Herdesöndagen

Kära påskvänner!

Den gångna söndagens tema är ju ibland lite omdiskuterat i vår tid. Kan vi behålla bilden av Jesus som "den gode herden" eller måste vi byta till "den gode coachen" eller liknande?

Fram till det tidiga 1900-talets "getarpojkar" kunde vilken svensk som helst identifiera sej med en herde eller åtminstone ha tydliga bilder av fårskötsel. Idag räknas ju herden eller herdeliknande sysslor inte till det som medelsvensson begriper.

Å andra sidan: att ha hand om djur och leva i en nära relation med djur är fortfarande en viktig erfarenhet för många unga och gamla. Och när Jesus väljer att använda herdemotivet i sin undervisning är det inte för att förklena sina efterföljare. Snarare vill han lyfta fram skapelsen på ett positivt sätt och djurens förmåga att skilja på den rätte herdens röst och andra röster.

Rosenius lyfter ju i sina sånger fram herdemotivet på ett tydligt sätt: "Var jag går...följer mig en vän, jag hör hans röst...det är Herden god. Väl var han döder / men han lever i all evighet." Och "oss följer ju herden, oss följder ju herden, den trofaste herden, vi känner hans röst."

Jag tror inte att vi behöver släppa det i EFS idag heller. Möjligen förklara det lite mer och jämföra med nutida djurskötare (med alla likheter och skillnader som finns).

Sen pratar vi ju faktiskt fortfarande om kyrkoherdar. Den förste biskopen i Luleå, Olof Bergquist, fick dock under sin tid som kyrkoherde i Gällivare ett brev adresserat till "tjur- och koherden O Bergquist". Men det var nog ett avsiktligt missförstånd...