En skön helg i Anundsjö socken

Påskvänner!

Gårdagen var en härlig dag på många sätt. På förmiddagen fick vi grundkurselever delta i en "mini-pilgrimsvandring" ute i Guds fria natur. Och på kvällen fick vi besöka en av våra lärare i en by några mil härifrån. Långt ute i skogen. En underbar, renoverad gammal gård. Härligt kvällsfika (även jag som fastade kunde frossa - i olika väldoftande tesorter!).

Somliga av oss erbjöds dessutom sova över - dit hörde jag. Tält i all ära - men nog sov jag extra bra den här natten! På morgonen blev det skjuts till Anundsjö 1400-talskyrka, där vi firade "anundsjögudstjänst" och sedan - efter en lunchrast - fick studera kyrkans utsmyckningar och symboler lite närmare. Mycket intressant! En klart sevärd kyrka i en socken som vid sin tillblivelse på 1200-talet sträckte sej ända upp mot norska gränsen (i dag "bara" till lapplandsgränsen).

Idag på kvällen läste jag boken "Skriften i verkligheten" av Henry Cöster. Mycket vore att säga om denna bok. Men jag avstår nog. Uppenbarligen tillhör Cöster de inte så få teologer som tror att Jesus har ruttnat. Och som lyckats skapa sej själva - och Svenska kyrkan? - en slags "kristendom" där det inte spelar någon roll om Jesus ruttnade eller inte.

En ande har inte kött och ben.
Och det ser ni att jag har.

Han är den som oss förenar,
solen han, och vi dess glans.
På hans livsträd är vi grenar,
han är vår, och vi är hans.