Missionsföreståndarskapet ett projekt eller en biskopsroll?

Påskvänner!

Jag har visserligen djup förståelse för Anders Sjöbergs önskan att få ägna sej mer odelat åt undervisning och skrivande. Och en period på 8 år - om han sitter till maj 2009 - är alls inte kort i relation till föregångarna (Bertil satt visserligen i 9) och motsvarar ju två "presidentperioder" i USA.

Å andra sidan:

I Missionskyrkan väljs man till missionsföreståndare på minimum 8 år och vanligtvis till en ny period på 4. Så 8 år är ett minimum och 12 år "normaltiden" där, även om Krister Andersson gick 1 år i förväg för att bli ledare för Svenska Bibelsällskapet.

I Göteborgs stift - dit Anders kandiderade som biskop - och de flesta andra stift är det kutym att man sitter till pensionen. Både biskop Bo och biskop Bertil satt i ca 20 år. Inte var det fel - inte heller att Claes-Bertil Ytterberg satt lika länge. Man kan ha synpunkter på deras teologi - och det har folk haft, åt båda håll - men biskopsrollen är inget "projekt" där man bockar av uppnådda mål och säger upp sej. K-G Hammar gjorde det visserligen, och bör hedras för det, men då handlade det ju om en dödssjuk hustru.

Och jag anser att missionsföreståndarrollen ÄR en biskopsroll. Skulle Anders Sjöberg ha sagt upp sej som biskop i Göteborgs stift - där han vann provvalet - efter 7 år och vid 51 års ålder? Tillåt mej tvivla. Och då tycker jag att han gärna kunde ha stått kvar som missionsföreståndare i EFS också. Men, som sagt, jag förstår hans önskan att ägna sej mer åt "ordets tjänst" - och kan bara beklaga att missionsföreståndarrollen tydligen handlar för lite om just det.

...den för över världen den Levandes bud
och vittnar bland svärden och bålen om Gud
och vittnar om Honom, o tröst i all nöd,
som, död för vår synd, blev genom sin död
vår segrande Herre. Halleluja!