Nedrustning på flera plan

Påskvänner!

Nu ska jag vara lite politisk här på bloggen. (Får man det?). Men det är så här att jag börjat undra om det inte kan vara bra att ha kvar ett militärt försvar trots allt. Det är så knepigt att värna medborgerliga fri- och rättigheter under ockupation. Civil olydnad och sånt är inte så lätt när fienden tar gisslan, tillämpar kollektiv bestraffning och allsköns otäcka repressalier.

Fast det som gör att jag skriver nu - på EFS-bloggen och allt - är förslaget om att staten ska få rätt att avlyssna/läsa all kabelburen kommunikation som går över våra gränser. Vilket massor av vår egen e-post- och telefontrafik numera gör. Det som kan verka som en förstärkning av vårt försvar mot terrorism, spionage m.m. innebär samtidigt en nedrustning av just de medborgerliga fri- och rättigheter som vi tänkte oss att försvara.

Inte minst som kristen och lutherläsare känner jag att den borgerliga regeringen nu visat en förfärlig naivitet på 2 områden: Man tror inte att den 200-åriga fredens Sverige inom några decennier åter kan utsättas för allvarliga militära hot. Det är den ena naiviteten. Det luktar 20-talsnedrustning långa vägar. Men när man samtidigt erkänner möjligheten av allvarliga terroristhot o dyl. så besinnar man å andra sidan inte att de inskränkningar i den personliga integriteten man därför vidtar kan utnyttjas av ännu skrupelfriare regeringar i framtiden. Det är den andra naiviteten.

Och även om vi i EFS har olika åsikter om "den första naiviteten" (det är ju roligt att kunna nedrusta, förstås), så borde vi ändå kunna enas om att den andra naiviteten är farlig. Lika farlig på sikt som diverse terroristhot. Ni har väl läst Jan Guillous närmast lutherskt klingande "Fienden inom oss" med ett klassiskt citat av den tyske lutherske prästen Martin Niemöller som motto?

Frid i landet du oss give, frid i husen följe den.
Makar, syskon, grannar live fridens anda, kärleken.
Frid i hjärtat, Jesus, bjud, frid med mänskor och med Gud.