En annan sak är att Elisabeth Sandlund har fullständigt rätt i att det är konstigt, mycket konstigt att Svenska kyrkans ledning och Stockholms stift förhöll sej så distanserade till Jesusmanifestationen. Medan det anses fullkomligt självklart att vara närvarande på Pridefestivalen.
Som Elisabeth Sandlund generöst konstaterar är det i teorin inget som hindrar att kyrkan är närvarande på bägge ställena. Men om kyrkan - troligen och förhoppningsvis - inte ställer sej bakom allt som kommer till uttryck i en Pridefestival och ändå tycker sej kunna vara med där, så är det väl konstigt om en skeptisk inställning till vissa av Jesusmanifestationens uttryck ska förhindra biskopar och andra i kyrkans ledning att ta aktiv, offentlig del av en så rent och uttryckligt positiv manifestation?
Vi svenskkyrkliga och EFS:are har i varje fall anledning att tacka Gud för Hakon Långström. Och för EFS:aren Elisabeth Sandlund.
Inlägg
En blodig historia – Personlig
9 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar