fredag 28 november 2008

Tid och nåd

Påskvänner!

Var idag hem till några EFS-vänner och fick välja och vraka bland en del noter av äldre och yngre datum. Det var bussigt av dem, tycker jag. Några fräscha Halleluja-sångböcker, en del noter på lösblad och ett 10-tal finfina Sionstoner 1972 (det dröjde ju bara 14 år tills psalmboken kom) tog jag med mej hem.

Att slänga gammal bråte kan vara nog så riktigt och nödvändigt. Men att först låta människor se om det är något de finner värdefullt och vill ha, det hör också till en föredömlig hantering av jordens materiella och kulturella resurser, anser jag.

Själv vill jag inte slänga alla ex av Sionstoner (de mest slitna kan gärna få skatta åt förgängelsen) så länge man där - men inte i psalmboken - kan få sjunga Anders Frostensons underbara psalm "Tid är nåd" med dess kongeniala melodi. Visst passar den så här på tröskeln till det nya kyrkoår, det nya nådens år vi kanske får?

Tid är nåd. I alltets mitt
Jesus står. Allt hans är ditt.
Tid är nåd, så länge än
hjärtat nås av kallelsen.
- - -
När hans röst till mig når fram
vill jag så som Abraham
säga "ja" till Gud och gå.
Tid och nåd då följas åt.

Inga kommentarer: