Samtal om Svenska kyrkans mission del 1

Kära påskvänner!

Ur en diskussion om SKM och Lutherhjälpen på Facebooks EFS-grupp hämtar jag följande egna text:

* Det vore rätt intressant att konkret få veta VAD som är fel i resonemanget jag fört. Det är ju bara roligt om jag skulle ha fel och Svenska kyrkan även personellt tänker satsa på mission med evangelisation minst lika mycket som tidigare. Men i mina ögon ligger mitt resonemang nästan löjligt nära (hjälp, är jag en s.k. sjöbergare? :o) de påpekanden och varningar som vår missionsföreståndare framfört bl.a. i Budbäraren. Fast det är kanske ingen på kyrkokansliet som känner igen sej i hans resonemang heller?

* Till de onyanserade och svepande utsagor vi bör undvika måste väl ändå också räknas alla ständiga antydningar om att vi som värnar om evangeliets "differentia specifika" därmed skulle nedvärdera alla goda mål på skapelseplanet som vi delar med de flesta judar, muslimer, buddhister o.s.v. - människors rätt till rent vatten, god sjukvård, anständiga löner, politiskt medinflytande o.s.v.? Eller allt som insinuerar att EFS och dess missionärer - eller Svenska Kyrkans Mission - skulle ha saknat blick för människors fysiska behov, för hela människan?

* Ingen är ledsen över att vikten av rent vatten betonas i dokument från Svenska kyrkan. Absolut ingen. Ingen är heller ledsen över att det förs dialoger med människor av annan tro (jfr Sykars brunn). Ingen. Det enda bekymren gällt är att det levande vattnet i evangelium om syndernas förlåtelse och ett evigt liv genom Jesus Kristus, genom hans blodiga offerdöd, accepterat genom tron och dopet, verkar betonas för lite både här hemma och utomlands. Vare sej det gäller officiella dokument, artiga dialoger med Dalai Lama eller TV- och radiogudstjänster (lokalt och vid enstaka tillfällen kan det vara bra, absolut, både här hemma och utomlands).

* En förtroendekris är en förtroendekris. Innan den uppstått tolkar man lojalt allt till det bästa - ibland in absurdum - och sedan den uppstått orkar man inte längre göra det och råkar då ibland övertolka åt det negativa hållet (man kan ju jämföra med hur "oppositionen" inom EFS tolkat Anders Sjöbergs i mina ögon rätt självklara anmärkningar i t.ex. småskriften Utmaningen). Man kan ju dock fundera över hur förtroendekrisen har uppstått. Är det bara onyanserade EFS-are ute i stugorna som på något sätt har missförstått Svenska kyrkans ledning och dess stora engagemang för människors eviga frälsning genom evangelium om Jesus och tron på honom? Eller är det faktiskt så att var och en som exempelvis läser K-G Hammars/Ami Lönnroths Samtal om Gud eller diverse nyproducerade missionsteologiska dokument kan konstatera att det hänt något med synen på Jesus, korset, evigheten, missionen. En ny missionssyn vars nyhetsvärde INTE består i att Svenska kyrkan först nu upptäckt behovet av rent vatten och mänsklig värdighet (vilken fruktansvärd nedvärdering av 18- och 1900-talets missionsarbete innebär inte varje sådan antydan!).

* Ja, jag har hört K-G Hammar lajv. Och i radio och tv. Och läst en hel del av honom. Sympatisk kille. Jag har däremot inte varit på missionsfält utomlands eller passerat gallret på Kyrkans Hus i Uppsala. Jag hoppas att det inte diskvalificerar mej från att ha synpunkter på det jag trots detta ser och hör.

Och så några länkar till belysande av samtalsämnet:

Först Svenska kyrkans egen självbeskrivning under rubriken (fortfarande!) LUTHERHJÄLPEN OCH SKM Det är sannerligen inte lätt att på denna sida hitta något om Jesus, syndernas förlåtelse och ett evigt liv. Däremot står det massor om andra bra saker som andra religiösa nätverk och sekulära biståndsorganisationer också jobbar bra med. Till slut hittade jag dock följande faktaruta under rubriken SVENSKA KYRKAN OCH MISSIONEN: "Den kristna missionstanken har sin grund i Jesus Kristus. I Bibelns Matteusevangelium 28:19 kan man läsa om hans uttryckliga uppdrag till alla kristna. Förr i tiden handlade mission om att kristna alla världens 'hedningar'. Även Svenska kyrkans utsända missionärer hade förr detta uppdrag - även om de samtidigt gjorde stora insatser inom utbildning, sjukvård med mera. Numera arbetar vår utsända personal främst med biståndsarbete, men också med utbildning och samtal om tro och teologi." Nu ska jag inte vara illvillig. Men vad menas med följande utsaga: "Även Svenska kyrkans utsända missíonärer hade förr detta uppdrag"? "Förr"???

Kan det faktiskt ligga något i Arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelses reaktion på utvecklingen kring SKM och Lutherhjälpen ?

Eller vad SKM:s förre afrikasekreterare Sture Hallbjörner skriver under rubriken SVENSKA KYRKANS MISSION IN MEMORIAM ?