Jesusmanifestationen

Kära påskvänner och övriga läsare!

På ett bananskal halkade jag och barnen med på en buss från Hälsingland till Kungsträdgården i Stockholm, där det skulle bli samling på temat "Jesus, barnens vän" fr.o.m. klockan 12 - och klockan 15 storsamling med alla deltagare i manifestationen.

Jag är glad att vi var med. Det blev faktiskt en folkfest med människor av "alla folkslag och stammar och språk och åldrar". Med sång och musik och tal av alla de slag. Och en fantastisk inmarsch kl. 15 med jesusords-banderoller i närmast oändliga rader. Roligt att alltsammans blev ett inslag, om än litet, i Rapport-nyheterna.

Vår käre EFS-are Lennart Möller höll en härlig appell om författarna till våra runstenar (1-2 meters skrift) och DNA-strängar (samlad info i en människa räcker från jorden till månen och tillbaka). I det förra fallet förutsätter vi en författare. Varför inte i det andra? Bra fråga tyckte jag. Ett gudsindicium vill jag kalla det, om än inget gudsbevis. Övriga appeller var också mycket tänkvärda - den längre förkunnelsen hann jag inte följa eftersom jag måste försöka ha koll på barnen.

Och barnen var nöjda med att leka med mej på Kungsträdgårdens gräsmattor och att rita i barntältet - men jag blev klart besviken över att barnmötet antingen ställdes in eller hamnade på fel plats. Att Jesus är barnens vän märktes nämligen inte speciellt i Kungsträdgården - mer än på "rittältet". Och det är ju lite illa. Mellan 12 och 14 såg vi inget barnanpassat hända från scenen. När vi frågade i barntältet fick vi veta att det skulle bli barnmöte 16.30. Men gästtalaren från Indionesien höll tydligen på så länge i "stormötet" att både barnmötet och en del av ungdomsmötet trängdes undan.

Det är alltid svårt med tider när många moment ska med. Men barnen måste prioriteras bättre en sån här gång. Jag tror att Jesus, barnens vän, skulle ha uppskattat det.