fredag 14 november 2008

Men nånting så vansinnigt!

Påskvänner!

Jag hörde nånting på bilradion i förmiddags som gjorde mej alldeles stel. Kyrkoherde Lars T Gåreberg i Råda församling i Göteborg. talade om församlingens påtänkta vårdcentral. Gott så. Men på den relevanta frågan om det inte kan bli problem för en abortsökande person försäkrade han att det skulle bli samma bemötande på en kyrklig vårdcentral som på vilken annan som helst. Ja, t.o.m. kanske ännu bättre. Vi i kyrkan har ju det här med förlåtelsen, sa han. Så även om man bär på skuld kan man få den avlyft på kyrkans vårdcentral. (Reportern följde tyvärr inte upp med förtydligande frågor som t.ex. "Gäller det alltså även om aborten ännu inte är genomförd?" eller "Säger kyrkan så t.o.m. om det handlar om selektiva aborter av t.ex. foster med Downs syndrom"?)

OK OK om det handlar om en som redan gått igenom en fosterfördrivning. Men om det handlar om någon som kommer med en levande individ i magen i akt och mening att få bort den får väl kyrkan i fridens dar inte ge samma besked som landsting och kommun gör idag! (Däremot måste den, naturligtvis, hänvisa till andra vårdcentraler om man inte lyckas övertyga).

Och, ännu mycket viktigare: kyrkan får absolut inte missbruka förlåtelsen genom att i förväg meddela den när någon tänker göra något som (i allmänhet) är fel. (Nu talar jag alltså om de omkring 30 000 allmänt oönskade graviditeter som avbryts per år och inte om de extrema undantagssituationer som brukar anföras till stöd för svensk abortpraxis. Dessa kan möjligen ge skäl till att lagstiftningen ser ut som den gör, men omöjligen ge stöd för nuvarande hejdlösa praxis).

Ska Gårdeberg driva den här linjen på "sin" vårdcentral hoppas jag att folkhälsominister Maria Larsson och riksdagsledamoten Cathrin Pålsson Ahlgren (båda kd) tänker om i fråga om religiöst profilerade vårdcentraler. För Råda församling tänker ju göra något som inte ens landsting och kommun kan erbjuda, och som vad jag vet inte ens den mest urartade medeltida avlatshandel gjorde: nämligen i förväg meddela Guds förlåtelse för en påtänkt synd, f.ö. precis som på andra vårdcentraler alldeles utan att varna och avråda och tydligt erbjuda adekvat, generöst stöd för att värna både föräldern och den lilla nya människan. (Som sagt pratar vi nu inte extrema undantagsfall utan om en generell hållning). Vad säger stiftscheferna? (Biskopar får jag nog sluta kalla dem).

Vi får ju som kristna och svenskkyrkliga skämmas inför både Gud och människor. De romerska katolikerna kan säkert starta vårdcentral utan att avkrävas en positiv syn på de under graviditetens första hälft obegränsade abortmöjligheterna i vårt land. Varför skulle då Svenska kyrkan måsta flyta så med strömmen?

När abortopinionen vänder står ju kyrkan där med skägget i brevlådan - och Uppdrag Granskning 2024 kommer då att göra braskande reportage om vad kyrkan (inte) gjorde för att rädda t.ex. fostren med Downs syndrom som avlivades i vecka 20. Kyrkan förlät och förlät.

Men gjorde Gud det också?

För livets skull ska sanningen bli tydlig,
för livets skull ska livets träd slå rot.

Inga kommentarer: