Påskvänner!
Hela den här veckan har för vår familj präglats av Forsbrokyrkans dagläger ute på Fagernäs. Pastor och mamma Anna-Karin har medverkat med bibelberättelser hela veckan - avslutning idag - och våra två äldsta barn har varit med tre av fem dagar. I förrgår onsdag var även jag och lill-Staffan med på aktiviteter för alla åldrar ("barnens fagernäsdag") och träffade Majken med Bajken och Foto-Sonny. AK ledde stövelkastning och barnen blev ansiktsmålade, gick på lina, styltor, tipsrunda m.m. m.m.
OK. Det här var inte EFS. (Utan ett bappe/missionar-arrangemang). Och det är en svaghet i den här bloggen att jag som skriver lever i en så "EFS-svag" miljö som Sörhälsingland. Och till på köpet är gift med en missionspastor ;o). Jag ska visserligen sommarvicka som kantor i Svenska kyrkan Hanebo/Segersta, och missionsförsamlingen arrangerar en pilgrimsvandring Vevlinge-Segersta tillsammans med Svenska kyrkan den 9 augusti, så rent frikyrklig har jag inte blivit. Men själva EFS-profilen och -insikten kunde vara bättre - det medger jag gärna.
Samtidigt: Sommarläger av olika slag känns väldigt "EFS-iga"! Eller snarare: till det mest ekumeniska och positivt evangeliserande vi gör i våra olika kristna sammanhang hör barn- och ungdomsverksamheten på våra sommargårdar. Dessutom är det en social insats som, med ofta starkt subventionerade lägeravgifter, bidrar till utjämnade klyftor mellan barn från ytterst olika hemförhållanden. Länge leve lägren!
Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord.
Röd och gul och vit och svart
gör detsamma har han sagt.
En blodig historia – Personlig
8 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar