Det brukar ju inte anses så positivt att vara det - förr stod det på Karlssons klister-tuberna "Alla använder Karlssons klister utom jag, för jag är en åsna." Men när det står så otroligt fint om åsnor i vår text: "Herren behöver dem", så får vi väl sluta tala illa om åsnor. Och akta oss noga för att förakta oss själva. Om han som bär allt med kraften i sitt ord vill låta sej bäras av en åsna, så kanske han kan ha glädje av oss också?
Nu har vi talat mycket om åsnor och lärjungar. Inte så mycket om Jesus själv. Och det är ju han som är huvudpersonen idag, trots att det är 30 november då somliga, särskilt under 1900-talet, föredragit att hylla Karl XII. Jesus eller Karl XII - det är frågan. Två kungar av helt olika slag.
Karl XII red nog aldrig på någon åsna; däremot blev han berömd för att ha färdats på hästrygg från Turkiet till Sverige på endast 14 dagar.
Karl XII dog vid ungefär samma ålder som Jesus (i min ålder ungefär), men han uppstod inte på tredje dagen. (Hans kista i Riddarholmskyrkan har öppnats vid flera tillfällen, som för att kolla att han ligger kvar ;o).
Karl XII:s död innebar det definitiva slutet för hans storvulna planer, medan Jesus död innebär seger och liv för hela världen - i kraft av hans uppståndelse.
Karl XII förlitade sej på vapenmakt och våldsamma framryckningar - Jesus red in i Jerusalem obeväpnad och bad Petrus sticka svärdet i skidan vid lärjungens olyckliga framryckning i Getsemane.
Ej kommer han med härar / och ej med ståt och prakt, / dock ondskan han förfärar / i all dess stolta makt. / Med Andens svärd han strider / och segrar när han lider. / Välsignad vare han / som kom i Herrens namn. Och i texten från Sakarja stod det: Han ska förkunna fred för folken, och hans välde ska nå från hav till hav, från floden till världens ände. Ja, Jesus är hela världens rätte kung och ingen nationalist.
Karl XII kommer inte tillbaka för att döma levande och döda - men det gör Jesus. Jesus och ingen annan ska döma dej och mej, lika väl som han ska döma Karl XII och Pilatus. Jesus är kungen med stort K och domaren med stort D, men han är lika mycket Frälsaren med stort F.
Domen fruktar jag väl stort, eftersom jag illa gjort, men den trösten jag ej glömmer att min broder Jesus dömer, sjöng 1600-talstrubaduren Lasse Lucidor. Och så knyter han samman kyrkoårets slut samman med kyrkoårets början.
Jesus ser inte genom fingrarna med något som är fel, och han är inte jävig trots att han genom sin födelse som människa blivit bror med var och en av oss. Men genom sin död på Golgatas kors har han fått makten att både döma och frikänna. Inte sände Gud sin Son i världen för att döma världen, utan för att världen skulle bli frälst genom honom, skriver Johannes.
Ingen synd är så liten att den inte skiljer oss från Gud. Och vi erkänna att den skuld vi har, inför Gud och inför skapelsen, är större än att vi orkar bära den. Men ingen synd är heller så stor att Jesus inte har tagit den på sej och burit den med sej upp på korset.
Ingen synd är så liten att vi får ta med den in i Guds eviga värld. (Låt oss därför lägga av oss mörkrets gärningar, som det stod i episteltexten). Men ingen av de synder som tynger vårt samvete är heller för stor för Gud att förlåta - och en dag fullkomligt och för evigt befria oss från. Om vi verkligen söker förlåtelse och befrielse hos honom.
Och Gud, vår Gud, möter oss idag genom Jesus Kristus. Hans röst når oss än idag, den 30 november 2008, med ord om nåd och frid och försoning. Vi läser adventspsalmens ord tillsammans:
En åsna honom bär
som fridens furste är.
Hans prakt är ganska ringa,
men döden kan han tvinga.
Hosianna, pris och ära!
Vår konung är nu nära.
Saktmodig, mild och god
han ger de svaga mod.
Vill du till honom höra
skall han dig salig göra.
Hosianna, pris och ära!
Vår konung är nu nära.
Låt hjärtat öppna sig,
bjud Kristus hem till dig.
I dag vill han dig gästa
och sitt förbund befästa.
Hosianna, pris och ära!
Vår konung är nu nära.
Ja Herre Jesus, vi vill bjuda dig hem till oss idag. Tack för att du vill följa med oss, inte bara hit till kyrkan, utan också in i våra stökiga vardagsliv. Tack för att du inte skäms att kalla oss dina bröder och systrar. Och tack för att du redan vet hur vi har det, att vi inget behöver dölja, att inget överraskar och avskräcker dej. Tack för att du har nåd och försoning och förlåtelse med dej. Tack för att du fortfarande vill använda oss i ditt rike, att vi som små åsnor får bära dej ut i vår omvärld. Men tack för att det i grunden är du som bär oss, som bär allt med ditt starka ord. Och låt nu din frid, som övergår allt förstånd, bevara våra hjärtan och tankar hos dej. Amen.
Gode Gud - välsigna vårt nya kyrkoår. Tack för nådens tid, för ljus och eftertanke. Tack för att du kommer till oss idag. Tack för att du är med oss alla dagar och även vid tidens slut. Välsigna också den här stunden. I Jesu namn. Amen.
Hur många åsnor red Jesus på egentligen den där gången i Jerusalem? Vi tänker oss väl att det var en enda - man brukar ju sällan rida på två djur på en gång. Det skulle kräva lite väl kraftig bresning kan man tänka.
Men i dagens evangelium står det faktiskt om två åsnor, ett åsnesto och ett föl eller ungåsna. Två åsnor som båda fick Jesus lärjungars mantlar bredda över sej och som fick tåga in i Jerusalem med Jesus.
Två åsnor. Det står ju även om två lärjungar. Däremot står det inte vilka det var. Var det Petrus och Andreas? Eller det andra brödraparet Jakob och Johannes? Eller några som inte alls brukade jobba i par annars - kanske Tomas och Bartolomeus? Eller var det någon av de sjuttiotvå som också följde Jesus från stad till stad och från by till by? I så fall kan det ha varit två brudar, t.ex. Susanna och Johanna som Lukas berättar om. Men vi vet inte.
Men vad vi vet av evangeliet är att när Jesus och lärjungarna kom till Betfage vid Olivberget, en grannby till Betania, fick två lärjungar i uppdrag att låna två åsnor. Utan föregående tillåtelse från ägaren. Vi får väl anta att det var någon som var nära bekant med Jesus. Eller också visste Jesus att han faktiskt var så pass känd och för tillfället omtyckt att folk bara tyckte det var kul att just han ville låna just deras åsnor. "Om ni säger att jag behöver dem kommer ni att få ta dem", så ungefär sa ju Jesus. Och det stämde.
Fast det är bara evangelisten Markus som berättar vad som faktiskt händer när lärjungarna går in i byn. Jag läser från Markus kapitel 11: De gav sig iväg. Och såg en ungåsna stå bunden ute på gatan vid en port. Och de tog den. Några av dem som stod där frågade: VAD GÖR NI? TAR NI ÅSNAN????? Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt. Och då lät man dem gå.
Som ni märker berättar Markus bara om en åsna, om ungåsnan, och likadant gör Lukas. Somliga, bl.a. förre ärkebiskopen K-G Hammar och en del andra, brukar ta det här som tecken på att berättelserna i evangelierna inte är så bokstavligt menade och historiskt trovärdiga. Deras värde ligger i det symboliska menar man.
Och visst, symboliken är viktig, men inte behöver man så fort dra själva redogörelsen i tvivelsmål. Eva Spångberg, träkonstnär och mångårig åsneägare, blev riktigt ivrig när hon begärde replik på K-G Hammar: hon berättade att även en fullt utvecklad ungåsna kan vara en sån morsgris (eller "morsåsna") att den inte går att få ur fläcken om inte modern, det mogna åsnestoet, följer med i början när den sätts i arbete. Därför plockade lärjungarna, enligt Eva Spångberg, med sej gammåsnan för att få med sej ungåsnan, och därför blev det två åsnor. Det innebär inte att Markus och Lukas har fel, utan de fokuserar helt enkelt på ungåsnan som Jesus red in.
I vilket fall som helst: Jesus red nog inte på två åsnor samtidigt, men han kanske bytte till stoet när ungåsnan blev trött? En del har anklagat Jesus för djurplågeri, men det är ju inget nyfött föl vi läser om. Och Jesus var sannolikt ingen tung börda, jämfört med vad åsnor kan få bära som lastdjur. Efter tre års långvandringar mellan Galileen och Judeen fanns knappast något överflödigt fett på hans kropp.
Eva Spångberg har skrivit en bok som heter: Jag, en åsna. Det brukar ju inte anses så positivt att vara det - förr stod det på Karlssons klister-tuberna "Alla använder Karlssons klister utom jag, för jag är en åsna." Men när det står så otroligt fint om åsnor i vår text: "Herren behöver dem", så får vi väl sluta tala illa om åsnor. Och akta oss noga för att förakta oss själva. Om han som bär allt med kraften i sitt ord vill låta sej bäras av en åsna, så kanske han kan ha glädje av oss också?
Nu har vi talat mycket om åsnor och lärjungar. Inte så mycket om Jesus själv. Och det är ju han som är huvudpersonen idag, trots att det är 30 november då somliga, särskilt under 1900-talet, föredragit att hylla Karl XII. Jesus eller Karl XII - det är frågan. Två kungar av helt olika slag.
Karl XII red nog aldrig på någon åsna; däremot blev han berömd för att ha färdats på hästrygg från Turkiet till Sverige på endast 14 dagar.
Karl XII dog vid ungefär samma ålder som Jesus (i min ålder ungefär), men han uppstod inte på tredje dagen. (Hans kista i Riddarholmskyrkan har öppnats vid flera tillfällen, som för att kolla att han ligger kvar ;o).
Karl XII:s död innebar det definitiva slutet för hans storvulna planer, medan Jesus död innebär seger och liv för hela världen - i kraft av hans uppståndelse.
Karl XII förlitade sej på vapenmakt och våldsamma framryckningar - Jesus red in i Jerusalem obeväpnad och bad Petrus sticka svärdet i skidan vid lärjungens olyckliga framryckning i Getsemane.
Ej kommer han med härar / och ej med ståt och prakt, / dock ondskan han förfärar / i all dess stolta makt. / Med Andens svärd han strider / och segrar när han lider. / Välsignad vare han / som kom i Herrens namn. Och i texten från Sakarja stod det: Han ska förkunna fred för folken, och hans välde ska nå från hav till hav, från floden till världens ände. Ja, Jesus är hela världens rätte kung och ingen nationalist.
Karl XII kommer inte tillbaka för att döma levande och döda - men det gör Jesus. Jesus och ingen annan ska döma dej och mej, lika väl som han ska döma Karl XII och Pilatus. Jesus är kungen med stort K och domaren med stort D, men han är lika mycket Frälsaren med stort F.
Domen fruktar jag väl stort, eftersom jag illa gjort, men den trösten jag ej glömmer att min broder Jesus dömer, sjöng 1600-talstrubaduren Lasse Lucidor. Och så knyter han samman kyrkoårets slut samman med kyrkoårets början.
Jesus ser inte genom fingrarna med något som är fel, och han är inte jävig trots att han genom sin födelse som människa blivit bror med var och en av oss. Men genom sin död på Golgatas kors har han fått makten att både döma och frikänna. Inte sände Gud sin Son i världen för att döma världen, utan för att världen skulle bli frälst genom honom, skriver Johannes.
Ingen synd är så liten att den inte skiljer oss från Gud. Och vi erkänna att den skuld vi har, inför Gud och inför skapelsen, är större än att vi orkar bära den. Men ingen synd är heller så stor att Jesus inte har tagit den på sej och burit den med sej upp på korset.
Ingen synd är så liten att vi får ta med den in i Guds eviga värld. (Låt oss därför lägga av oss mörkrets gärningar, som det stod i episteltexten). Men ingen av de synder som tynger vårt samvete är heller för stor för Gud att förlåta - och en dag fullkomligt och för evigt befria oss från. Om vi verkligen söker förlåtelse och befrielse hos honom.
Och Gud, vår Gud, möter oss idag genom Jesus Kristus. Hans röst når oss än idag, den 30 november 2008, med ord om nåd och frid och försoning. Vi läser adventspsalmens ord tillsammans:
En åsna honom bär
som fridens furste är.
Hans prakt är ganska ringa,
men döden kan han tvinga.
Hosianna, pris och ära!
Vår konung är nu nära.
Saktmodig, mild och god
han ger de svaga mod.
Vill du till honom höra
skall han dig salig göra.
Hosianna, pris och ära!
Vår konung är nu nära.
Låt hjärtat öppna sig,
bjud Kristus hem till dig.
I dag vill han dig gästa
och sitt förbund befästa.
Hosianna, pris och ära!
Vår konung är nu nära.
Ja Herre Jesus, vi vill bjuda dig hem till oss idag. Tack för att du vill följa med oss, inte bara hit till kyrkan, utan också in i våra stökiga vardagsliv. Tack för att du inte skäms att kalla oss dina bröder och systrar. Och tack för att du redan vet hur vi har det, att vi inget behöver dölja, att inget överraskar och avskräcker dej. Tack för att du har nåd och försoning och förlåtelse med dej. Tack för att du fortfarande vill använda oss i ditt rike, att vi som små åsnor får bära dej ut i vår omvärld. Men tack för att det i grunden är du som bär oss, som bär allt med ditt starka ord. Och låt nu din frid, som övergår allt förstånd, bevara våra hjärtan och tankar hos dej. Amen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
