torsdag 24 juli 2008

Blir K-G Larsson pingstvän nu?

Påskvänner!

Nog måste man hålla med om att det är rätt besynnerligt - och inte enbart glädjande - att en EFS-pastor fått det stora förtroendet att leda pingstförsamlingen i Övik. Han vill inte svara på frågan om han är "troendedöpt" (en besynnerlig term), men tänker jobba åt pingstarna i Övik på heltid fr.o.m. årsskiftet. Fram till dess delar han sin tid mellan pingst i Övik och EFS i Alingsås.

Nog måste man väl ändå se det som att K-G är på väg till pingströrelsen? Eller kan man verkligen fortsätta vara evangelisk-luthersk i förkunnelse och handling om man är föreståndare för en pingstförsamling? Simon Jonsson i Kustkyrkan är inget bra parallellfall, eftersom det där handlade om två församlingar som gick ihop och skrev in vissa framförhandlade kompromisslösningar i själva konstitutionen. Dessutom har åtminstone jag en del frågetecken inför den församlingens gemensamma dopteologi.

Vad säger missionsföreståndaren och styrelsen om K-G Larssons beslut? Och vad säger EFS i Alingsås? Är höstens upplägg OK p.g.a. att det är en övergångslösning? Eller sätter man ner foten redan nu och ber K-G gå till pingst med hull och hår?

Led oss alltmer, o Jesus, i ordet in
och öppna våra ögon för nåden din.

2 kommentarer:

Kefas-JDFK sa...

"kan man verkligen fortsätta vara evangelisk-luthersk i förkunnelse och handling om man är föreståndare för en pingstförsamling?"

Det är en mycket bra fråga.
Själv tycker jag att det borde absolut vara möjligt. Tittar man exempel på gamla böcker av författare som T.B. Barratt på ena sidan och C.O. Rosenius på andra sidan, så är inte skillnaden så stor. Beror ju också lite på vem och vilken pingst församling det är. Men att pingst för höra mer evangelisk luthersk är väl bara bra, då synergism är ofta ganska så stark i dag.

Anonym sa...

Går det driva en teologi i ett annat samfund är frågan som ställs.
Det är knappast några större problem om man inte är rädd. Kanske är det snart dags att börja gräva fram EFS ursprungshistoria och se var Pingst och EFS har sina rötter.
Till detta kan jag bara säga att vi har en tendens som människor att lita mer på organisationens kraft än på evangeliets kraft.
Ur mitt perspektiv ser jag inga problem med att vara anställd i pingst och vara EFS:are. Notera väl att det är många aktiva pingstvänner som är anställd av EFS på riksnivå.