Kristi Himmelsfärds dag och första maj

Kära påskvänner!

Det var ju riktigt roligt att få fira gökotta på arbetarnas fridag, tillika folknykterhetens dag (som ju låg ovanligt lämpligt detta år). Kul att alla "de tre stora" folkrörelserna från 1800-talet hade viktiga arrangemang denna dag. Endast en gång tidigare har detta kunnat ske, nämligen 1913. Och enligt somliga uppgifter är denna påskcykel den tidigast möjliga - enligt andra uppgifter skulle den kunna inträffa en dag tidigare (det beror kanske på att vårdagjämningen är lite vacklande datummässigt). Hursomhelst lär ingen av oss nu levande få uppleva en så här tidig Kristi Himmelsfärdsdag igen - skojigt bara det!

Tyvärr blev det inomhusgökotta på Vevlingestrands sommargård i år. Annars är ju det här årets mest obligatoriska friluftsgudstjänst, tycker jag - med många härliga utflykts- och morgonfikaminnen från både lule- och umetrakten. Men det blåste och småregnade, så stranden kändes inte så inbjudande. (Vi brukar varva mellan Missionskyrkans gökotta på Vevlingestrand och Svenska kyrkans på Hänsjöberget). Missionspastorn (min fru) läste en fin betraktelse av Owe Wikström och vi sjöng "Morgon mellan fjällen" (nåja!) och "Till himlen Herren Jesus for".

Jag tycker att denna dag verkligen understryker påskens under. För om Jesus bara uppstod andligt blir ju himmelsfärdsdagen överflödig. Då hade ju Jesus redan fysiskt lämnat lärjungarna att vänta på pingstens under. Himmelsfärdsdagen är ju också missionsbefallningens dag och därmed av oerhörd betydelse för bl.a. Svenska kyrkan och Evangeliska Fosterlandsstiftelsen.

Hur Jesus kropp transformerades till den himmelska världen? Det vet nog bara Gud Fader, Son och Ande. Men inkarnationens under är inte slut. Hans kropp har enligt bibeln förhärligats men är fortfarande en människas, möjlig att se när han återkommer. Till detta kommer att han genom sin Ande inkarneras, blir kropp, i oss, sin församling. Samt i nattvardens bröd och vin. Här får inte det ena utesluta det andra, utan allt måste hållas samman.