söndag 2 november 2008

Bli missionare, KG!

Påskvänner!

Det blev verkligen intressant när K-G Larsson tog bladet från munnen i dopfrågan. Nye pingstledaren Pelle Hörnmark konstaterar att K-G inte intar en baptistisk hållning. Och det är ju bra, anser jag. Men Prästen Erik Johansson i Örebro konstaterar att K-G inte intar en evangelisk-luthersk hållning heller. Och det är ju tråkigt om än inte särskilt överraskande.

Vad är K-G i så fall? Snarast karismatisk missionare, skulle jag tro. Dop vaddå spelar roll gummiboll (det bör väl dock utföras minst någon gång i livet) - det viktiga är Anden o.s.v.

Nu förstår jag bättre varför K-G Larsson kunde acceptera att bli föreståndare i pingst. Men lutheraner och pingstvänner är faktiskt överens om att också vattendopet är viktigt. Det märkliga är att dopavdelningen i den ekumeniska psalmboksdelen (lika i Segertoner och Svenska Psalmboken) består av två psalmer - av ärkelutheranerna Neumeister och Kingo!

När jag frestas vill jag svara:
jag är döpt i Jesu namn!
Honom vill jag trogen vara,
vill ej ryckas ur hans famn.
Han från synden ren mig tvagit
och mig till sin egen tagit.
Honom jag, som han mig bjöd,
följa vill i liv och död.

Dopets nåd mig ger i tiden
stöd och fäste för min tro,
skänker hopp att efter striden
i Guds himmel finna ro.
När min blick, mitt hjärta brista
vill jag säga i det sista:
Jag är döpt i Jesu namn,
Fader, tag mig i din famn.

6 kommentarer:

Niklas sa...

God kväll

vi får väl se hur det blir framöver. Anar att du läste Tidningen Dagen när du skriver att Pelle Hörnmark inte håller med KG, stämmer det?

Jag vet att dopet är väldigt viktigt för KG, det hörs inte minst i hans förkunnelse.
Men frågan är kanske snarare hur mycket vikt man ska lägga vid vattnet i dopet??

KG är en Guds förkunnare.

Kan du inte utveckla att du ser KG som en karismatisk missionare?
Skulle även vara intressant att höra varför du nu anser varför du bättre förstår att KG tackade ja till tjänsten som pingstpastor?

/ Niklas

Andreas H sa...

Sista frågorna först: jo, om man inte ser dopet i vatten (även av barn) som så väldigt viktigt blir det ju enklare att bli pingstpastor jämfört med om man ser dopet i vatten (även av barn) som väldigt viktigt (i princip saliggörande). Och att inte se dopet i vatten som så väldigt betydelsefullt anser jag vara typiskt missionaraktigt, vilket inte alls behöver innebära att man helt nonchalerar eller bagatelliserar saken (kväkare och frälsningssoldater har ju ofta varit betydligt mer likgiltiga för sakramentens roll).

Jag är - liksom Erik Johansson - öppen för att jag kan ha övertolkat eller misstolkat artikeln om Larssons predikan. (Eller att artikeln var felvinklad redan från början). Ska gärna justera omdömet om ytterligare information så påkallar. Men, apropå din första fråga, jag ser faktiskt vattnet i dopet som det som - genom Guds ord - gör att det är alls är fråga om ett dop, och jag skulle gärna, liksom baptisterna och Ole Hallesby på sin tid - se att det användes betydligt mer vatten också vid dop av små barn. Nödfallssnålande i all ära, men här har vi normalt gott om (även varmt) vatten.

niklas sa...

På tidningen Dagen på deras blogg har de bett om ursäkt för missvisande kring rubriken kring KG Larsson och den senaste artikeln.
Imorgon tisdag eller onsdag ska det komma ett tillrättaläggande i tidningen dagen angående hur de skrev i artikeln och framförallt rubriken!
Det är många som tyvärr reagerat på rubriken och Dagen har ställt till med mer skada än nytta genom att skriva att KG förkastar vattendopet. Det är ju inte sant för fem öre.

Frågan för mig blir hur mycket betydelse vi behöver lägga vid vattnet i samband med dopet? En enda gång nämns vatten i samband med dop i NT ändå är det vattnet som har störst betydelse när dop diskuteras bland människor.

/niklas

Andreas H sa...

Nejdå Niklas, jag uppfattade inte alls att K-G förkastade vattendopet, bara att han (som så många missionare) ville tona ner dess betydelse.

Nej, "vattnet [som sådant] verkar det visserligen icke" (katekesen). Men utan vatten är ju dopet inget dop, Niklas! Det är lika sant att dopet inte är något dop utan Guds ord. Men genom Guds ord och instiftelse BLIR vattnet i dopet verkligen - enligt vår bekännelse - ett nåderikt bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande. Att många nyfödda sätts ut i skogen som byten för det rytande lejonet ändrar inget i sak. Vi tar inte vattendopet på för stort allvar i Sverige och Svenska kyrkan. Vi tar det på för litet allvar.

niklas sa...

Vad är det som säger att ett dop utan vatten inte är något dop?

I Apostlagärningarna 10, så frågar Petrus: Hindrar det att vi döper dom i vatten också? Han säger inte att man MÅSTE ha vatten utan han undrar om det hindrar om man har med vatten.

Håller med om att dop inte är något dop utan Guds ord. Men vart i Bibeln finner du att vattnet har så stor betydelse som du anser vid dopet, det vill säga inte vid Johannesdopet utan vid det kristna dopet?

Henrik sa...

Jag har inte hört hans predikan, men hörde en kommentar till det han sa (dock inte hela kommentaren). Ska göra det, men som jag förstår vill inte K G Larsson ha troendedopet som medlemsgrundande för den pingstförsamling som han jobbar i. Det bore ni EFS-are kunna glädjas över. Numera EFK-are fd. EFS-are, men i kärlek till allt Guds folk. : )