Biskopar i lekmannarörelse?

Påskvänner!

Det finns naturligtvis många invändningar att göra mot mitt "biskopsresonemang" i föregående stycke. EFS är en lågkyrklig lekmannarörelse kan man hävda, och exempelvis Henrik Johansson i Gran har ju ofta uttryckt skepsis mot "toppstyrning" och liknande.

Nåväl - det är alldeles riktigt att EFS inte precis är högkyrkligt eller har någon särdeles utvecklad ämbetssyn. Men jag menar nog att också en aldrig så löst organiserad rörelse behöver goda ledare - reella biskopsfunktioner om än inte biskopstitlar. Se bara på våra distriktsföreståndare! Sen ska ledarna inte vara auktoritära utan lyssnande och ödmjuka - men får gärna, ja, bör rentav vara auktoritativa, d.v.s. utöva en både personlig och andlig auktoritet på bibelns och bekännelsens grund. (Jfr Maja-Lisa Söderlunds, C O Rosenius´ och Lina Sandells livslånga ledarskap). Annars är kristet ledarskap, det håller jag med om, direkt skadligt.

Tack och lov är det inget som hindrar Anders Sjöberg från att fortsätta utöva ett informellt men dock starkt ledarskap även som bibellärare och författare. Hoppas bara att det kan ske i samspel med den blivande missionsföreståndaren. Så att det inte skär sej.

Kristus, du som fört oss samman
till en helig syskonrund,
låt i oss den helga flamman
brinna till vår sista stund.
Låt din kärlek ständigt verka
i vårt liv och sätta spår,
så att världen klart kan märka:
vi är dina, du är vår!