Påskvänner!
Jag har tänkt mycket på författaren Bengt Anderberg den senare tiden. Han som dog i höstas, efter en lång tid som bornholmsbo. Följande kortdikt av honom rann mej i minnet:
Se den klara kvällen full av svalor!
Pilsnabbt genom träden ila
skyttlarna till nattens väv.
Fantastiskt fint, inte sant? Annars blev han, förutom genom debutsamlingen "Fåglarna", tidigt känd genom skandalsuccén "Kain" (1948), som oförblommerat skildrar den s.k. moderna människans sökande och driftsliv. Boken uppfattades som synnerligen rå, men innehåller många avsnitt av kontrasterande slag. Bl.a. i slutkapitlet, där berättaren minns barndomens bön "Låt oss trygga vila under ditt beskärm" och hur han därvid föreställde sej ett stort, grönt blad välva sej över den sovande, hopkrupna familjen. Och där berättaren säger sej "samlat på frid", om än denna också - och typiskt nog för Anderbergs drastiska, osentimentala sida - beskrivs som den drunknandes sista luftbubblor.
Inte skäms jag för att jag bett för Bengt Anderberg också efter hans död. ("Låt i allt era önskningar bli kunniga för Gud"). Det är bara när bönen för de döda blir 1) en falsk förespegling om frälsning efter döden och kyrkliga befogenheter att fixa in alla i himlen - eller 2) ett skriande och ropande, ett försök att tubba en obarmhärtig Gud - som den blir obiblisk, oevangelisk. Inte annars.
Ja, gode Gud, låt evighetens gröna jätteblad lysa skönt över Bengt Anderberg. Detta är min önskning som jag härmed har gjort kunnig för både vår Herre och er andra.
Vaka över oss, Herre, himmelske Fader,
och bevara oss för allt ont till både kropp och själ.
Giv oss nåd att i denna natt trygga vila under ditt beskärm.
Och när omsider vår sista afton kommer,
låt oss då få insomna i din frid
och uppvakna till din härlighet.
Genom Jesus Kristus, din Son, vår Herre.
Amen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Jag förstår inte att du ber för döda när det inte går att få in dem i himlen genom några böner. Till vilken nytta?
Luther har yttrat att han skall möta många i himlen som han inte trodde skulle vara där och sakna andra som han trodde skulle vara där. Så tillägger han: Det mest jag skall förundrar mig över är att jag själv är där. Det är något att tänka på för Gud kan omvända människor innan de går över gränsen.Jag tänker på de som har fått kristen kunskap och denna kunskap kan Guds helige Ande använda för att före människor till tro även i elfte timmen.
Jag pratar inte med Gud bara för att det är "nyttigt". Han har bett mej få höra alla mina önskningar, min åkallan och min tacksägelse. Så då öppnar jag mitt hjärta för honom, oavsett om det "hjälper" mej eller andra.
Dessutom säger C S Lewis att man mycket väl kan be för t.ex. en operation i efterhand ifall man råkade glömma just rätt timme ;o). Ifall man vet hur operationen slutade är det psykologiskt omöjligt, menar han, men inte om man inte vet. Och jag vet inte hur Bengt A. slutade sitt liv.
Tack för det goda luthercitatet. Luther medger faktiskt också oss kristna rätten att be några gånger "extra" även för en död. Men han avvisar med skärpa alla idéer om att med "skriande och tubbande" försöka tvinga Gud att släppa in folk i himlen (som om Gud inte helst ville det själv), liksom han avvisade idén med beställda själamässor.
Varje dag är jag inne och tittar på din blogg. Det är alltid intressant och givande att läsa vad du skriver.Men allt vad du skriver kan jag hålla med om, det samma gäller Luther. Han kunde ta fel i en del frågor.
Jag tackar Gud för din frimodighet att framhålla Bibelns sanna vittnesbörd om kristen tro och kristet liv.
Skicka en kommentar