Påskvänner!
Nu är glada helgen slut, slut, slut, och "Mellansvenska distriktsbussen" har återvänt till hemmahamnen. Men det var riktigt roligt att vara på "Sveriges framsida", eller "Bästkusten", som lokalpatriotiska göteborgare brukar kalla det.
Och en observerande EFS-ares intryck från gårdagskvällens ordinationsgudstjänst med 4000 deltagare på Svenska Mässan lär bestå länge. Särskilt frågorna till de vardande baptistpastorerna brände sej fast: "Tror du det, Kalle?" "Tror du det, Sara?" Och: "Vill du det, Kalle?" "Vill du det, Sara"? (Namnen är fingerade).
Nästa helg prästvigs lillasysters man för Svenska kyrkan i Göteborgs stift. Tyvärr kan vi inte närvara i Göteborg även den helgen. Men min fru och jag (och våra barn) hälsade i varje fall på biskop Carl-Axel, som i sann ekumenisk anda var närvarande på Svenska Mässan i går kväll, och bad honom ta väl hand om Per och de andra. Vilket han lovade.
I stormar och strider Guds kyrka består,
så vitt den sig sprider som jordkretsen når,
den för över världen den levandes bud
och vittnar bland svärden och bålen om Gud,
och vittnar om honom, o tröst i all nöd,
som, död för vår synd, blev genom sin död
vår segrande herre. Halleluja!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar