fredag 13 juni 2008

Och så till den intressanta personfrågan

Påskvänner!

Det är naturligtvis hög tid att göra som EFS-prästen Arnaldo Tiburzi föreslog igår på Facebooks EFS-grupp (gå gärna med i den!): Börja diskutera lämpliga efterträdare till Anders Sjöberg.

Hur är det nu? Är det styrelsen som utser missionsföreståndare? (Inte inom sej, hoppas jag). Jo visst är det styrelsen? Och tydligen har de några namn på G, men vi vet ju ännu inte vilka.

Själv kan jag tänka mej "min" distriktsföreståndare Tin Mörk (ett kvartssekel kvar till pension) eller den där Per-Eive i Halmstad. Fast antagligen blir det nån annan som jag inte har koll på - ungefär som Anders Sjöberg 2001 ;o)

Sedan kan ju Anders Sjöberg återkomma som missionsföreståndare efter sådär en 7 år som resetalare och skribent. Vaddå, han är ju bara 59 år då och kan ge järnet flera år till! (Recykling/återbruk kallas det visst; jfr Mona Sahlin).

Ge oss mod att våga leva,
ge oss mod att våga älska,
ge oss mod att våga bära
ett bud om vår Gud och hans Son.

3 kommentarer:

+Erik sa...

Per-Eive vore helt rätt. Men vågar EFS det?

Bengt sa...

Per-Eive är nog inte mannen att hålla ihop rörelsen. Hans styrkor skulle knappast heller komma till sin rätt. EFS behöver många som Per-Eive, som har idéer och styrka att driva igenom dem. Som kan pröva sina idéer. Det får man inte som MF. Då måste man vara den enande kraften. Den som många identifierar sig med. Den som ser bortom handlingskraft. Vi ska inte slösa bort PEB på fel uppgift, även om den är ärofull.

--Bengt

Andreas H sa...

Hmmm. Det kan ju vara så att Bengt har rätt. Jag tänkte likadant när vi i personalen på Luspengymnasiet (Storuman) skulle yttra oss om rektorskandidaterna. Den fantastiske samhällsläraren Sven måste ju få fortsätta som samhällslärare, tänke jag. Vi ska inte slösa bort hans glöd i rektorsadministrationen. Och förespråkade en mer "kameral" typ.

Men åtminstone den gången var tanken felaktig. Den kamerale blev ett nerköp och samhällsläraren flyttade till västkusten. Det är visserligen sant att man inte kan ta för givet att en lokalt framgångsrik, brinnande person också är passande för ett mer övergripande ansvar. Men som regel gäller ändå att "den som är trogen i smått, är trogen också i stort", som Jesus sa. Det är trots allt en viktig merit att ha varit en god ledare lokalt. Jag hade t.ex. gärna sett Carl-Erik Sahlberg både som biskop och ärkebiskop.