söndag 1 juni 2008

Lite reklam för Johan Runius (1679-1713)

Påskvänner!

Så var det juni. För 295 år sedan skaldade den 34-årige, dödssjuke poeten Johan Runius så här:

Har Majus varit svår och bitter tid för Runius,
så ger väl honom Gud en ljuv och rolig Junius.

Killen dog i juni. Vad tror vi om hans förtröstan?

Det är ju annars så att vi "kristna" nuförtiden inte bara tvivlar på helvetet. Det må man ju göra. Men vi tycks också tvivla på himmelen (enligt många undersökningar). Allra minst tror vi att Gud är mäktig att skapa nya himlar och en ny jord. (Är det inte lite Jehovas Vittnen-aktigt?). Han som inte ens, enligt K-G Hammar, hade kunnat stoppa tsunamin. (Ja, varför gjorde han inte det? Eller cyklonen i Burma? Eller jordbävningen i Kina? M.m. m.m. m.m. i många tusen år).

O ja, visst tvivlar även jag ibland. Men inte på att Skriften och Kyrkan lär Guds allmakt eller på att Skriften och Kyrkan förkunnar "nya himlar och en ny jord efter hans löfte." Eller på att Jesus säger: "Den som tror på mej ska leva även om han/hon dör." Det är detta kallelsen till Guds rike ytterst handlar om, även om det eviga livet börjar redan före döden (eller inte alls).

Och då, vad är all lycka här
emot det löftet: Där jag är,
där skall ni också vara!

En ljuv och rolig Junius tillönskas oss alla!

2 kommentarer:

Bengt sa...

Den gammaltestametliga läsningen i går, andra söndagen efter trefaldighet, berör frågan hur Gud kan tillåta elände. Tänkte du på det?
Lösningen på problemet är genial: Gör nåt!
Vi är inte kallade att fördöma mörkret, utan tända ett ljus.
Vem sa det?

--Bengt

Andreas H sa...

Inte Jesus i varje fall. Nån kinesisk tänkare, tror jag.

Vi är absolut och i första hand kallade att tända, t.o.m. vara (!) ljus. Men det utesluter inte alls att påtala och fördöma mörkret: tortyr (även på Guantanamo), barnporr, krigshets, hyckleri. Både Jesus och apostlarna har mycket starka ord mot mörkret. Verop och rent av förbannelser (Gal. 1 m.fl. ställen).

Så det kinesiska visdomsordet ("förbanna inte mörkret - tänd ett ljus") är inte självklart kristligt och används tyvärr ofta mot dem som vill påtala och fördöma allvarliga missförhållanden. Det utesluter inte att det innehåller ett memento för "mörkerfixerade", om man omformulerar det lite grann: Du som förbannar mörkret - se till att tända ett ljus!

Jag är f.n. ordförande för Amnestys Bollnäsgrupp (212) och Amnesty har ju ett ljus (i taggtråd) som symbol och vill vara en positiv rörelse för liv och frihet. Det hindrar inte att Amnestys årsrapporter till stor del "fördömer mörkret" - i t.ex. just Kina. Eller på Guantanamo.

Nej, vi läste inte GT-texten vid högmässan igår. Så tack för påminnelsen! Vi pratade däremot mycket om rättvisemärkta produkter. Också ett sätt att göra nåt och att tända ljus i mörkret.

Sen får vi påminna varandra om att även Guds förlåtelse är "rättvisemärkt". Om vi bekänner våra synder (även miljösynder och orättvisa produkter), så är Gud trofast och rättvis - han har ju i Jesus Kristus tagit domen på sej! - så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.