Påskvänner!
Nyss var jag i Mellansel och firade 150-årsminnet konventikelplakatets avskaffande med ett fyrfaldigt leve för religionsfriheten, innan vi svenskakyrkansgrundkursare i god kyrklig ordning packade in oss i bilarna för att bevista en underbart vacker högmässa i Själevads dito kyrka i - på hemvägen - dito väder.
Lite mer av konventikel hade Bollnäs EFS senare den dagen, men då kunde jag ju tyvärr inte vara med. (Nästa gång!). Några kvällar senare hade vi grundkursare ett fint "stugmöte", men dock med två präster närvarande (den ena var t.o.m. värd!), så vi lyckades inte trotsa konventikelplakatet då heller!
På lördagen den 25 oktober hann jag t.o.m. vara på en liten kurs i Mellansels EFS-kyrka, nånting som hette "Upptäck dina gudagivna gåvor" och grundade sej på ett amerikanskt material i dålig översättning till svenska. Jag satt och fyllde i min "gåvoprofil" den kvart som var före kursstarten (poäng på sej själv från 1-5 enligt klassiskt mönster). Rätt intressant att sätta betyg på sej själv, faktiskt!
Men när jag upptäckte att de andra tänkte fylla i häftet tillsammans - och läsa varje beskrivning högt före sifferifyllandet - förstod jag att jag kunde använda tiden bättre och gick för att slå upp mitt tält. Men det blev kanske bättre efter lunch. Och Mellansels EFS-kyrka är verkligt fin - inklusive den utmärkta orgeln!
Nu far jag och slår upp mitt fjälltält vid Moälvens strand! (Jag är alltså här och gör bygden osäker igen). Välkomna att hälsa på!
Gåvorna är många,
Anden är en,
finns hos Jesus Kristus.
Gåvorna är många,
Anden är en,
vi är ett i honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
Detta är första gången jag hör att konventikelplakatets avskaffande firats. Själv spelade jag kontrabas till en trubadur i metodistkyrkan 26 oktober och hade hoppats att de skulle fira litegrann. Men det visade sig att Metodistkyrkan var undantagen från konventikelplakatets regler långt innan det avskaffades, så det fanns inget intresse där att fira just den dagen.
Men hur var det? Om en präst deltog var det väl ändå en förbjuden konventikel? När Hans Jakob Lundborg erbjöd sig att läsa hemma hos folk 1853 anmäldes han till domkapitlet. Och han var prästvigd.
Det dåligt översatta materialet, var det "Som fisken i vattnet"? Eller var det "Gåvornas tre färger?"
--Bengt
Minns inte vad materialet hette. Och det var kanske inte alltigenom dåligt översatt, men jag reagerade på en del språkfel (typiskt svenskläraret ;).
Hans Jakob Lundborg var prästvigd - ja! Men var han präst i den aktuella församlingen? Nej. Antar jag. Men du har en poäng - värdinnan prästen tillhör visserligen den församling hon bor i (som ju fortfarande är regeln inom SvK) men är nyanställd som församlingspräst i Jämtland. Då kanske hon inte "gills"? Å andra sidan: hemma hos sej SJÄLV måste väl ändå en präst även på 1850-talet ha fått samla människor från olika håll? Eller?
Jag vet faktiskt inte hur gränserna drogs. Intressant att du tar upp det. Och härligt att vi nuförtiden har rätt att samlas fritt kring Guds ord. (Och då är det inte lika spännande och intressant längre - eller?).
Lundborg var pastorsadjunkt i församlingen, om jag inte missminner mig. Regeln var att man bara fick samla sitt eget husfolk till andakt. Inte andra människor. Enskilt samtal med prästen var OK, men inte ens prästen fick samla skaror annat än i kyrkan, vad jag förstår.
Angående "Som fisken i vattnet" (Willow Creek) och "Tjänandets tre färger" eller "Gåvornas tre färger", vilket det nu är den heter på svenska, finns det en intressant skillnad, tycker jag:
I "Fisken" talar man om en motsättning mellan naturliga gåvor och andliga gåvor. I "Färger" menar man att alla gåvor som används för tjänst i Kristi rike är nådegåvor, varav somliga är medfödda, andra inte.
Jag gillar det senare synsättet bättre.
--Bengt
Och jag tror nog på en skillnad mellan naturgåvor och det som kallas "Andens gåvor", men däremot vill jag inte kalla det en "motsättning" och jag tror heller inte att det är "vattentäta skott" mellan dem.
Intressant om Lundborg också. Det kanske stämmer som du säger, men nog låter det besynnerligt att inte ens en präst skulle få samla folk från olika gårdar till andakt även utanför kyrkan. (Har det varit skillnad på norra och södra Sverige därvidlag?). Var inte själva husförhörsinstitutionen en samling till bön, bibelsamtal och uppbyggelse (OK förhör oxå ;o) utanför kyrkans väggar? Och var inte prästgårdar förr ofta väl frekventerade av såväl själavårdssökande som vanliga genomresande (Lina Sandell sov här i Bollnäs prästgård en gång), som väl knappast ens före 1858 skickade iväg bara för att husfadern skulle förrätta andakt?
Nå, detta bara några frågor i marginalen. Jag ifrågasätter inte att det är du som har "koll" när det gäller fallet med Lundborg. Kul att du skriver, invänder och berikar.
Jag ska kolla i boken om Lundborg. Hans försvarstal inför domkapitlet är intressant läsning. Han anför där att om det varit vem som helst som velat undervisa om vad som helst hade han kunnat förstå kritiken, men nu är han präst och undervisar om kristen tro...
Jag ska läsa på innan jag skriver mer. Men det får dröja lite. Vi har styrelsemöte i EFS-föreningen i kväll och i morgon ska jag öva med sextetten Bagatell som ska sjunga i Irsta kyrka kl 18:00 på söndag. Välkommen om du har vägarna förbi!
--Bengt
Nu har jag kollat. Lundborg anför i sitt försvar:
1) Om han samlat människor till undervisning utifrån bibeln i ett land där det rådde en annan religion, hade han förstått kritiken. Men nu är Sverige ett kristet land.
2) Om det varit vem som helst som förkunnat, då hade han förstått kritiken. Men Lundborg är faktiskt prästvigd för denna uppgift.
4) Om det varit så att det redan fanns fullt tillräckligt med tillfällen för undervisning, då hade han förstått kritiken. Men behovet är stort.
Som vanligt glömde jag ett av argumenten (mitt minne fungerar enligt formeln: Antalet saker man kommer ihåg = antalet saker man skulle minnas - 1).
Jag återkommer senare med argument 3.
--Bengt
Jo, den tredje var:
3) Om det varit någon från någon annan plats som kommit och förkunnat, då hade han förstått kritiken. Men nu var ju HJL satt att undervisa i just denna församling.
Där kom svaret på din fråga.
--Bengt
Skicka en kommentar