måndag 10 november 2008

Väder och vind i domedagstider

Påskvänner!

Det är bra att ärkebiskop Wejryd värnar om miljön och klimatmålen, och ni får gärna köpa boken "1oo sätt att rädda världen" som EFS-aren Lennart Möller varit med om att göra. (Eller låna den, det är resurssnålare ;o). Gör som de säger - det är bra för andra (inklusive djuren) och för oss själva. Vad vi inte har gjort mot våra, och Jesus´, minsta bröder, det har vi inte gjort mot honom heller. Vi behöver inte vänta på regeringsbeslut för att ändra våra destruktiva och slösaktiga vanor - vi kan med Guds hjälp fatta egna.

Bra det du säger, Wejryd! Precis som i fallet med direktörslönerna (där Reinfeldt var mer klarsynt) är det viktigt att de rikare - läs: vi svenskar - går före och tar sitt ansvar.

Ändå går det så här dags på kyrkoåret inte att komma ifrån funderingar kring vad ärkebiskopen inte säger. Man kanske inte kan vänta sej av en nutida ärkebiskop i Svenska kyrkan att han ska gå ut i media och varna för djävulen och den eviga fördömelsen. Fast - borde man ändå inte kunna göra det? Det är något ohyggligt märkligt att se hur Svenska kyrkan klokt nog tillämpar försiktighetsprincipen på miljöhoten - alltså vägrar att lyssna endast till de mest optimistiska forskarrösterna - men samtidigt kastar all ansvarskänsla överbord när det gäller människors eviga väl eller ve. Då räcker det om man kan hitta ett eller ett par paulusord som verkar antyda allas slutliga frälsning, så verkar saken i stort sett klar - helt oavsett de mängder av jesusord och övriga paulusord som varnar oss för att gå evigt förlorade och som uppmanar oss: "Tro på Herren Jesus, så blir du frälst!"

Men hur skulle man kunna skriva sånt på DN debatt? Det är ju knappt man nuförtiden törs säga det på predikstolen! Jag har länge trott att det handlat om en intressant modern teologi - men efter att ha sett biskoparna (inkl. ÄB) backa steg för steg i äktenskapsfrågan misstänker jag att det helt enkelt handlar om Monumental Människofruktan. Jag känner så väl igen symtomen - lider ofta av åkomman själv. Det är väl så att staten som ju alltfort - via de politiska partierna - har makten i kyrkan har sett till att vi fått biskopar (utan rösträtt i kyrkomötet) som, av övertygelse eller feghet, bara uttalar sej i frågor där det finns ett kraftigt stöd också från sekulära opinioner (miljö- och flyktingfrågorna t.ex., som kyrkan drivit positivt), men sällan eller aldrig i såna där pinsamma frälsningsfrågor, där den eviga saligheten (vem tror på sånt nuförtiden?) och ännu knepigare saker riskerar att komma i fokus.

Biskopar, präster, pastorer och lekmän: Låt gärna kyrkornas globala vecka och sista helgen i kyrkoåret handla om klimatfrågan - om vår syndiga misshushållning, om bot och bättring på alla plan. Temat passar absolut bra i domssöndagstider. Men låt inte något flashigt temamaterial skymma undan evangeliebokens allvarstexter denna dag! Låt saker och ting hänga samman som de gör i Guds värld - skapelse och frälsning, natur och nåd, dom och befrielse. Och lova inte mer än det finns täckning för i Skriften!

Tro på Jesus,
han som ditt bästa vill och vet,
tro på Jesus,
han bevarar dej i evighet!

1 kommentar:

Anonym sa...

Visst är det människofruktan att det inte talas om att man kan gå förlorad. Om de gjorde det skulle de möta mycket motstånd, ja bli hatade som Jesus har sagt. Det klarar de inte av.
Vad är att göra? Jo, församlingsmedlemmarna skall ställa frågan till sin präst, pastor varför de tiger om den dubbla utgången. Att inte varna är kärlekslöst.