Påskvänner!
Jag ser att ikväll, samtidigt som 4:an sänder Körslaget ("Bollnäs vann!" ropar min fru just nu), så sänder 1:an den fantastiska sångarfilmen "Såsom i himmelen" med Grand Finale i Filadelfia (där sången verkligen klingar himmelskt!). En av de senare årens få stora bioupplevelser för mej. Det känns verkligen inte fel att bollnäskören sjunger "Gabriellas sång" en kväll som denna. "Jag vill känna att jag lever". (Jfr orden om att "älska livet" i 1 Petr. 3:10).
Men i filmen presenterar Kay Pollak ju sitt skorrande falska evangelium - uttryckt även i andra sammanhang - om att det inte finns någon synd eftersom Gud aldrig fördömt. Mitt i en film där synderna i tankar, ord och gärningar verkligen haglar och närmast staplas på varandra! Men någon syndabekännelse ska man fördenskull inte avlägga, för någon synd finns ju inte. Inget som Gud fördömer (inte ens det förfärligaste högmod eller den vidrigaste hustrumisshandel, för vi gör ju alla så gott vi kan, eller hur det nu var).
Nej, nej, Kay Pollak och andra, det ÄR inte med synden så som i himmelen; den är ingen illusion som dömande kristna skapat - det är bara att se filmen eller sej omkring i en värld där svälten nu åter ökar i takt med matpriserna - men vi får be "låt din vilja ske på jorden såsom i himmelen" och försöka handla därefter. Under den ständigt återkommande bönen "förlåt oss våra skulder." Liksom ock vi behöver förlåta. Bibelns evangelium handlar om nåd för syndare. Ett evangelium som förnekar syndens och skuldens realitet är inget evangelium.
God helg med lugn i stormen! För Jesus är vårt hopp!
Han har mej benådat, så usel jag var,
på nåd i hans rike jag bor.
Och nåden allena ska hålla mej kvar,
o Gud, vad din kärlek är stor!
Så reser jag trygg till det härliga land,
fast vågorna skyhöga går,
tycks Frälsaren sova i skeppet ibland,
han är ju i skeppet ändå.
lördag 31 januari 2009
Flyg, fagra änglar, flyg
Påskvänner!
Det är roligt med helgmålsbön. Skön känsla att helgen går in, även om huset inte är alldeles helgstädat, om man säger så. Ikväll gjorde vi så att våra tre barn fick välja två sånger var ur "Kyrksång" (Verbum 2001). Det är en riktigt käck barnpsalmbok (förutom den galna Sankt Staffan-visan där Herodes´ stekta(!) tupp galer att Jesus är född) med massor av härliga sånger till läckra melodier (bl.a. EFS-aren Marta Bäckmans oslagbara melodi till Margareta Melins "Jag tänker på min Herre".
I varje fall: ikväll när Bollnäskören lag Hanna sjunger för seger i körslagsfinalen valde vår alldeles egen Sankt Staffan (2 år och helgon i dopet) psalmen "Flyg fagra änglar, flyg". Troligen med ledning av Ulf Löfgrens underbara änglateckning på samma uppslag. Men Per Harlings text och melodi var - som så ofta - lika härlig:
Ropa högt med en mun,
ropa ut att det finns ännu rum.
Sök upp den som är glömd,
sök upp den som tappat sin dröm.
Ja, det är evangeliets budskap: att det finns rum hos Gud som söker oss än. Det är viktigt att komma ihåg - mitt i alla funderingar över vad vi egentligen håller på med som enskilda och som samhälle. Jag kan verkligen inte släppa abortfrågan - se förra inläggen - även om jag inser att jag som man automatiskt verkar lika osympatisk i den här frågan som en tysk som kritiserar Israel. Jag tror den är en blind fläck i vår tid, jag tror inte vi vill veta riktigt vad som händer och jag tror att vi tröstar oss med den uppenbara lögnen att alla fosterfördrivningar är verkligt väl övervägda och motiverade nödfallslösningar. Rashygien vill då åtminstone jag kalla Downs-bekämpningen.
Men det finns ännu rum - och tid för bot och bättring. För oss alla; det finns mycket kollektiv skuld här, men vi får inte gömma oss bakom varandra heller. Och även om änglar kom med bud vid bebådelsen och vid den tomma graven, så är det nog vi människor som är kallade att både ta till oss och förmedla evangeliet. Från oss alla till er alla. Oss syndare emellan.
PS. Undrar just om inte Per Harling inspirerats en smula av ramsan Flyg fula fluga flyg? ;o) DS.
Sök upp tro, sök upp liv.
Ännu finns det rum, finns det tid.
Det är roligt med helgmålsbön. Skön känsla att helgen går in, även om huset inte är alldeles helgstädat, om man säger så. Ikväll gjorde vi så att våra tre barn fick välja två sånger var ur "Kyrksång" (Verbum 2001). Det är en riktigt käck barnpsalmbok (förutom den galna Sankt Staffan-visan där Herodes´ stekta(!) tupp galer att Jesus är född) med massor av härliga sånger till läckra melodier (bl.a. EFS-aren Marta Bäckmans oslagbara melodi till Margareta Melins "Jag tänker på min Herre".
I varje fall: ikväll när Bollnäskören lag Hanna sjunger för seger i körslagsfinalen valde vår alldeles egen Sankt Staffan (2 år och helgon i dopet) psalmen "Flyg fagra änglar, flyg". Troligen med ledning av Ulf Löfgrens underbara änglateckning på samma uppslag. Men Per Harlings text och melodi var - som så ofta - lika härlig:
Ropa högt med en mun,
ropa ut att det finns ännu rum.
Sök upp den som är glömd,
sök upp den som tappat sin dröm.
Ja, det är evangeliets budskap: att det finns rum hos Gud som söker oss än. Det är viktigt att komma ihåg - mitt i alla funderingar över vad vi egentligen håller på med som enskilda och som samhälle. Jag kan verkligen inte släppa abortfrågan - se förra inläggen - även om jag inser att jag som man automatiskt verkar lika osympatisk i den här frågan som en tysk som kritiserar Israel. Jag tror den är en blind fläck i vår tid, jag tror inte vi vill veta riktigt vad som händer och jag tror att vi tröstar oss med den uppenbara lögnen att alla fosterfördrivningar är verkligt väl övervägda och motiverade nödfallslösningar. Rashygien vill då åtminstone jag kalla Downs-bekämpningen.
Men det finns ännu rum - och tid för bot och bättring. För oss alla; det finns mycket kollektiv skuld här, men vi får inte gömma oss bakom varandra heller. Och även om änglar kom med bud vid bebådelsen och vid den tomma graven, så är det nog vi människor som är kallade att både ta till oss och förmedla evangeliet. Från oss alla till er alla. Oss syndare emellan.
PS. Undrar just om inte Per Harling inspirerats en smula av ramsan Flyg fula fluga flyg? ;o) DS.
Sök upp tro, sök upp liv.
Ännu finns det rum, finns det tid.
fredag 30 januari 2009
Värdig Olof Palme-pristagare
Påskvänner!
När pingstpastorsonen doktor Denis Mukwege idag fick ta emot Olof Palme-priset för sitt arbete bland utsatta kvinnor i Kongo, var han av allt att döma en ovanligt värdig pristagare. Utmärkelsen innebar även ett erkännande av missionens betydelse på både kort och lång sikt. Och en påminnelse om att "tro utan gärningar är död", som aposteln Jakob skriver. "Ora et labora"- bed och arbeta - är inte bara ett välklingande latincitat utan ett valspråk på blodigt allvar.
Jag gör mej inga illusioner - i doktor Mukweges arbete torde även abortfrågan aktualiseras. Det vore värdefullt om den lyftes till ytan i ett sådant här sammanhang - som delvis påminner om det i filmen Ciderhusreglerna - eftersom det torde minska risken för tom retorik åt ena eller andra hållet. Men vågar någon ställa relevanta frågor, och kan pingstpastorns son Denis Mukwege tala öppet?
Du ur nöd och plåga
ser på oss och frågar:
Säg mej, vill du vara
med mej också där?
När pingstpastorsonen doktor Denis Mukwege idag fick ta emot Olof Palme-priset för sitt arbete bland utsatta kvinnor i Kongo, var han av allt att döma en ovanligt värdig pristagare. Utmärkelsen innebar även ett erkännande av missionens betydelse på både kort och lång sikt. Och en påminnelse om att "tro utan gärningar är död", som aposteln Jakob skriver. "Ora et labora"- bed och arbeta - är inte bara ett välklingande latincitat utan ett valspråk på blodigt allvar.
Jag gör mej inga illusioner - i doktor Mukweges arbete torde även abortfrågan aktualiseras. Det vore värdefullt om den lyftes till ytan i ett sådant här sammanhang - som delvis påminner om det i filmen Ciderhusreglerna - eftersom det torde minska risken för tom retorik åt ena eller andra hållet. Men vågar någon ställa relevanta frågor, och kan pingstpastorns son Denis Mukwege tala öppet?
Du ur nöd och plåga
ser på oss och frågar:
Säg mej, vill du vara
med mej också där?
Pelle - nu är det hög tid att besvara Mats Selanders frågor
När nu Pelle Hörnmark installerats som föreståndare för Pingst FFS, är det hög tid att han och andra samfundsledare och missionsföreståndare - även EFS:s nuvarande och blivande - bekvämar sej att svara på Mats Selanders högaktuella frågor. De är knappast mindre aktuella inom Svenska kyrkan och EFS än inom pingströrelsen. För bakgrunden till dem, se denna text. (Den s.k. Kyrkokampanjen går vidare och lär kunna dyka upp utanför en EFS-kyrka nästa gång). Man kan knappast säga att man blev mycket klokare av att höra Pingst FFS-ledaren i P4 Jönköpings intervju med honom och Selander.
Det får räcka med tigande och överslätande nu. Pelle Hörnmark och andra måste kunna ta en principdiskussion utan att fördenskull lämna ut enskilda församlingsmedlemmar. Att Dagen vägrade ta in Selanders blott alltför aktuella och principiellt hållna debattartikel i höstas, men däremot inför det nya året utnämnde en av dem som regelbundet verkar utföra provocerade aborter till en av Sveriges 100 bästa föredömen under 2008, det tycker jag är rent bedrövligt. Jodå, det var föredömligt att våga prata öppet om saken - tack för det, det borde fler göra! - men mod i ett visst avseende räcker väl inte för att man ska bli en hjälte och förebild? Personen verkar ju försvara - hoppas att artikeln är missvisande - att man också som kristen ibland måste gå in och ha ihjäl foster utan trängande nöd (alltså hot mot moderns liv och dylika verkligt extrema situationer), bara för att föräldrarna och cheferna så önskar och för att kollegerna ska slippa utföra alla dylika avlivningar själva. Det luktar verkligen "jag lydde bara order" lång väg.
Men observera att personens känsla av utsatthet grundar sej i att varken de kristna som ifrågasätter aborterna eller de politiska partierna som ifrågasätter hennes tveksamhet riktigt verkar känna till vad det är som sker "på golvet". Det tror jag är en riktig observation.
Ni vet väl f.ö. om att teknikens framsteg idag i stor skala används för att sortera ut foster med Downs syndrom - och att dessa foster får avlivas även sedan s.k. normala foster fridlysts, d.v.s. sedan halva graviditeten gått? I Danmark sjönk antalet födda med Downs syndrom med ungefär hälften, när tekniken infördes, och jag vill nästan inte veta hur många färre som fötts i Sverige under 2009. Jag tror ingen skulle stå ut med att se dessa ofta mycket sena aborter - som Jan Josefsson sa i Debatt i höstas är många abortbilder så vidriga att de knappt går att tänka sej, mycket mindre visa. Men det som faktiskt händer måste rimligen anses värre än själva bilderna - eller hur? Precis som när det gäller könsstympning, annan misshandel eller krigshandlingar, mot vilka många engagerar sej, ibland också genom att visa osmakliga bilder.
Se även mina blogginlägg Faller Pelle Hörnmark på abortfrågan? och Pelle Hörnmark och Dagen sjunker djupt i abortfrågan. Pelle Hörnmarks version framgår tydligast av Dagens reportage om Mats Selanders m.fl:s demonstration utanför pingstkyrkan i Jönköping och av Dagens (alltför okritiska) intervju med honom inför föreståndarvalet. Observera att jag gillar Pelle Hörnmark och att jag en gång i världen hoppades att han skulle bli utsedd till "pingstledare". Precis som jag hoppades och fortfarande hoppas mycket på Barack Obama - men hur kul är nedanstående uttalanden som också hör till bilden av honom och som tyvärr förstärker intrycket att ett positivt och nödvändigt engagemang för världens kvinnor och fattiga - liksom för Israel - innebär ett kritiklöst bejakande av alla val de gör? Eller ett ständigt urskuldande och försvarande utan förmåga till att säga stopp någonstans?
Men en sak är säker: Obama ska hedras för att han är mer konsekvent än svenska abortförespråkare som talar om "kvinnans rätt till sin kropp" men ändå sätter nån mystisk, fastän flytande, gräns runt vecka 20 och svamlar om "livsduglighet" som någon sorts människovärdeskriterium. I stort sett alla foster som avlivas är ju livsdugliga - det är därför man "måste" avliva dem för att de ska dö. Men att enligt Obama "bara" mindre än 1 procent av aborterna sker enligt angivet schema gör ju knappast saken mindre hemsk (om det är tusentals barn årligen som utsätts för det här bara i USA). Det är ungefär lika konstigt som att säga att eftersom de flesta människor dör en naturlig död, är det inte så farligt om några blir bragta om livet.
Den som "vill" se autentiska bilder på en mindre abort av ett mindre foster (eller uppleva hur man verkligen ändå, närmast i panik, genast vill bort, bort - fort, fort) kan gå in på http://www.abortnej.se/ Eller inte.
För livets skull vänds vanmakten till vrede.
För livets skull ska rätten flöda fram.
För livets skull ska källor utav glädje
ge modet hopp och kraft - för livets skull.
Det får räcka med tigande och överslätande nu. Pelle Hörnmark och andra måste kunna ta en principdiskussion utan att fördenskull lämna ut enskilda församlingsmedlemmar. Att Dagen vägrade ta in Selanders blott alltför aktuella och principiellt hållna debattartikel i höstas, men däremot inför det nya året utnämnde en av dem som regelbundet verkar utföra provocerade aborter till en av Sveriges 100 bästa föredömen under 2008, det tycker jag är rent bedrövligt. Jodå, det var föredömligt att våga prata öppet om saken - tack för det, det borde fler göra! - men mod i ett visst avseende räcker väl inte för att man ska bli en hjälte och förebild? Personen verkar ju försvara - hoppas att artikeln är missvisande - att man också som kristen ibland måste gå in och ha ihjäl foster utan trängande nöd (alltså hot mot moderns liv och dylika verkligt extrema situationer), bara för att föräldrarna och cheferna så önskar och för att kollegerna ska slippa utföra alla dylika avlivningar själva. Det luktar verkligen "jag lydde bara order" lång väg.
Men observera att personens känsla av utsatthet grundar sej i att varken de kristna som ifrågasätter aborterna eller de politiska partierna som ifrågasätter hennes tveksamhet riktigt verkar känna till vad det är som sker "på golvet". Det tror jag är en riktig observation.
Ni vet väl f.ö. om att teknikens framsteg idag i stor skala används för att sortera ut foster med Downs syndrom - och att dessa foster får avlivas även sedan s.k. normala foster fridlysts, d.v.s. sedan halva graviditeten gått? I Danmark sjönk antalet födda med Downs syndrom med ungefär hälften, när tekniken infördes, och jag vill nästan inte veta hur många färre som fötts i Sverige under 2009. Jag tror ingen skulle stå ut med att se dessa ofta mycket sena aborter - som Jan Josefsson sa i Debatt i höstas är många abortbilder så vidriga att de knappt går att tänka sej, mycket mindre visa. Men det som faktiskt händer måste rimligen anses värre än själva bilderna - eller hur? Precis som när det gäller könsstympning, annan misshandel eller krigshandlingar, mot vilka många engagerar sej, ibland också genom att visa osmakliga bilder.
Se även mina blogginlägg Faller Pelle Hörnmark på abortfrågan? och Pelle Hörnmark och Dagen sjunker djupt i abortfrågan. Pelle Hörnmarks version framgår tydligast av Dagens reportage om Mats Selanders m.fl:s demonstration utanför pingstkyrkan i Jönköping och av Dagens (alltför okritiska) intervju med honom inför föreståndarvalet. Observera att jag gillar Pelle Hörnmark och att jag en gång i världen hoppades att han skulle bli utsedd till "pingstledare". Precis som jag hoppades och fortfarande hoppas mycket på Barack Obama - men hur kul är nedanstående uttalanden som också hör till bilden av honom och som tyvärr förstärker intrycket att ett positivt och nödvändigt engagemang för världens kvinnor och fattiga - liksom för Israel - innebär ett kritiklöst bejakande av alla val de gör? Eller ett ständigt urskuldande och försvarande utan förmåga till att säga stopp någonstans?
Men en sak är säker: Obama ska hedras för att han är mer konsekvent än svenska abortförespråkare som talar om "kvinnans rätt till sin kropp" men ändå sätter nån mystisk, fastän flytande, gräns runt vecka 20 och svamlar om "livsduglighet" som någon sorts människovärdeskriterium. I stort sett alla foster som avlivas är ju livsdugliga - det är därför man "måste" avliva dem för att de ska dö. Men att enligt Obama "bara" mindre än 1 procent av aborterna sker enligt angivet schema gör ju knappast saken mindre hemsk (om det är tusentals barn årligen som utsätts för det här bara i USA). Det är ungefär lika konstigt som att säga att eftersom de flesta människor dör en naturlig död, är det inte så farligt om några blir bragta om livet.
Den som "vill" se autentiska bilder på en mindre abort av ett mindre foster (eller uppleva hur man verkligen ändå, närmast i panik, genast vill bort, bort - fort, fort) kan gå in på http://www.abortnej.se/ Eller inte.
För livets skull vänds vanmakten till vrede.
För livets skull ska rätten flöda fram.
För livets skull ska källor utav glädje
ge modet hopp och kraft - för livets skull.
Mellanselskamraterna och mellanselspsalmen
Påskvänner!
Gick förresten förra veckan med i "Mellanselskamraterna" och fick en korsmärkt nål från 1935 (det ni!) samt ett vackert medlemskort där syftet främst anges vara att "ge kunskap om den kristna livsåskådningen och verka för medlemmarnas inbördes sammanhållning" samt "att söka intressera för skolans verksamhet."
Upptäckte att nummer 785 i psalmbokens tilläggsdel (787 i gamla tillägget) är skriven av en mångårig lärare på Mellansel, Kjell Janunger. Försöker nu lansera namnet "mellanselspsalmen" på den, och tänker att den för mellanselare och EFS:are idag gott kunde få bli en motsvarighet till gamla "Värj din tro"-sången (mellanselskamraternas "kampsång" och förut namnet på deras tidning). Den är ju skriven i den betydligt uppbyggligare böneformen: "Ge oss tro", "Ge oss kraft", "Ge oss nåd". Och inte minst
Ge oss mod att våga leva.
Ge oss mod att våga älska.
Ge oss mod att våga bära
ett bud om vår Gud och hans Son.
Gick förresten förra veckan med i "Mellanselskamraterna" och fick en korsmärkt nål från 1935 (det ni!) samt ett vackert medlemskort där syftet främst anges vara att "ge kunskap om den kristna livsåskådningen och verka för medlemmarnas inbördes sammanhållning" samt "att söka intressera för skolans verksamhet."
Upptäckte att nummer 785 i psalmbokens tilläggsdel (787 i gamla tillägget) är skriven av en mångårig lärare på Mellansel, Kjell Janunger. Försöker nu lansera namnet "mellanselspsalmen" på den, och tänker att den för mellanselare och EFS:are idag gott kunde få bli en motsvarighet till gamla "Värj din tro"-sången (mellanselskamraternas "kampsång" och förut namnet på deras tidning). Den är ju skriven i den betydligt uppbyggligare böneformen: "Ge oss tro", "Ge oss kraft", "Ge oss nåd". Och inte minst
Ge oss mod att våga leva.
Ge oss mod att våga älska.
Ge oss mod att våga bära
ett bud om vår Gud och hans Son.
Folkhögskolans kristliga karaktär
Påskvänner!
Jag vill förtydliga en sak, som kanske kunde missförstås i förra inlägget: jag har absolut märkt av Mellansels KRISTLIGA karaktär, inte minst nu i Svenska kyrkans grundkurs med dess morgon- och middagsböner, men också genom varje veckas gemensamma onsdagsmässa och torsdagsbibelstudium med skolprästen.
(Jag vet inte om jag här bör nämna hur elever med olika slags "syndrom" bemöts på ett föredömligt sätt - vissa anser ju sådant vara specifikt kristet, medan jag brukar hoppas att det inte är det).
Det jag menade var att jag inte märker av just EFS särskilt mycket - och det är ju lyckligtvis inte samma sak som att den kristliga profilen är svag. Men ändå värt att påtala, tycker jag. Med hopp om vänligt tillmötesgående. Att en av grundkursarnas mässor, en med dopförnyelse, hölls i EFS-kyrkan (liksom många orgellektioner), ändrar inte känslan av dålig eller ingen kontakt mellan EFS-föreningen på orten och folkhögskolans elev- och lärargrupper. Jag och en orgelkursare avnjöt dock superbilligt fika på EFS-föreningens "Café Lyktan" (lördagen 11-14) innan vi tog över lokalen och orgeln.
F.ö. upprepar jag härmed mitt önskemål att kapellet på Solviks folkhögskola ska uppkallas efter "Profetissan i Storkåge", Maria Elisabet (Maja-Lisa) Söderlund, född 1794 i Frostkåge. (Och därmed även efter Jesus mor och hennes "fränka"). Utifall att även Solviks rektor läser detta!
Sanningens Ande, himmelskt ljus du tänder,
klarhet du sprider, tröst och hopp du sänder.
Kom att oss leda. Vi till dig oss vänder:
helga vår kunskap.
Jag vill förtydliga en sak, som kanske kunde missförstås i förra inlägget: jag har absolut märkt av Mellansels KRISTLIGA karaktär, inte minst nu i Svenska kyrkans grundkurs med dess morgon- och middagsböner, men också genom varje veckas gemensamma onsdagsmässa och torsdagsbibelstudium med skolprästen.
(Jag vet inte om jag här bör nämna hur elever med olika slags "syndrom" bemöts på ett föredömligt sätt - vissa anser ju sådant vara specifikt kristet, medan jag brukar hoppas att det inte är det).
Det jag menade var att jag inte märker av just EFS särskilt mycket - och det är ju lyckligtvis inte samma sak som att den kristliga profilen är svag. Men ändå värt att påtala, tycker jag. Med hopp om vänligt tillmötesgående. Att en av grundkursarnas mässor, en med dopförnyelse, hölls i EFS-kyrkan (liksom många orgellektioner), ändrar inte känslan av dålig eller ingen kontakt mellan EFS-föreningen på orten och folkhögskolans elev- och lärargrupper. Jag och en orgelkursare avnjöt dock superbilligt fika på EFS-föreningens "Café Lyktan" (lördagen 11-14) innan vi tog över lokalen och orgeln.
F.ö. upprepar jag härmed mitt önskemål att kapellet på Solviks folkhögskola ska uppkallas efter "Profetissan i Storkåge", Maria Elisabet (Maja-Lisa) Söderlund, född 1794 i Frostkåge. (Och därmed även efter Jesus mor och hennes "fränka"). Utifall att även Solviks rektor läser detta!
Sanningens Ande, himmelskt ljus du tänder,
klarhet du sprider, tröst och hopp du sänder.
Kom att oss leda. Vi till dig oss vänder:
helga vår kunskap.
torsdag 29 januari 2009
EFS och folkhögskolorna
Påskvänner!
Det har varit enormt givande att gå Svenska kyrkans grundkurs parallellt med kantorsutbildningen. Mellansels folkhögskola är också en fantastisk miljö - med det dygnet runt öppna kapellet och den lättillgängliga EFS-kyrkan (med fräscha orglar på båda ställena).
Men jag har sannerligen inte märkt av EFS som huvudman särskilt mycket. Jag tycker nog att Svenska kyrkans grundkurs - åtminstone i de nordligaste stiften - borde innehålla en del EFS-kunskap. (Eller varför inte varje kurs på EFS-folkhögskolorna?). Jag har också hos kursledningen hemställt att vi nästa gång (en marsvecka) ska få möta nya eller avgående missionsföreståndaren, eller åtminstone distriktsföreståndare Greger Larsson i EFS Mittnorrland. Vi får väl se hur det går med den saken.
F.ö. är jag egentligen ganska glad så länge ingen ny missionsföreståndare annonseras på EFS hemsida. För mej får den unge morfadern Anders Sjöberg gärna sitta några år till och rida ut de pågående missionssyns-, bibelsyns- och äktenskapsstormarna. Men blir det trots allt en ny missionsföreståndare i år, förordar jag (som sagt) Tin Mörk. Kanske den först tillfrågade har tackat nej och att vi därför fått vänta på besked? Fråga i så fall Tin (om hon nu inte tillfrågades först). Jag tycker att ledarartikeln hon skrev i senaste Budis hade missionsföreståndarstuk.
Lev för Jesus, ge åt honom
livets sköna vårdag, men
också vuxenlivets sommar
och den sena hösten än.
Ge dej helt, för det begär han,
själv han gav sej helt åt dej
när han fattig och föraktad
dog för både dej och mej.
Det har varit enormt givande att gå Svenska kyrkans grundkurs parallellt med kantorsutbildningen. Mellansels folkhögskola är också en fantastisk miljö - med det dygnet runt öppna kapellet och den lättillgängliga EFS-kyrkan (med fräscha orglar på båda ställena).
Men jag har sannerligen inte märkt av EFS som huvudman särskilt mycket. Jag tycker nog att Svenska kyrkans grundkurs - åtminstone i de nordligaste stiften - borde innehålla en del EFS-kunskap. (Eller varför inte varje kurs på EFS-folkhögskolorna?). Jag har också hos kursledningen hemställt att vi nästa gång (en marsvecka) ska få möta nya eller avgående missionsföreståndaren, eller åtminstone distriktsföreståndare Greger Larsson i EFS Mittnorrland. Vi får väl se hur det går med den saken.
F.ö. är jag egentligen ganska glad så länge ingen ny missionsföreståndare annonseras på EFS hemsida. För mej får den unge morfadern Anders Sjöberg gärna sitta några år till och rida ut de pågående missionssyns-, bibelsyns- och äktenskapsstormarna. Men blir det trots allt en ny missionsföreståndare i år, förordar jag (som sagt) Tin Mörk. Kanske den först tillfrågade har tackat nej och att vi därför fått vänta på besked? Fråga i så fall Tin (om hon nu inte tillfrågades först). Jag tycker att ledarartikeln hon skrev i senaste Budis hade missionsföreståndarstuk.
Lev för Jesus, ge åt honom
livets sköna vårdag, men
också vuxenlivets sommar
och den sena hösten än.
Ge dej helt, för det begär han,
själv han gav sej helt åt dej
när han fattig och föraktad
dog för både dej och mej.
tisdag 27 januari 2009
Presidenter, generalsekreterare och missionsföreståndare
Påskvänner!
På EFS:s hemsida meddelas att 50-årsjubilerande "Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien i fredags valde Waksiom Idossa till ny president. Han efterträder Itefa Gobena, som varit kyrkans president sedan 2001. Waksiom Idossa har varit generalsekreterare för Mekane Yesus-kyrkan sedan 2006."
Nu väntar vi bara att på samma hemsida få läsa vem EFS:s styrelse utsett till ny missionsföreståndare! Någon att ta med i vår aftonbön tillsammans med Waksiom Idossa, Anders Sjöberg, Svenska kyrkans biskopar och präster - tillsammans med grannar, vänner, släktingar och hela vår undersköna men oroliga värld!
Hej presidenter - kom män med makt,
kom alla folk och sjung Herrens lov!
Unga och gamla - kvinnor och män,
kom hela världen! Sjung Herrens lov!
Halleluja, halleluja, halleluja, ära ske Gud!
På EFS:s hemsida meddelas att 50-årsjubilerande "Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien i fredags valde Waksiom Idossa till ny president. Han efterträder Itefa Gobena, som varit kyrkans president sedan 2001. Waksiom Idossa har varit generalsekreterare för Mekane Yesus-kyrkan sedan 2006."
Nu väntar vi bara att på samma hemsida få läsa vem EFS:s styrelse utsett till ny missionsföreståndare! Någon att ta med i vår aftonbön tillsammans med Waksiom Idossa, Anders Sjöberg, Svenska kyrkans biskopar och präster - tillsammans med grannar, vänner, släktingar och hela vår undersköna men oroliga värld!
Hej presidenter - kom män med makt,
kom alla folk och sjung Herrens lov!
Unga och gamla - kvinnor och män,
kom hela världen! Sjung Herrens lov!
Halleluja, halleluja, halleluja, ära ske Gud!
lördag 24 januari 2009
Kommer Anders Sjöberg att leva rövare i Hammarbykyrkan?
Påskvänner!
Det verkar ju besynnerligt, men om det är samme Ulf Franzén som Dag Sandahl skrev om i Pick och Pack, och om det är samme Anders Sjöberg som vi EFS-are känner som vår missionsföreståndare, som ska samverka vid öppningen av Hammarbykyrkans vinterkonferens den 30 januari, så måste jag ju säga att kyrkoherde Ulf Franzén i Skarpnäcks församling är modig och tar en stor risk, som umgås med en av dessa som fortfarande är kvar i Svenska kyrkan och "lever rövare". Ska vi skriva till ulf.franzen@svenskakyrkan.se och varna stackarn? Eller kommer han att ta det som ett hot? Och hur ska EFS-prästen i Hammarbykyrkan kunna utnyttja sin av ärkebiskopen tillförsäkrade frihet (som nog trots allt kanske varar uppemot 1 år i alla fall), när den nytillträdde chefen från Lule stift pratar som han gör? Det är bara att gilla läget, skulle jag tro (och det kanske hon gör, jag vet inget om henne), och viga alla till "partnerskapsäktenskap" utan de förgripliga jesusorden i Matteus 19 - trots att det inte var länge sen Svenska kyrkans biskopar försäkrade att man förvisso inte skulle använda ordet "äktenskap" om något annat än en förening mellan man och kvinna.
Jag tycker inte att Anders Sjöberg kan avgå i det här läget. Det vore rent ut taskigt att lämna över just det här fullkomligt krisartade kyrkovalåret, när förtroendet för Svenska kyrkans ledning når nya bottennivåer och alla som inte till fullo bejakar Rfsl:s agenda riskerar att stämplas ut som homofober och bli oanställningsbara även inom Svenska kyrkan.
Men det beror förstås på vem styrelsen utser till ny missionsföreståndare nästa vecka (?).
Och för att ingen ska missförstå: Rör inte min kompis i Rfsl! Gud älskar oss alla. (Även Ulf Franzén). Det betyder att vi inte får "anse någon människa ohelig eller oren". Men det betyder å andra sidan inte att Herren inte kan ha normativa synpunkter på det som faktiskt går att välja eller välja bort.
Ut i det fria ska du med Herren gå,
kraften fullkomnas mitt i din svaghet då.
Mörkret du möter aldrig i ensamhet,
blott i det öppna ligger din möjlighet.
Det verkar ju besynnerligt, men om det är samme Ulf Franzén som Dag Sandahl skrev om i Pick och Pack, och om det är samme Anders Sjöberg som vi EFS-are känner som vår missionsföreståndare, som ska samverka vid öppningen av Hammarbykyrkans vinterkonferens den 30 januari, så måste jag ju säga att kyrkoherde Ulf Franzén i Skarpnäcks församling är modig och tar en stor risk, som umgås med en av dessa som fortfarande är kvar i Svenska kyrkan och "lever rövare". Ska vi skriva till ulf.franzen@svenskakyrkan.se och varna stackarn? Eller kommer han att ta det som ett hot? Och hur ska EFS-prästen i Hammarbykyrkan kunna utnyttja sin av ärkebiskopen tillförsäkrade frihet (som nog trots allt kanske varar uppemot 1 år i alla fall), när den nytillträdde chefen från Lule stift pratar som han gör? Det är bara att gilla läget, skulle jag tro (och det kanske hon gör, jag vet inget om henne), och viga alla till "partnerskapsäktenskap" utan de förgripliga jesusorden i Matteus 19 - trots att det inte var länge sen Svenska kyrkans biskopar försäkrade att man förvisso inte skulle använda ordet "äktenskap" om något annat än en förening mellan man och kvinna.
Jag tycker inte att Anders Sjöberg kan avgå i det här läget. Det vore rent ut taskigt att lämna över just det här fullkomligt krisartade kyrkovalåret, när förtroendet för Svenska kyrkans ledning når nya bottennivåer och alla som inte till fullo bejakar Rfsl:s agenda riskerar att stämplas ut som homofober och bli oanställningsbara även inom Svenska kyrkan.
Men det beror förstås på vem styrelsen utser till ny missionsföreståndare nästa vecka (?).
Och för att ingen ska missförstå: Rör inte min kompis i Rfsl! Gud älskar oss alla. (Även Ulf Franzén). Det betyder att vi inte får "anse någon människa ohelig eller oren". Men det betyder å andra sidan inte att Herren inte kan ha normativa synpunkter på det som faktiskt går att välja eller välja bort.
Ut i det fria ska du med Herren gå,
kraften fullkomnas mitt i din svaghet då.
Mörkret du möter aldrig i ensamhet,
blott i det öppna ligger din möjlighet.
Kyrkovalet 2009
Påskvänner!
Så här presenterar sej socialdemokraterna inför höstens val. Det är viktigt att socialdemokratiska värderingar får prägla kyrkan, tycker dom (inte tvärtom).
Och så här svamlade moderaterna inför partistämman i Gävle, där man bestämde sej för att ställa upp även i kyrkovalet 2009 fast man inte tycker att staten ska lägga sej i kyrkan (alla andra politiska partier gör det ju, typ). Fegisar!
Här kan man ladda ner studiematerial som visar hur centerpartiet är förankrat i evangeliet (eller nåt).
Här bloggar fromma kristdemokrater i Svenska kyrkan, men säg ifrån till dem också. Fromhet eller goda visioner hjälper inte - ni stöder i handling ett sjukt system IDAG!
Den läskiga halvmesyren folkpartister i Svenska kyrkan (FISK) presenterar sej också på nätet.
Sverigedemokraterna söker kandidater till kyrkovalet. (Naturligtvis, vad trodde ni?). De kallar sej i kyrkovalet Förbundet Fädernas kyrka, men det är samma skit ändå. (Enda ursäkten sd har är att de faktiskt säger sej VILJA ha Svenska kyrkan som statskyrka, vilket knappt något annat parti erkänner att de vill).
Och kommunisterna, f'låt vänsterpartisterna, engagerar sej också. De kör en FISK-variant, men det blir visst ViSK i deras fall. Urk på burk.
HUR SJUKT ÄR INTE DETTA ALLTSAMMANS?
PS. OBS! Förbundet Fädernas kyrka ska inte förväxlas med den på många sätt utmärkta partipolitiskt obundna nomineringsgruppen Frimodig kyrka, som i kyrkomötet bl.a. företräds av Dag Sandahl, som idag skriver en skrämmande aktuell bloggtext under rubriken Pick och Pack. DS.
För livets skull vänds vanmakten till vrede,
för livets skull ska livet brusa fram...
Så här presenterar sej socialdemokraterna inför höstens val. Det är viktigt att socialdemokratiska värderingar får prägla kyrkan, tycker dom (inte tvärtom).
Och så här svamlade moderaterna inför partistämman i Gävle, där man bestämde sej för att ställa upp även i kyrkovalet 2009 fast man inte tycker att staten ska lägga sej i kyrkan (alla andra politiska partier gör det ju, typ). Fegisar!
Här kan man ladda ner studiematerial som visar hur centerpartiet är förankrat i evangeliet (eller nåt).
Här bloggar fromma kristdemokrater i Svenska kyrkan, men säg ifrån till dem också. Fromhet eller goda visioner hjälper inte - ni stöder i handling ett sjukt system IDAG!
Den läskiga halvmesyren folkpartister i Svenska kyrkan (FISK) presenterar sej också på nätet.
Sverigedemokraterna söker kandidater till kyrkovalet. (Naturligtvis, vad trodde ni?). De kallar sej i kyrkovalet Förbundet Fädernas kyrka, men det är samma skit ändå. (Enda ursäkten sd har är att de faktiskt säger sej VILJA ha Svenska kyrkan som statskyrka, vilket knappt något annat parti erkänner att de vill).
Och kommunisterna, f'låt vänsterpartisterna, engagerar sej också. De kör en FISK-variant, men det blir visst ViSK i deras fall. Urk på burk.
HUR SJUKT ÄR INTE DETTA ALLTSAMMANS?
PS. OBS! Förbundet Fädernas kyrka ska inte förväxlas med den på många sätt utmärkta partipolitiskt obundna nomineringsgruppen Frimodig kyrka, som i kyrkomötet bl.a. företräds av Dag Sandahl, som idag skriver en skrämmande aktuell bloggtext under rubriken Pick och Pack. DS.
För livets skull vänds vanmakten till vrede,
för livets skull ska livet brusa fram...
Statlig inblandning i kyrkans angelägenheter
Påskvänner!
Tyvärr är mitt inlägg i stat/kyrka-debatten från den 19 november 2008 ("Snuskig inblandning i kyrkans angelägenheter") fortfarande aktuellt. Men jag väntar fortfarande på mobiliseringen - Ljusnan, DN, Expressen och Aftonbladet har i och för sej ifrågasatt systemet, men bara i enskilda kommentarer, inte i något verkligt "drev". Det är dags nu!!! Snöbollen måste komma i rullning medan det fortfarande är vinter ;o)!
För höstens och vårens stora fråga är inte den om äktenskapet, hur viktig den än är. Det är kyrka-stat-frågan som måste upp på tapeten igen i den allmänna debatten, precis som skulle ha skett 1958!
Kyrkan den är ett gammalt hus,
står om än torn måste falla.
Tyvärr är mitt inlägg i stat/kyrka-debatten från den 19 november 2008 ("Snuskig inblandning i kyrkans angelägenheter") fortfarande aktuellt. Men jag väntar fortfarande på mobiliseringen - Ljusnan, DN, Expressen och Aftonbladet har i och för sej ifrågasatt systemet, men bara i enskilda kommentarer, inte i något verkligt "drev". Det är dags nu!!! Snöbollen måste komma i rullning medan det fortfarande är vinter ;o)!
För höstens och vårens stora fråga är inte den om äktenskapet, hur viktig den än är. Det är kyrka-stat-frågan som måste upp på tapeten igen i den allmänna debatten, precis som skulle ha skett 1958!
Kyrkan den är ett gammalt hus,
står om än torn måste falla.
fredag 23 januari 2009
Vem är du?
Påskvänner!
Utan tvekan är det romerska katoliker och troende muslimer som står för mycket av trosfrimodigheten i detta land. Anders Brogrens spänstiga och fängslande recension av Mikael Mogren/Mohammed Omars bok "Vem är du?" gör mej både fascinerad och skrämd. Vilken framtid har Svenska kyrkan i vårt land om dess företrädare är så tveksamma till vad de förkunnar (eller är satta att förkunna) som Mikael Mogren tycks vara?
Jag har tidigare nämnt om hur jag lyssnade till de två vännerna på Människor och tro i P1. Och hur Mikael Mogren artigt sa att han trodde att samma upplevelse av Gud som HAN fått i kristendomen, kunde man få också i andra religioner. Varpå Mohammed Omar replikerade:
"Inte riktigt, va? Det där med inkarnationen..."
Om dessa tiga, skola stenarna ropa.
Ge oss mod att våga leva,
ge oss mod att våga älska,
ge oss mod att våga bära
ett bud om vår Gud och hans Son.
Utan tvekan är det romerska katoliker och troende muslimer som står för mycket av trosfrimodigheten i detta land. Anders Brogrens spänstiga och fängslande recension av Mikael Mogren/Mohammed Omars bok "Vem är du?" gör mej både fascinerad och skrämd. Vilken framtid har Svenska kyrkan i vårt land om dess företrädare är så tveksamma till vad de förkunnar (eller är satta att förkunna) som Mikael Mogren tycks vara?
Jag har tidigare nämnt om hur jag lyssnade till de två vännerna på Människor och tro i P1. Och hur Mikael Mogren artigt sa att han trodde att samma upplevelse av Gud som HAN fått i kristendomen, kunde man få också i andra religioner. Varpå Mohammed Omar replikerade:
"Inte riktigt, va? Det där med inkarnationen..."
Om dessa tiga, skola stenarna ropa.
Ge oss mod att våga leva,
ge oss mod att våga älska,
ge oss mod att våga bära
ett bud om vår Gud och hans Son.
Stig Strömbergsson om att härska, fjäska och glida
Påskvänner!
Stig Strömbergsson i Älvsbyn bloggar nu läsvärt om att härska, fjäska och glida. Läs vad han skriver. För den som inte ids publicerar jag mina kommentarer nedan (de står annars efter hans bloggtext):
Tack för bekännelsen, Stig! Men jag tror att du kan ha fel i att årets kyrkovalsresultat inte kommer att påverka kyrkomötet i höst. Ty:
När det gäller alla HBT-personer som lever under hot eller förtryck - i Sverige eller Senegal - säger jag som jag sagt förut: Rör inte min kompis! Slå inte, hota inte, visa inte förakt! (Om nu någon läsare av EFS idag tänkt förgå sej mot någon). Men att jag t.ex. inte heller gillar hot och förtryck mot ensamstående föräldrar innebär ju inte att jag gillar ensamadoptioner eller skilsmässor mer för det. D.v.s. jag behöver inte dela åsikter eller ens värderingar med dem jag försvarar mot våldsverkare och idioter. Jag kan t.o.m. i viktiga frågor kritisera dem skarpt. Det legitimerar inte våld mot dem. (Känns det igen i Palestinakonflikten?).
Du som kan, du som kan
förlåta det som ingen annan kan...
Stig Strömbergsson i Älvsbyn bloggar nu läsvärt om att härska, fjäska och glida. Läs vad han skriver. För den som inte ids publicerar jag mina kommentarer nedan (de står annars efter hans bloggtext):
Tack för bekännelsen, Stig! Men jag tror att du kan ha fel i att årets kyrkovalsresultat inte kommer att påverka kyrkomötet i höst. Ty:
Om de politiska partierna (inkl. FISK, Fädernas kyrko och allt vad de kamouflerar sej som) inte som vanligt skulle få en majoritet av rösterna i höstens val, så skulle det avgående kyrkomötets själva LEGITIMITET kunna ifrågasättas. Människor kommer då på allvar att fråga sej varför de politiska partierna som vill rösta igenom "nyäktenskapet" på kyrkomötet i höst över huvud taget sitter i kyrkomötet! Eller i varje fall hur de kan vara i majoritet och rösta i en så viktig principfråga, EFTER att de röstande röstat bort dem från makten.
Det är därför så viktigt att vi uppmuntrar bildandet av nya nomineringsgrupper på tvärs med de gamla partigränserna - OCH att vi uppmanar alla kyrkomedlemmar vi känner till (troende och icke-troende) att 20/9 rösta på något av de partipolitiskt obundna alternativen.
Kyrka-stat-frågan måste bli den viktigaste i årets kyrkoval, INTE äktenskapsfrågan. (Vi får inte göra om misstaget från 1958 och missa den gigantiska principiella frågan för en tillämpningsfråga på bokstaven Ä).
Förresten - var inte det intressantaste i Kyrkans Tidnings undersökning att nästan alla de tillfrågade för 2 år sedan svarade att kyrkan VISST kunde ha ett annat äktenskapsbegrepp än staten, medan bara hälften tror så idag. Som god lutheran tycker jag som staten tycker - ungefär så var det ju nåt snille till präst som yttrade sej. Från vettet. Och i varje fall ingen god lutheran.
Statskyrkodjuret har ömsat skinn än en gång... (vad är det för djur som brukar göra det). Usch - jag är verkligen frikyrkligt sinnad, men det är ju Svenska kyrkan som är MIN kyrka och som jag vill ska vara just en fri - och frimodig - kyrka.
När det gäller alla HBT-personer som lever under hot eller förtryck - i Sverige eller Senegal - säger jag som jag sagt förut: Rör inte min kompis! Slå inte, hota inte, visa inte förakt! (Om nu någon läsare av EFS idag tänkt förgå sej mot någon). Men att jag t.ex. inte heller gillar hot och förtryck mot ensamstående föräldrar innebär ju inte att jag gillar ensamadoptioner eller skilsmässor mer för det. D.v.s. jag behöver inte dela åsikter eller ens värderingar med dem jag försvarar mot våldsverkare och idioter. Jag kan t.o.m. i viktiga frågor kritisera dem skarpt. Det legitimerar inte våld mot dem. (Känns det igen i Palestinakonflikten?).
Du som kan, du som kan
förlåta det som ingen annan kan...
Vad står karln och säger?
Påskvänner?
Jag blev så ohjälpligt full i skratt (jag vet att jag borde gråta) när jag läste Koskinens våndor (Gotlands Allehanda 23 januari, se länk i förra bloggtexten):
Lennart Koskinen säger att det är ett problem är att det gått så snabbt.
- Kyrkan hinner inte med och det tycker jag är olyckligt i sammanhanget. Vi har nästa kyrkomöte i höst och det är först då som vi kan fatta beslut, säger biskopen, som i går var blixtinkallad till ett biskopsmöte just med anledning av riksdagsmotionen.
På dagordningen, bland annat den centrala frågan om vad prästen ska säga till de lyckliga tu.
- Vi har inga bra ord i dag. Men vi kommer att begära att man väntar med att verkställa beslutet i riksdagen till efter kyrkomötet.
- Texten måste ju skrivas om, vi kan inte längre ha med orden man och hustru. Det är en väldigt känslig text som är från Matteus 19.
;o) Eller :o(.
VAD SYSSLADE BISKOPSMÖTET MED IGÅR? Och var är Hans, Ragnar och Esbjörn??????? Sjukskrev dom sej eller?
Bauer (ordförande i RFSL på Gotland): Ni måste rensa ut det gamla, ni har ett jättejobb framför er. Ni kan inte ha kvar präster som inte viger samkönade par.
Koskinen: Juridiskt är det inte möjligt, vi har andra lagar som styr detta med anställningsfrågorna. Vi kan inte säga upp präster av den anledningen, lagen står i vägen.
Men ingen lag hindrar stiften från att stoppa befordringsgången och t.o.m. nyrekryteringen av folk - och nu gäller det inte bara präster utan även kantorer, församlingspedagoger, församlingsassistenter, diakoner - som i minsta lilla avseende är heteronormativa, d.v.s. anser att åtminstone den som kan välja i första hand bör välja att bilda familj med någon av motsatt kön SAMT anser att det, allt annat lika (2 snälla föräldrar alltså), är en fördel att ha en pappa jämfört med att ingen ha. Eller att ha en mamma jämfört med att ingen ha.
Konfirmandundervisningen är en viktig del och han svävar lite på svaren när samtalet kommer in på hur man ska göra med de präster som säger nej till att viga samkönade par. Ska de ändå ha rätt att fortsätta bedriva konfirmandundervisning, och därmed ge röst åt en uppfattning som inte rimmar med kyrkans i frågan om homosexuellas rättigheter?
- Det är en lämplighetsfråga inom kyrkan och den lokala församlingen äger frågan om prästens roll, inte jag. Men jag kan förstås påverka församlingen.
Jo det kan han förstås. Frågan är om han bara tänker ta itu med rabiata homofober eller också (som det verkar) moderat heteronormativa medarbetare.
Godmorgon farbror Koskinen, stiftschef i statskyrkan! Du är i allmänhet både klok och snäll, det vet jag. Men varför ljuger du nu och säger att "nu(nu??!!!) är alla välkomna", om du inte tänker viga mina barn den dag de ev. vill gifta sej? Med varandra, alltså. (För du TÄNKER väl ändå inte göra det ens om staten skulle godkänna det? Om du inte visste det FÅR man faktiskt gifta sej med ett halvsyskon på dispens redan idag. För staten alltså - och därmed, antar jag, för kyrkan. Så skillnaden blir ju inte så stor. Och rashygieniska argument betackar vi oss ju för, eller hur?)
Upp och ner i vårt hus,
grisen gal i granens ljus
(eller nåt)...
Jag blev så ohjälpligt full i skratt (jag vet att jag borde gråta) när jag läste Koskinens våndor (Gotlands Allehanda 23 januari, se länk i förra bloggtexten):
Lennart Koskinen säger att det är ett problem är att det gått så snabbt.
- Kyrkan hinner inte med och det tycker jag är olyckligt i sammanhanget. Vi har nästa kyrkomöte i höst och det är först då som vi kan fatta beslut, säger biskopen, som i går var blixtinkallad till ett biskopsmöte just med anledning av riksdagsmotionen.
På dagordningen, bland annat den centrala frågan om vad prästen ska säga till de lyckliga tu.
- Vi har inga bra ord i dag. Men vi kommer att begära att man väntar med att verkställa beslutet i riksdagen till efter kyrkomötet.
- Texten måste ju skrivas om, vi kan inte längre ha med orden man och hustru. Det är en väldigt känslig text som är från Matteus 19.
;o) Eller :o(.
VAD SYSSLADE BISKOPSMÖTET MED IGÅR? Och var är Hans, Ragnar och Esbjörn??????? Sjukskrev dom sej eller?
Bauer (ordförande i RFSL på Gotland): Ni måste rensa ut det gamla, ni har ett jättejobb framför er. Ni kan inte ha kvar präster som inte viger samkönade par.
Koskinen: Juridiskt är det inte möjligt, vi har andra lagar som styr detta med anställningsfrågorna. Vi kan inte säga upp präster av den anledningen, lagen står i vägen.
Men ingen lag hindrar stiften från att stoppa befordringsgången och t.o.m. nyrekryteringen av folk - och nu gäller det inte bara präster utan även kantorer, församlingspedagoger, församlingsassistenter, diakoner - som i minsta lilla avseende är heteronormativa, d.v.s. anser att åtminstone den som kan välja i första hand bör välja att bilda familj med någon av motsatt kön SAMT anser att det, allt annat lika (2 snälla föräldrar alltså), är en fördel att ha en pappa jämfört med att ingen ha. Eller att ha en mamma jämfört med att ingen ha.
Konfirmandundervisningen är en viktig del och han svävar lite på svaren när samtalet kommer in på hur man ska göra med de präster som säger nej till att viga samkönade par. Ska de ändå ha rätt att fortsätta bedriva konfirmandundervisning, och därmed ge röst åt en uppfattning som inte rimmar med kyrkans i frågan om homosexuellas rättigheter?
- Det är en lämplighetsfråga inom kyrkan och den lokala församlingen äger frågan om prästens roll, inte jag. Men jag kan förstås påverka församlingen.
Jo det kan han förstås. Frågan är om han bara tänker ta itu med rabiata homofober eller också (som det verkar) moderat heteronormativa medarbetare.
Godmorgon farbror Koskinen, stiftschef i statskyrkan! Du är i allmänhet både klok och snäll, det vet jag. Men varför ljuger du nu och säger att "nu(nu??!!!) är alla välkomna", om du inte tänker viga mina barn den dag de ev. vill gifta sej? Med varandra, alltså. (För du TÄNKER väl ändå inte göra det ens om staten skulle godkänna det? Om du inte visste det FÅR man faktiskt gifta sej med ett halvsyskon på dispens redan idag. För staten alltså - och därmed, antar jag, för kyrkan. Så skillnaden blir ju inte så stor. Och rashygieniska argument betackar vi oss ju för, eller hur?)
Upp och ner i vårt hus,
grisen gal i granens ljus
(eller nåt)...
Statstjänstemännen har talat
Påskvänner!
Lydiga statstjänstemän som dom är har kyrkoherdarna i Kyrkans Tidnings undersökning tänkt om på bara två år. Det som 96 procent av kyrkoherdarna, alltså ungefär allihop, trodde på för två år sedan, nämligen att kyrkan kan ha en annan tolkning av begreppet äktenskap än staten, det tror nu bara 52 procent, alltså ungefär hälften.
Det här är ju bara bisarrt. Men jag lägger inte skulden på underhuggarna, utan på deras biskopar, som ju inte säger ett vettigt ord. (Hallå hallå Esbjörn, Ragnar och Hans - vart tog ni vägen???). Så länge biskoparna, med ÄB i spetsen, lät frimodiga i sin definition av ordet äktenskap som reserverat för man och kvinna (fast man i sak redan givit med sej; ett "kyrkbröllop" uppfattades ju även välsignelse av registrerat partnerskap som), så länge svarade underhuggarna frimodigt. När biskoparna, i varje fall enligt ÄB:s version, anpassade sej till staten - för i lördagsintervjun sa ÄB ju uttryckligen att det vore svårt för kyrkan att ha en annan definition av äktenskapet än staten - förstod ju även underhuggarna (eller i varje fall hälften av dem) vad klockan var slagen.
Den här senaste vändningen sker uppenbarligen inte p.g.a. ett nyväckt engagemang för homosexuella (det är i sej bra att kyrkan gör bot för tidigare försyndelser på det området). Utan den sker p.g.a. en knappt fattbar feghet och ett obeskrivligt kappvänderi som inte kommer att sluta förrän...
Förbli hos oss, o Jesus Krist,
för kvällens mörker kom till sist.
Din helga läras klara ljus
låt alltid lysa i ditt hus.
Lydiga statstjänstemän som dom är har kyrkoherdarna i Kyrkans Tidnings undersökning tänkt om på bara två år. Det som 96 procent av kyrkoherdarna, alltså ungefär allihop, trodde på för två år sedan, nämligen att kyrkan kan ha en annan tolkning av begreppet äktenskap än staten, det tror nu bara 52 procent, alltså ungefär hälften.
Det här är ju bara bisarrt. Men jag lägger inte skulden på underhuggarna, utan på deras biskopar, som ju inte säger ett vettigt ord. (Hallå hallå Esbjörn, Ragnar och Hans - vart tog ni vägen???). Så länge biskoparna, med ÄB i spetsen, lät frimodiga i sin definition av ordet äktenskap som reserverat för man och kvinna (fast man i sak redan givit med sej; ett "kyrkbröllop" uppfattades ju även välsignelse av registrerat partnerskap som), så länge svarade underhuggarna frimodigt. När biskoparna, i varje fall enligt ÄB:s version, anpassade sej till staten - för i lördagsintervjun sa ÄB ju uttryckligen att det vore svårt för kyrkan att ha en annan definition av äktenskapet än staten - förstod ju även underhuggarna (eller i varje fall hälften av dem) vad klockan var slagen.
Den här senaste vändningen sker uppenbarligen inte p.g.a. ett nyväckt engagemang för homosexuella (det är i sej bra att kyrkan gör bot för tidigare försyndelser på det området). Utan den sker p.g.a. en knappt fattbar feghet och ett obeskrivligt kappvänderi som inte kommer att sluta förrän...
Förbli hos oss, o Jesus Krist,
för kvällens mörker kom till sist.
Din helga läras klara ljus
låt alltid lysa i ditt hus.
I vilken mening är alla välkomna i Lennart Koskinens kyrka?
Påskvänner!
I två veckor har jag nu varit på Svenska kyrkans grundkurs - och vi har pratat om dop och nattvard men inte om äktenskap. Trots att det utanför grundkursen knappast har pratats om något annat än äktenskapet de senaste veckorna. Alltsedan den famösa lördagsintervjun med ärkebiskopen har vi dag för dag kunnat följa nya komplikationer.
Alldeles bortsett från att det nu blivit uppenbart att kyrkan inte är skild från staten, kan man lära sej mycket annat intressant. Läs t.ex. Lennart "Gomorrongud" Koskinens betraktelser. Det var inte illa pinkat. Snart ska mina barn alltså i kyrkan endast möta ungdomsledare som säger att de lika gärna kan gifta sej med någon av det egna könet som med någon av motsatt. Varför då i himlens namn inte också med varandra? Nu är ju alla välkomna! Visst - det är bra att ledarna inte gormar om cancersvulster som Åke Green. Men det finns ett annat dike också. (Ni vet väl om att man enligt staten får gifta sej med en faster en eller halvsyster på dispens?).
Och i marginalen av Gotlands Allehanda kan man inhämta upplysningen att kyrkan historiskt sett inte krävde trohet av mannen, bara av hustrun. Hmmm.... ja, tillämpningen har det varit si och så med och kvinnornas ställning har ofta varit för svag även inom äktenskapet, men inte har det väl hittills någonsin gått så långt att manlig otrohet accepterats generellt och officiellt?
Är det verkligen ödmjukt heteronormativa präster och ungdomsledare som ska sparkas ut ur ledande befattningar inom Svenska kyrkan? Är det inte snarare Lennart Koskinen et consortes som måste bort?
En sak till: Anders Sjöberg, du måste sitta kvar ett år till! Det är rent av TASKIGT att lämna över missionsföreståndarposten just nu, just detta år och lämna över till din efterträdare att antingen bli uthängd som homofob (tillsammans med hela EFS) eller bli medskyldig till rena stolleproven.
Bevara så, o gode Gud,
mej själv och mina kära,
och hjälp mej lyda dina bud
och leva till din ära.
I två veckor har jag nu varit på Svenska kyrkans grundkurs - och vi har pratat om dop och nattvard men inte om äktenskap. Trots att det utanför grundkursen knappast har pratats om något annat än äktenskapet de senaste veckorna. Alltsedan den famösa lördagsintervjun med ärkebiskopen har vi dag för dag kunnat följa nya komplikationer.
Alldeles bortsett från att det nu blivit uppenbart att kyrkan inte är skild från staten, kan man lära sej mycket annat intressant. Läs t.ex. Lennart "Gomorrongud" Koskinens betraktelser. Det var inte illa pinkat. Snart ska mina barn alltså i kyrkan endast möta ungdomsledare som säger att de lika gärna kan gifta sej med någon av det egna könet som med någon av motsatt. Varför då i himlens namn inte också med varandra? Nu är ju alla välkomna! Visst - det är bra att ledarna inte gormar om cancersvulster som Åke Green. Men det finns ett annat dike också. (Ni vet väl om att man enligt staten får gifta sej med en faster en eller halvsyster på dispens?).
Och i marginalen av Gotlands Allehanda kan man inhämta upplysningen att kyrkan historiskt sett inte krävde trohet av mannen, bara av hustrun. Hmmm.... ja, tillämpningen har det varit si och så med och kvinnornas ställning har ofta varit för svag även inom äktenskapet, men inte har det väl hittills någonsin gått så långt att manlig otrohet accepterats generellt och officiellt?
Är det verkligen ödmjukt heteronormativa präster och ungdomsledare som ska sparkas ut ur ledande befattningar inom Svenska kyrkan? Är det inte snarare Lennart Koskinen et consortes som måste bort?
En sak till: Anders Sjöberg, du måste sitta kvar ett år till! Det är rent av TASKIGT att lämna över missionsföreståndarposten just nu, just detta år och lämna över till din efterträdare att antingen bli uthängd som homofob (tillsammans med hela EFS) eller bli medskyldig till rena stolleproven.
Bevara så, o gode Gud,
mej själv och mina kära,
och hjälp mej lyda dina bud
och leva till din ära.
onsdag 21 januari 2009
Husguden i ditt liv
Påskvänner!
Efter en fin dopförnyelsemässa i EFS-kyrkan, Mellansel, där inte minst bibelns härliga Löften i samband med dopet lyftes fram, läste jag följande rannsakande upprop på SR:s hemsida:
Borde man passa på och ringa in och berätta om Jesus? Om bönen och bibeln? Eller ska man ta för givet att det inte "räknas"?
Jag menar inte att en kristen inte också skulle kunna nämna t.ex. trädgårdsarbete, pianospel, G K Chesterton, John Ortberg eller andra gudabenådade författare. Och "att komma igång och få energi" är kanske inte själva huvudsyftet med den lilla morgon- eller middagsbönen. MEN: ordet husgud väckte mina tankar. Luthers bekanta (?) definition lyder ju: "Din gud är den du väntar dej allt gott av." Och hur har vi det med Gud? Har vi upptäckt de 4 B:na: bönen, bibeln, brödsbrytelsen och brödragemenskapen? (Jfr Med Gud och hans vänskap, vers 1).
En dyr klenod, en klar och ren,
oss unnats här att äga...
Efter en fin dopförnyelsemässa i EFS-kyrkan, Mellansel, där inte minst bibelns härliga Löften i samband med dopet lyftes fram, läste jag följande rannsakande upprop på SR:s hemsida:
Sveriges största samtalsrum
Dela med dig av husguden i ditt liv
Vem eller vad är det du alltid återvänder till för att hämta kraft när du behöver komma igång och få energi? Är det en låt, en författare, ett favoritcitat, en politiker, en artist, en skådespelare? Ring Ylva Nilsson i Göteborg och berätta! Telefonnumret är 099-11080.
P4 kl 21.40 Karlavagnen 
Lyssna på P4
Jag menar inte att en kristen inte också skulle kunna nämna t.ex. trädgårdsarbete, pianospel, G K Chesterton, John Ortberg eller andra gudabenådade författare. Och "att komma igång och få energi" är kanske inte själva huvudsyftet med den lilla morgon- eller middagsbönen. MEN: ordet husgud väckte mina tankar. Luthers bekanta (?) definition lyder ju: "Din gud är den du väntar dej allt gott av." Och hur har vi det med Gud? Har vi upptäckt de 4 B:na: bönen, bibeln, brödsbrytelsen och brödragemenskapen? (Jfr Med Gud och hans vänskap, vers 1).
En dyr klenod, en klar och ren,
oss unnats här att äga...
tisdag 20 januari 2009
Grattis till Mekane Yesus-kyrkan!
Påskvänner!
Jag vill gärna gratulera Mekane Yesus-kyrkan till de 50 åren - och inte minst till att den kunde genomföra den storslagna jubileumshelgen som ett återförenat kyrkosamfund! Vilken rolig idé att förutom Anders och Anders från Sverige (mf & ÄB) - och många fler, förstås - också till festen bjuda in 50 egna par som varit gifta i minst 50 år!
Må människor i denna etiopiska kyrka också under de kommande 50 åren (OHD) uppleva att "här bor förvisso Gud, och här är himmelens port"! Må även Svenska kyrkan och EFS få vara "en plats där Jesus bor".
Frimodigt kan vi samlas då,
om ock i lövhyddor bara,
och liksom Petrus säga så:
här är oss gott att få vara!
Ande och liv är varje stund
ordet till oss från Jesu mun.
Platsen blir helgad av Ordet.
Jag vill gärna gratulera Mekane Yesus-kyrkan till de 50 åren - och inte minst till att den kunde genomföra den storslagna jubileumshelgen som ett återförenat kyrkosamfund! Vilken rolig idé att förutom Anders och Anders från Sverige (mf & ÄB) - och många fler, förstås - också till festen bjuda in 50 egna par som varit gifta i minst 50 år!
Må människor i denna etiopiska kyrka också under de kommande 50 åren (OHD) uppleva att "här bor förvisso Gud, och här är himmelens port"! Må även Svenska kyrkan och EFS få vara "en plats där Jesus bor".
Frimodigt kan vi samlas då,
om ock i lövhyddor bara,
och liksom Petrus säga så:
här är oss gott att få vara!
Ande och liv är varje stund
ordet till oss från Jesu mun.
Platsen blir helgad av Ordet.
måndag 19 januari 2009
Martin Luther King-dagen
Påskvänner!
Vi EFS-are har väl firat Martin Luther-King-dagen ordentligt idag, trots att han egentligen var född den 15 och trots att han var baptist? (Jag ba skoja).
I USA är dagen tydligen ledig, nationell helgdag, och i år passar det ju extra bra för alla som vill ladda upp inför morgondagens presidentinstallation. Då USA:s förste svarte (nåja, färgade ;) president svärs in. Måtte det nu gå bra, och måtte Obama få bidra till fred på jorden.
För stad och land om skydd vi ber.
Du Jesus, bäst oss trygghet ger.
Så kom och bli vår förebild
i vad vi gör och vad vi vill.
Vi EFS-are har väl firat Martin Luther-King-dagen ordentligt idag, trots att han egentligen var född den 15 och trots att han var baptist? (Jag ba skoja).
I USA är dagen tydligen ledig, nationell helgdag, och i år passar det ju extra bra för alla som vill ladda upp inför morgondagens presidentinstallation. Då USA:s förste svarte (nåja, färgade ;) president svärs in. Måtte det nu gå bra, och måtte Obama få bidra till fred på jorden.
För stad och land om skydd vi ber.
Du Jesus, bäst oss trygghet ger.
Så kom och bli vår förebild
i vad vi gör och vad vi vill.
Ett annat liv än du verkligen levde, P-O?
Påskvänner!
Har suttit och läst början av Per-Olov Enquists självbiografiska historia "Ett annat liv. Fängslande läsning till en början, med beskrivning av Bureälvdalens byar och sjöar. Och sedan får vi möta EFS-predikant Bryggman, EFS-missionföreståndare Dahlberg m.fl. Intressant, tyckte jag.
Men så på sidan 120 (och därför troligen även förr) skenar det fria fabulerandet iväg med Enquist. Tror verkligen någon av er EFS-are som sjungit ur "Gamla Sionstoner (1935)" att följande sånger någonsin sjöngs i bönhuset och juniorföreningen? Som Enqvist försöker få den oinvigde läsaren att tro.
Vi äro Jesu glada syskon, som dansa kring i såret,
hans blod är varmt hans kärlek fylld av blodets ljuva smak.
Eller (visserligen en autentisk herrnhutarsång den här gången):
Blod drypande Imanuel, / bestänk med blod min arma själ,
låt mig af denna lifsens saft / ärfara en gudomlig kraft,
omarma mig på brudgums wis. / Låt mig mit sälla Paradis
i ditt blod-röda hjerta få, /deri jag ewigt lefva må.
Enqvist fabulerar och håller sej inte för fem öre till sina intensiva barndomsminnen - bara för att kunna ägna sej åt ett av sina favoritämnen: den vaginala dimensionen i blod- och sårmystiken.
Det är tråkigt, men är barndomsskildringen så här mycket fiktion ids jag inte läsa vidare - så betydelsefull person är han inte att det känns motiverat. Enqvist borde istället ha gjort en rejäl, burlesk barndomskrönika a la Mikael Niemi, så hade karaktären varit uppenbar och mindre förledande! (Välkommen åter P-O med en riktig självbiografi!).
Nä, istället för att läsa vidare på "Ett annat liv" (jo jag vet: den skildrar alkoholproblematiken naket och utlämnande) ser jag fram emot att få gå ut och leka med mina barn. DOM vet vad verklig fiktion är!
söndag 18 januari 2009
Svenska kyrkan som partipolitisk arena
Påskvänner!
Nu kommer vi inte undan längre! Bara för att vi vill distansera oss från högkyrkligheten kan vi inte stoppa våra lågkyrkliga huvuden i sanden! Yngve Kalin har klockrent rätt i sin analys om Svenska kyrkan som partipolitisk arena - liksom ledarskribenten på Nya Wermlands-Tidningen - och vi måste stoppa detta! NU! Vi kan inte vänta flera år till! Vi måste se till att de stats- och kommunpolitiska partierna försvinner från Svenska kyrkan detta år! Det är orimligt, det är sjukt att Svenska kyrkan ett decennium efter sitt formella skiljande från staten fortfarande ska styras av partier som (s) och (m). (Eller FISK ;o(!) Nu får det vara nog!
Oavsett om vi tycker att det var en bra ide med EFS som nomineringsgrupp eller ej, hoppas jag dels a) att alla EFS-are verkligen röstar den 20 september och dels b) att ingen EFS-are ställer upp på någon av de stats- och kommunpolitiska partiernas listor eller röstar på dessa listor.
Nu gäller det kyrkans frihet - och det gäller enligt min mening också att beröva det "gamla" kyrkomöte som sammanträder efter kyrkovalet sin legitimitet. För om de politiska partierna faller igenom kraftigt i höstens kyrkoval (och det alltså INTE blir "the same business as usual"), kommer det genompolitiserade kyrkomöte som samlas på senhösten inte längre att uppfattas som beslutsfähigt och demokratiskt legitimt.
Oavsett vad vi anser om ämbete och äktenskap m.m.: vi kan inte tillåta att staten ännu en gång - och för all framtid? - komprometterar kyrkliga reformer genom att direkt eller indirekt (via de politiska partierna) lägga sej i beslutsprocessen. Låt oss äntligen få en rejäl boskillnad!
Ge kyrkan kraft att höras
bland stadens många ljud,
där många gudar vördas
men få dock anar Gud.
Nu kommer vi inte undan längre! Bara för att vi vill distansera oss från högkyrkligheten kan vi inte stoppa våra lågkyrkliga huvuden i sanden! Yngve Kalin har klockrent rätt i sin analys om Svenska kyrkan som partipolitisk arena - liksom ledarskribenten på Nya Wermlands-Tidningen - och vi måste stoppa detta! NU! Vi kan inte vänta flera år till! Vi måste se till att de stats- och kommunpolitiska partierna försvinner från Svenska kyrkan detta år! Det är orimligt, det är sjukt att Svenska kyrkan ett decennium efter sitt formella skiljande från staten fortfarande ska styras av partier som (s) och (m). (Eller FISK ;o(!) Nu får det vara nog!
Oavsett om vi tycker att det var en bra ide med EFS som nomineringsgrupp eller ej, hoppas jag dels a) att alla EFS-are verkligen röstar den 20 september och dels b) att ingen EFS-are ställer upp på någon av de stats- och kommunpolitiska partiernas listor eller röstar på dessa listor.
Nu gäller det kyrkans frihet - och det gäller enligt min mening också att beröva det "gamla" kyrkomöte som sammanträder efter kyrkovalet sin legitimitet. För om de politiska partierna faller igenom kraftigt i höstens kyrkoval (och det alltså INTE blir "the same business as usual"), kommer det genompolitiserade kyrkomöte som samlas på senhösten inte längre att uppfattas som beslutsfähigt och demokratiskt legitimt.
Oavsett vad vi anser om ämbete och äktenskap m.m.: vi kan inte tillåta att staten ännu en gång - och för all framtid? - komprometterar kyrkliga reformer genom att direkt eller indirekt (via de politiska partierna) lägga sej i beslutsprocessen. Låt oss äntligen få en rejäl boskillnad!
Ge kyrkan kraft att höras
bland stadens många ljud,
där många gudar vördas
men få dock anar Gud.
lördag 17 januari 2009
Missionsföreståndaren skriver israelkrönika i Dagen
Påskvänner!
EFS:s missionsföreståndare Anders Sjöberg skriver tänkvärt i Dagen i sin "israelkrönika" om Gaza och Israel. Detsamma gör Siwert Öholm i Världen idag - hans nyårsbön i ämnet är faktiskt oväntat nyanserad och läsvärd.
F.ö.: ska vi inte snart få namnet på den nye/nya missionsföreståndaren?
Det är Guds fred jag vill ge dej,
det är Guds fred jag vill ge dej,
det är Guds fred jag vill ge dej,
det är Guds fred, Guds fred, Guds fred jag vill ge dej.
EFS:s missionsföreståndare Anders Sjöberg skriver tänkvärt i Dagen i sin "israelkrönika" om Gaza och Israel. Detsamma gör Siwert Öholm i Världen idag - hans nyårsbön i ämnet är faktiskt oväntat nyanserad och läsvärd.
F.ö.: ska vi inte snart få namnet på den nye/nya missionsföreståndaren?
Det är Guds fred jag vill ge dej,
det är Guds fred jag vill ge dej,
det är Guds fred jag vill ge dej,
det är Guds fred, Guds fred, Guds fred jag vill ge dej.
Ärkebiskopen medger stolleprov
I en intervju i Kyrkans Tidning medger alltså ärkebiskopen det många av oss redan befarat, att remissomgången om äktenskapet är "ett stolleprov". Fast menar han verkligen samma sak med det ordet som jag och Astrid Lindgren?
Replik på repliken
Jag fick igår fredag vänligt svar från en person i rätt så ledande ställning inom Svenska kyrkan. Jag bifogar dock inte personens namn och svar, eftersom jag inte frågat om tillstånd till det. Utan jag publicerar här min "replik på repliken", vari kontentan av motsidans svar förhoppningsvis framgår.
Tack för vänligt svar! Jag är positivt överraskad av mängden information och särskilt tacksam över de intressanta bilagorna!
Men jag måste också konstatera att Kyrkomötet 2005 - och den föregående diskussion jag tagit del av på internet - knappt alls verkar ha berört frågan om BIsexualitet. (HOMOsexualitet kändes väl lättare att argumentera kring - som biskoparna Persenius, Hagberg och Stiglund skrev i KT 13/04: Det måste göra etisk skillnad om man har möjlighet att välja).
Du skriver bl.a. att sexualiteten enligt kristen uppfattning hör hemma i en relation mellan två personer, och att den sexuella kärlekens resultat i form av barn dessutom är något som är kopplat till två personer. Javisst! Enligt kristen uppfattning hör sexualiteten hemma i en relation mellan 2 personer, varav 1 man och 1 kvinna. Och står man inte för "könskvoteringen", med hänvisning till kärlekens primat, finns det knappast heller några bindande skäl att stå för antalet kontrahenter. Det finns ju dessutom flera exempel på polygami i Skriften, men inte ett enda på enkönade äktenskap. (Jag godkänner naturligtvis inte David och Jonatan som exempel på ett sådant, trots de halsbrytande försök som gjorts att göra det troligt).
Du skriver att "den ömsesidiga kärlek och trohet som bör känneteckna ett äktenskap kan inte upprätthållas mellan flera personer". Men är inte detta ren, rå fördom? Är inte detta kränkande för personer som faktiskt, trots samhällets och kyrkans "diskriminering", redan lever 3 stycken i gemensam kärlek och trohet? Och som dessutom kan hänvisa till den Heliga Treenigheten som förebild och exempel! Varför tror sej Svenska kyrkan ha rätt att fortsätta kränka just polygamt lagda, när man väl sjösatt det nya paradgimet om att "där kärlek sker, sker något heligt" och att "Gud inte är så småsint att han lägger sej i vem vi älskar"?
Argumenten mot syskonäktenskap syns mej likaså - ur rent sekulär synvinkel - grovt fördomsfulla, för att inte säga rashygieniskt profilerade. Ingen biologi i världen hindrar sexuellt umgänge mellan syskon (eller vuxna barn och föräldrar, jfr 1 Kor. 5). Nära relationer inom familj och släkt förändras ALLTID i någon mån när människor gifter sej, så det är inget konstigt med det. Kusiner gifter sej redan, och fastrar eller halvsyskon kan man gifta sej med efter dispens (står det i min samhällslärobok). Varför ska kyrkan vara så mycket mer moraliserande och diskriminerande än staten? Som du själv skriver anser ju kyrkan nuförtiden att det viktigaste är att man väljer någon som man älskar och som man vill vara trogen. Att valet är den enskildes. Varför ska då samhället och kyrkan tala om vem man ska bilda familj med när det gäller antal och släktskap? Den enda gräns ett konsekvent liberalt samhälle (och dito kyrka?) kan sätta är åldersgränsen, som ju är av betydelse för hur vi ska bedöma frivilligheten i den enskildes val.
Komplicerade och sammanblandade familje- och släktrelationer sanktioneras redan av kyrkan genom det hejdlösa omgiftet (successiv polygami) - jag har själv spelat på ett bröllop med partner nummer 5, så... Att bisexuella människor fr.o.m. nu kommer att ömom kunna gifta sej med en partner av motsatt, ömsom med en av samma kön (med mellankommande dödsfall eller skilsmässa, givetvis, så länge polygami är förbjudet), gör inte precis heller sakernas tillstånd mindre komplicerade
F.ö.: tror ni i Svenska kyrkan ledning verkligen (och uppriktigt!) att det, allt annat lika, inte spelar någon som helst roll för ett adoptivbarn om det får en pappa eller inte? Eller om det får en mamma eller inte? Menar ni det uppriktigt - och på fullt allvar? Eller har ni bara inte gjort en fullständig konsekvensanalys alla nya ståndpunkter än?
Tack som sagt för tillmötesgående och intressant svar (inkl. bilagor!). Men finns det en ton av undertryckt vrede i detta brev, så är det inte utan orsak. Jag är verkligen arg och besviken. Det handlar, som Anders Wejryd så träffande sa, om ett stolleprov som är en klar pedagogisk utmaning att föra fram. Och jag är starkt frågande till att låta mina barn delta i Svenska kyrkans arbete bland barn och ungdom. (Nej, jag vill inte skicka dem till Borgholms pingstförsamling heller).
Tack för vänligt svar! Jag är positivt överraskad av mängden information och särskilt tacksam över de intressanta bilagorna!
Men jag måste också konstatera att Kyrkomötet 2005 - och den föregående diskussion jag tagit del av på internet - knappt alls verkar ha berört frågan om BIsexualitet. (HOMOsexualitet kändes väl lättare att argumentera kring - som biskoparna Persenius, Hagberg och Stiglund skrev i KT 13/04: Det måste göra etisk skillnad om man har möjlighet att välja).
Du skriver bl.a. att sexualiteten enligt kristen uppfattning hör hemma i en relation mellan två personer, och att den sexuella kärlekens resultat i form av barn dessutom är något som är kopplat till två personer. Javisst! Enligt kristen uppfattning hör sexualiteten hemma i en relation mellan 2 personer, varav 1 man och 1 kvinna. Och står man inte för "könskvoteringen", med hänvisning till kärlekens primat, finns det knappast heller några bindande skäl att stå för antalet kontrahenter. Det finns ju dessutom flera exempel på polygami i Skriften, men inte ett enda på enkönade äktenskap. (Jag godkänner naturligtvis inte David och Jonatan som exempel på ett sådant, trots de halsbrytande försök som gjorts att göra det troligt).
Du skriver att "den ömsesidiga kärlek och trohet som bör känneteckna ett äktenskap kan inte upprätthållas mellan flera personer". Men är inte detta ren, rå fördom? Är inte detta kränkande för personer som faktiskt, trots samhällets och kyrkans "diskriminering", redan lever 3 stycken i gemensam kärlek och trohet? Och som dessutom kan hänvisa till den Heliga Treenigheten som förebild och exempel! Varför tror sej Svenska kyrkan ha rätt att fortsätta kränka just polygamt lagda, när man väl sjösatt det nya paradgimet om att "där kärlek sker, sker något heligt" och att "Gud inte är så småsint att han lägger sej i vem vi älskar"?
Argumenten mot syskonäktenskap syns mej likaså - ur rent sekulär synvinkel - grovt fördomsfulla, för att inte säga rashygieniskt profilerade. Ingen biologi i världen hindrar sexuellt umgänge mellan syskon (eller vuxna barn och föräldrar, jfr 1 Kor. 5). Nära relationer inom familj och släkt förändras ALLTID i någon mån när människor gifter sej, så det är inget konstigt med det. Kusiner gifter sej redan, och fastrar eller halvsyskon kan man gifta sej med efter dispens (står det i min samhällslärobok). Varför ska kyrkan vara så mycket mer moraliserande och diskriminerande än staten? Som du själv skriver anser ju kyrkan nuförtiden att det viktigaste är att man väljer någon som man älskar och som man vill vara trogen. Att valet är den enskildes. Varför ska då samhället och kyrkan tala om vem man ska bilda familj med när det gäller antal och släktskap? Den enda gräns ett konsekvent liberalt samhälle (och dito kyrka?) kan sätta är åldersgränsen, som ju är av betydelse för hur vi ska bedöma frivilligheten i den enskildes val.
Komplicerade och sammanblandade familje- och släktrelationer sanktioneras redan av kyrkan genom det hejdlösa omgiftet (successiv polygami) - jag har själv spelat på ett bröllop med partner nummer 5, så... Att bisexuella människor fr.o.m. nu kommer att ömom kunna gifta sej med en partner av motsatt, ömsom med en av samma kön (med mellankommande dödsfall eller skilsmässa, givetvis, så länge polygami är förbjudet), gör inte precis heller sakernas tillstånd mindre komplicerade
F.ö.: tror ni i Svenska kyrkan ledning verkligen (och uppriktigt!) att det, allt annat lika, inte spelar någon som helst roll för ett adoptivbarn om det får en pappa eller inte? Eller om det får en mamma eller inte? Menar ni det uppriktigt - och på fullt allvar? Eller har ni bara inte gjort en fullständig konsekvensanalys alla nya ståndpunkter än?
Tack som sagt för tillmötesgående och intressant svar (inkl. bilagor!). Men finns det en ton av undertryckt vrede i detta brev, så är det inte utan orsak. Jag är verkligen arg och besviken. Det handlar, som Anders Wejryd så träffande sa, om ett stolleprov som är en klar pedagogisk utmaning att föra fram. Och jag är starkt frågande till att låta mina barn delta i Svenska kyrkans arbete bland barn och ungdom. (Nej, jag vill inte skicka dem till Borgholms pingstförsamling heller).
Brev till kyrkostyrelsen måndag den 12 januari
God arbetsdag! Gud välsigne Svenska kyrkan!
Efter att ha hört ÄB i Ekots lördagsintervjun tycker jag den här äktenskapshistorien börjar skena iväg. Jag har hela tiden försvarat pastorala undantag o.s.v. (och glatt mej åt ökad förståelse för genuint homosexuellas predikament), men nu börjar det verka paradigmskifte något alldeles otroligt, och då är jag - och många med mej - inte längre med!
1) Är det sant - det låter ju helt otroligt - att ni ens reflekterar över att avskaffa Matt. 19:4-6 (1 Mos. 2:24) ur vigselritualet? Bibelorden/jesusorden passar naturligtvis in bara när det gäller en man och en kvinna, men ska ni ta bort ord som "de två ska bli ett (kött)" drabbar det ju BÅDE hetero- och homosexuella par. Två ordningar (ungefär som vid dop av småbarn resp. dop av vuxna) ska väl EKHO ändå kunna tåla. Eller?
2) Man börjar faktiskt undra vad det är som kärlekspar egentligen blir vigda till i Svenska kyrkan i framtiden? Kärleksfull hushållsgemenskap? Är det verkligen (också) själva sexualiteten som välsignas, eller hålls den på armlängds avstånd nu t.o.m. ännu mer än tidigare?
3) Anser Svenska kyrkan från och med nu att bisexuella ungdomar (d.v.s. väldigt många) lika gärna kan bilda familj med någon av det egna könet som med någon av motsatt? Och anser Svenska kyrkan från och med nu att det inte är någon fördel för en pojke med två föräldrar att någon av dem är en far (allt annat lika)? Eller för en flicka? Eller för en pojke och flicka med två föräldrar att ha en mor? Och sen när vart det så oviktigt? (I alla möjliga andra sammanhang beklagas det ju om det ena könet saknas eller är dåligt representerat).
4) Hur har ni framöver tänkt argumentera mot kärleksfull polygami eller syskonsex? Eller fallet i 1 Kor. 5? (Som ju kan falla in under beteckningen vuxna, frivilliga, kärleksfulla relationer). Med hjälp av mossiga fördomar om att såna relationer inte kan vara kärleksfulla? Med hjälp av rashygieniska läror som vi lämnade på 40-talet? Jag som kan tänka mej en liberalisering av lagarna på det här området törs ju knappt ens diskutera det offentligt - för då kommer bergis kyrkan lomande och säger sej vilja välsigna klabbet...
Det som verkar hända nu drar ju faktiskt skam över
1) den berättigade kampen för respekt för alla människors lika värde och ökad insikt om homosexuellas speciella predikament - vad tror ni afrikanerna säger om oss som lärde dem avstå från polygami men nu viger män med män?
2) ämbetsreformen 1958 (50 år senare bevisar vi att vi kan applicera Gal. 3:28 på ungefär vad som helst oavsett vad det handlade om i den ursprungliga kontexten). Parallellen vad gäller statliga påtryckningar tycks ju uppenbar...
3) den lutherska reformationen - jaså, det är så här det slutar när man lämnar påven och förlitar sej enbart på Skriften? (Som väl kanske inte är konsulterad i det här ärendet så att det direkt stör).
4) själva kristendomen - jaså, leder den till sånt här förvirrat queer-tänkande? Då måste den vara nonsens.
Lugna er nu, idag måndag den 12 januari! Den politikerstyrda kyrkans tid måste väl för Guds skull snart vara ute (varför inte redan till valet 2009?), men se till att ni sköter övergången schysst och inte river ner mer än nödvändigt i ren missriktad snällhet.
Mellanspel i Mellansel igen
Påskvänner!
Ja, om ni undrar vart jag har tagit vägen (fast direkt efterlyst via Interpol blir jag väl inte redan efter en knapp vecka?) så är jag ännu en gång i Mellansels folkhögskola och försöker fortbilda mej. Vi har denna gång behandlat dopet, nattvarden och Bibeln - och det är absolut mycket, mycket intressant! Jag lär mej mycket och jag stämmer in i mycket. Jag är mycket tacksam över mina lärares uppmuntran och den goda stämningen oss kurskamrater emellan.
Men jag får också ofta god lust att opponera mej på lektionerna, och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Jag vill inte prata för mycket eller störa, men jag vill inte heller låta vissa påståenden av ganska allvarlig karaktär stå oemotsagda. Knepigt! Bön om vishet är aldrig fel.
Kjell Janunger, tidigare lärare här på Mellansel, skriver i en mycket fin sång:
Ge oss nåd att kunna lyda
sanningen som inget skyler.
Ge oss nåd att verkligt äga
din frid, o vår Gud, ja allas Gud.
Ja, om ni undrar vart jag har tagit vägen (fast direkt efterlyst via Interpol blir jag väl inte redan efter en knapp vecka?) så är jag ännu en gång i Mellansels folkhögskola och försöker fortbilda mej. Vi har denna gång behandlat dopet, nattvarden och Bibeln - och det är absolut mycket, mycket intressant! Jag lär mej mycket och jag stämmer in i mycket. Jag är mycket tacksam över mina lärares uppmuntran och den goda stämningen oss kurskamrater emellan.
Men jag får också ofta god lust att opponera mej på lektionerna, och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Jag vill inte prata för mycket eller störa, men jag vill inte heller låta vissa påståenden av ganska allvarlig karaktär stå oemotsagda. Knepigt! Bön om vishet är aldrig fel.
Kjell Janunger, tidigare lärare här på Mellansel, skriver i en mycket fin sång:
Ge oss nåd att kunna lyda
sanningen som inget skyler.
Ge oss nåd att verkligt äga
din frid, o vår Gud, ja allas Gud.
söndag 11 januari 2009
Intressant analys av professor Eva Hamberg
Påskvänner!
Är professor Eva Hamberg pessimistisk eller realistisk i sitt anförande om Öppen demokratisk folkkyrka på Frimodig kyrkas stockholmsmöte i november (där även vår missionsföreståndare var närvarande)?
Vilken blir EFS:s roll i strukturomvandlingen på 10-talet?
Fundera, bed och arbeta!
Välsigna, käre Herre Gud, vår kyrka!
Ja, uppväck den och ge den liv och styrka!
Är professor Eva Hamberg pessimistisk eller realistisk i sitt anförande om Öppen demokratisk folkkyrka på Frimodig kyrkas stockholmsmöte i november (där även vår missionsföreståndare var närvarande)?
Vilken blir EFS:s roll i strukturomvandlingen på 10-talet?
Fundera, bed och arbeta!
Välsigna, käre Herre Gud, vår kyrka!
Ja, uppväck den och ge den liv och styrka!
...eller också var det inte så långt i förväg
Påskvänner!
Tyvärr var kanske Dagen-rubriken inte så missvisande trots allt. Ärkebiskop Anders Wejryd tycks i Ekots lördagsintervju idag (andra halvan av intervjun) förespråka eller åtminstone godkänna just det "neutraliserade" förslaget - som utgår från nuvarande partnerskapsvälsignelse, är utan begreppet "äktenskap" och likaså utan de mäktiga jesusorden i Johannesevangeliet 19:4-6 (inkl. orden om att de två ska bli ett kött!)
Vad är det som händer? Dubbla tungor? Tappar vi både Guds ord och själva språket på en gång (jfr Lewis´ Vredens tid)? Behåller kyrkan äktenskapsbegreppet eller gör den liksom staten om det? Eller vad händer? Är det verkligen äktenskap som ingås i Svenska kyrkans kyrkor framöver - man kan ju undra när man nu inte längre tycks vilja använda begreppet ens i ritualen - eller är det något slags partnerskap för fred?
Hänvisningen till staten luktade illa - om nu staten definierar "äktenskap" si, kan väl inte kyrkan definiera så. Jodå, ärkebiskopen, det är just det en självständigt kyrka kan och måste kunna.
En sak är säker: det som sker nu komprometterar både 1) kampen för större förståelse inom kyrkan för entydigt homosexuellas speciella predikament, 2) ämbetsreformen 1958 - nu ser vi vad som händer när tillämpningen av Gal. 3:28 tillåts löpa amok i alla möjliga sammanhang, 3) den lutherska reformationen - jaså, den leder till dylik godtycklighet och 4) själva den kristna tron - jaså dess främste företrädare i Sverige den ser inte längre någon signifikant skillnad på man och kvinna och tycker inte att det är någon som helst fördel för en pojke med två föräldrar att ha en pappa jämfört med att ingen ha? Eller ens att en ungdom som har ett val (bs) i första hand bör bilda familj med någon av motsatt kön?
De avslutande minuterna ägnades åt Svenska kyrkan och ekonomin. Här ska Anders Wejryd ha en eloge för att han nämnde Jesus och sa att framtiden hänger på om människor vill ha en kyrka som berättar om Jesus; jag tror att han även nämnde "möten" och "bön". Den inledande kvarten var väl inte så pjåkig heller, han nämnde t.ex. att Gud gett oss livet och att den som är stark (Israel) måste vara snäll. Men man kan förstås undra varför han inte nämnde evangelisation som ett av de områden Svenska kyrkan ville prioritera framöver (det var mest barns och ungdomars och fattiga människors situation i största allmänhet han sa sej vilja sätta på agendan).
Jaja. Det är sannerligen inte lätt att vara ärkebiskop eller ge offentliga kristusvittnesbörd (det senare vet jag själv). Men den lite o fråga som smyger sej på är faktiskt om Anders Wejryd verkligen vill vara en andlig ledare i vårt folk, alltså en verklig Biskop, i både medhåll och mothåll, eller mest en folklig chef för Kungliga Salighetsverket som bara uttalar sej i frågor där man kan räkna med stöd från stora sekulära opinioner? Och som anpassar sej rätt väl till den stora medlemsmajoriteten...
Nu vill förnuftet mästra dig
och inte låta rätta sig,
det vill ej dina vägar gå
men nya budord hittar på.
De stolta andar dämpa ned,
som, snabba efter tidens sed
att ändra om varhelst de kan,
förfalskar så din lära sann.
Tyvärr var kanske Dagen-rubriken inte så missvisande trots allt. Ärkebiskop Anders Wejryd tycks i Ekots lördagsintervju idag (andra halvan av intervjun) förespråka eller åtminstone godkänna just det "neutraliserade" förslaget - som utgår från nuvarande partnerskapsvälsignelse, är utan begreppet "äktenskap" och likaså utan de mäktiga jesusorden i Johannesevangeliet 19:4-6 (inkl. orden om att de två ska bli ett kött!)
Vad är det som händer? Dubbla tungor? Tappar vi både Guds ord och själva språket på en gång (jfr Lewis´ Vredens tid)? Behåller kyrkan äktenskapsbegreppet eller gör den liksom staten om det? Eller vad händer? Är det verkligen äktenskap som ingås i Svenska kyrkans kyrkor framöver - man kan ju undra när man nu inte längre tycks vilja använda begreppet ens i ritualen - eller är det något slags partnerskap för fred?
Hänvisningen till staten luktade illa - om nu staten definierar "äktenskap" si, kan väl inte kyrkan definiera så. Jodå, ärkebiskopen, det är just det en självständigt kyrka kan och måste kunna.
En sak är säker: det som sker nu komprometterar både 1) kampen för större förståelse inom kyrkan för entydigt homosexuellas speciella predikament, 2) ämbetsreformen 1958 - nu ser vi vad som händer när tillämpningen av Gal. 3:28 tillåts löpa amok i alla möjliga sammanhang, 3) den lutherska reformationen - jaså, den leder till dylik godtycklighet och 4) själva den kristna tron - jaså dess främste företrädare i Sverige den ser inte längre någon signifikant skillnad på man och kvinna och tycker inte att det är någon som helst fördel för en pojke med två föräldrar att ha en pappa jämfört med att ingen ha? Eller ens att en ungdom som har ett val (bs) i första hand bör bilda familj med någon av motsatt kön?
De avslutande minuterna ägnades åt Svenska kyrkan och ekonomin. Här ska Anders Wejryd ha en eloge för att han nämnde Jesus och sa att framtiden hänger på om människor vill ha en kyrka som berättar om Jesus; jag tror att han även nämnde "möten" och "bön". Den inledande kvarten var väl inte så pjåkig heller, han nämnde t.ex. att Gud gett oss livet och att den som är stark (Israel) måste vara snäll. Men man kan förstås undra varför han inte nämnde evangelisation som ett av de områden Svenska kyrkan ville prioritera framöver (det var mest barns och ungdomars och fattiga människors situation i största allmänhet han sa sej vilja sätta på agendan).
Jaja. Det är sannerligen inte lätt att vara ärkebiskop eller ge offentliga kristusvittnesbörd (det senare vet jag själv). Men den lite o fråga som smyger sej på är faktiskt om Anders Wejryd verkligen vill vara en andlig ledare i vårt folk, alltså en verklig Biskop, i både medhåll och mothåll, eller mest en folklig chef för Kungliga Salighetsverket som bara uttalar sej i frågor där man kan räkna med stöd från stora sekulära opinioner? Och som anpassar sej rätt väl till den stora medlemsmajoriteten...
Nu vill förnuftet mästra dig
och inte låta rätta sig,
det vill ej dina vägar gå
men nya budord hittar på.
De stolta andar dämpa ned,
som, snabba efter tidens sed
att ändra om varhelst de kan,
förfalskar så din lära sann.
Dagen går händelserna i förväg
Påskvänner!
Under rubriken Äktenskap tas bort i kyrkans vigselordning skriver Dagen om ett förslag som ska behandlas av kyrkostyrelsen nu på måndag. Men eftersom det är ett av flera förslag är rubriken missvisande. Beslut är inte taget och tas inte heller på måndag, utan det följer en remissrunda först.
Men jag kan väl aldrig tro att Svenska kyrkan verkligen plockar bort äktenskapsbegreppet ur vigselordningen! (För att kunna hålla liv i chimären att man värnar äktenskapsbegreppet, förstås...). Det förslaget innebär ju en "neutral" vigselordning som plockat bort de för äktenskapet grundläggande jesus- (och moses-) orden: "Därför ska en man överge sin far och sin mor och hålla sej till sin hustru, och de ska bli ett kött. Vad Gud har sammanfogat, får människan alltså inte skilja åt." (Matt. 19:5, 1 Mos. 2:24).
Men utesluter man Guds ord om detta är väl frågan vad som sker i kyrkan? Välsignelse av kärleksfullt samliv i största allmänhet, öppen även för människor som ömsint delar hushållsgemenskap? (Varför skulle inte även de kunna kallas äkta makar? Något om att "bli ett kött" lär ju varken hetero- eller homosexuella par få höra längre om det omskrivna förslaget skulle bli verklighet).
Det är ju så att man liksom Jesus får lust att fråga: "Har ni aldrig läst att Skaparen redan i begynnelsen gjorde dem till man och kvinna?"
Som sagt, detta kan jag väl aldrig tro blir verklighet. Dagen får lugna ner sin rubriksättning, om man vill behålla läsarnas förtroende. Men hur får man tag i kyrkostyrelsen för att ta den i hampan?
Se, himmelrikets dag är här!
Till bröllop är du bjuden.
Och borden dukats, kom, var med!
Sin brudgum väntar bruden.
Under rubriken Äktenskap tas bort i kyrkans vigselordning skriver Dagen om ett förslag som ska behandlas av kyrkostyrelsen nu på måndag. Men eftersom det är ett av flera förslag är rubriken missvisande. Beslut är inte taget och tas inte heller på måndag, utan det följer en remissrunda först.
Men jag kan väl aldrig tro att Svenska kyrkan verkligen plockar bort äktenskapsbegreppet ur vigselordningen! (För att kunna hålla liv i chimären att man värnar äktenskapsbegreppet, förstås...). Det förslaget innebär ju en "neutral" vigselordning som plockat bort de för äktenskapet grundläggande jesus- (och moses-) orden: "Därför ska en man överge sin far och sin mor och hålla sej till sin hustru, och de ska bli ett kött. Vad Gud har sammanfogat, får människan alltså inte skilja åt." (Matt. 19:5, 1 Mos. 2:24).
Men utesluter man Guds ord om detta är väl frågan vad som sker i kyrkan? Välsignelse av kärleksfullt samliv i största allmänhet, öppen även för människor som ömsint delar hushållsgemenskap? (Varför skulle inte även de kunna kallas äkta makar? Något om att "bli ett kött" lär ju varken hetero- eller homosexuella par få höra längre om det omskrivna förslaget skulle bli verklighet).
Det är ju så att man liksom Jesus får lust att fråga: "Har ni aldrig läst att Skaparen redan i begynnelsen gjorde dem till man och kvinna?"
Som sagt, detta kan jag väl aldrig tro blir verklighet. Dagen får lugna ner sin rubriksättning, om man vill behålla läsarnas förtroende. Men hur får man tag i kyrkostyrelsen för att ta den i hampan?
Se, himmelrikets dag är här!
Till bröllop är du bjuden.
Och borden dukats, kom, var med!
Sin brudgum väntar bruden.
lördag 10 januari 2009
Svar till Elisabeth Sandlund om Åke Bonniers avhopp
Påskvänner!
Domprost Åke Bonnier i Stockholm lämnar ledningsgruppen för Jesusmanifestationen den 2 maj 2009. "I samtal med Lennart Möller som är ordförande för Jesusmanifestationens ledningsgrupp", skriver Åke B. på sin blogg, men det är tydligen ingen i ledningsgruppen som krävt hans avgång utan andra.
Under rubriken "Åke Bonniers avhopp gör mig ledsen" skriver Dagens nätredaktör Emanuel Karlsten om sin sorg och besvikelse. Elisabeth Sandlund skriver under rubriken "Inget oväntat avhopp" att Åke Bonniers avhopp i själva verket kan bidra till en framgångsrik manifestation 2009.
Följande skrev jag som kommentar till Elisabeths text:
Jesusmanifestationen 2008 var en manifestation för Jesus Kristus, inte emot vare sig kontroversiella konstutställningar, Pridefestivaler... Ja, så framställde Stanley Sjöberg och Dagen saken i förväg - och klagade över den bristande uppslutningen från Svenska kyrkan.
I efterhand har Stanley Sjöberg klargjort att Jesusmanifestationen VISST riktade sej mot diverse profaneringar eller falska jesusbilder - samt klagat över att en så teologiskt undermålig präst som Åke Bonnier anslutit sej till Jesusmanifestationens ledningsgrupp. Jag får det inte att gå ihop. Jag har aldrig inbillat mej att man kan säga ja till sanningen utan att säga nej till lögnen, men då borde man heller aldrig ha låtsats om något annat.
För en EFS-are som jag (och du Elisabeth) torde knappast romersk-katolska kyrkans särläror helt kunna betraktas som "perifera". Men jag erkänner: jag delar din bedömning att vi på bibelns och de fornkyrkliga bekännelsernas grund hellre kan bekänna Jesus som Herre och Frälsare tillsammans med romersk-katoliker, ortodoxa, pingstvänner och livetsordare än med åtskilligt folk i ledande ställning inom Svenska kyrkan. Tragiskt men sant.
Fast efter Åke Bonniers ärliga försök kan vi i varje fall inte detta år återigen anklaga Svenska kyrkan i Stockholms stift för bristande vilja till uppslutning. Ett försök till närmande gjordes, men det togs inte väl upp. Den nye domprosten avvisades - tillräckligt tydligt för att han skulle uppfatta det och avgå från ledningskommittén. Avvisandet skedde måhända på goda grunder, men det är likväl viktigt att rättvist konstatera att det i detta fall inte var Åke Bonnier som gick till storms mot en fundamentalistisk eller heteronormativ ledningsgrupp, utan att drivande personer bakom jesusmanifestationen (inte nödvändigtvis de i själva ledningskommittén) ogärna såg att han stannade kvar.
Domprost Åke Bonnier i Stockholm lämnar ledningsgruppen för Jesusmanifestationen den 2 maj 2009. "I samtal med Lennart Möller som är ordförande för Jesusmanifestationens ledningsgrupp", skriver Åke B. på sin blogg, men det är tydligen ingen i ledningsgruppen som krävt hans avgång utan andra.
Under rubriken "Åke Bonniers avhopp gör mig ledsen" skriver Dagens nätredaktör Emanuel Karlsten om sin sorg och besvikelse. Elisabeth Sandlund skriver under rubriken "Inget oväntat avhopp" att Åke Bonniers avhopp i själva verket kan bidra till en framgångsrik manifestation 2009.
Följande skrev jag som kommentar till Elisabeths text:
Jesusmanifestationen 2008 var en manifestation för Jesus Kristus, inte emot vare sig kontroversiella konstutställningar, Pridefestivaler... Ja, så framställde Stanley Sjöberg och Dagen saken i förväg - och klagade över den bristande uppslutningen från Svenska kyrkan.
I efterhand har Stanley Sjöberg klargjort att Jesusmanifestationen VISST riktade sej mot diverse profaneringar eller falska jesusbilder - samt klagat över att en så teologiskt undermålig präst som Åke Bonnier anslutit sej till Jesusmanifestationens ledningsgrupp. Jag får det inte att gå ihop. Jag har aldrig inbillat mej att man kan säga ja till sanningen utan att säga nej till lögnen, men då borde man heller aldrig ha låtsats om något annat.
För en EFS-are som jag (och du Elisabeth) torde knappast romersk-katolska kyrkans särläror helt kunna betraktas som "perifera". Men jag erkänner: jag delar din bedömning att vi på bibelns och de fornkyrkliga bekännelsernas grund hellre kan bekänna Jesus som Herre och Frälsare tillsammans med romersk-katoliker, ortodoxa, pingstvänner och livetsordare än med åtskilligt folk i ledande ställning inom Svenska kyrkan. Tragiskt men sant.
Fast efter Åke Bonniers ärliga försök kan vi i varje fall inte detta år återigen anklaga Svenska kyrkan i Stockholms stift för bristande vilja till uppslutning. Ett försök till närmande gjordes, men det togs inte väl upp. Den nye domprosten avvisades - tillräckligt tydligt för att han skulle uppfatta det och avgå från ledningskommittén. Avvisandet skedde måhända på goda grunder, men det är likväl viktigt att rättvist konstatera att det i detta fall inte var Åke Bonnier som gick till storms mot en fundamentalistisk eller heteronormativ ledningsgrupp, utan att drivande personer bakom jesusmanifestationen (inte nödvändigtvis de i själva ledningskommittén) ogärna såg att han stannade kvar.
Släpp kyrkan fri från staten i år!
Påskvänner!
Jag har sagt det förut och säger det igen: Kyrkan måste skiljas från staten - på allvar! Det kan ske eller åtminstone komma närmare genom att vi medlemmar i Svenska kyrkan nu i höst vägrar att rösta på kandidater som ställer upp för politiska partier eller använder politiska partiers namn för sin nomineringsgrupps syften. (Och genom att vi nu, genast, klargör hur vi tänker göra - så att våra förtroendevalda får chansen att byta eller bilda nomineringsgrupp).
Jag förväntar mej också att medlemmar av Svenska kyrkan som inte brukar delta i kyrkovalet gör det detta år. För att genom stöd till opolitiska nomineringsgrupper bidra till att kväsa statskyrkosystemet och stämpla både sverige- och socialdemokraters (m.fl.) oblyga utnyttjande av kyrkan som plattform för dåligt redovisade syften. (Utan alla jämförelser i övrigt).
Nu har både Expressen och Lotta Gröning i Aftonbladet sagt ifrån. Gör det du också! Redan den här veckan!
Din kyrka glädes i ditt skygd.
Hon på ett hälleberg är byggd.
Till domens stund
hon vilar på sin grund.
Jag har sagt det förut och säger det igen: Kyrkan måste skiljas från staten - på allvar! Det kan ske eller åtminstone komma närmare genom att vi medlemmar i Svenska kyrkan nu i höst vägrar att rösta på kandidater som ställer upp för politiska partier eller använder politiska partiers namn för sin nomineringsgrupps syften. (Och genom att vi nu, genast, klargör hur vi tänker göra - så att våra förtroendevalda får chansen att byta eller bilda nomineringsgrupp).
Jag förväntar mej också att medlemmar av Svenska kyrkan som inte brukar delta i kyrkovalet gör det detta år. För att genom stöd till opolitiska nomineringsgrupper bidra till att kväsa statskyrkosystemet och stämpla både sverige- och socialdemokraters (m.fl.) oblyga utnyttjande av kyrkan som plattform för dåligt redovisade syften. (Utan alla jämförelser i övrigt).
Nu har både Expressen och Lotta Gröning i Aftonbladet sagt ifrån. Gör det du också! Redan den här veckan!
Din kyrka glädes i ditt skygd.
Hon på ett hälleberg är byggd.
Till domens stund
hon vilar på sin grund.
fredag 9 januari 2009
Är det bara Afrika som behöver Gud?
Påskvänner!
Är det verkligen bara Afrika som behöver Gud? Och kan man inte komma igång socialt och kreativt på andra sätt än genom kristendomen?
Men nog är det uppmuntrande för en missionsorganisation som EFS att läsa ateistens erkännande.
Gå ut kring hela jorden
med evangelii bud!
Guds kärlek gäller alla,
så kom till allas Gud!
Är det verkligen bara Afrika som behöver Gud? Och kan man inte komma igång socialt och kreativt på andra sätt än genom kristendomen?
Men nog är det uppmuntrande för en missionsorganisation som EFS att läsa ateistens erkännande.
Gå ut kring hela jorden
med evangelii bud!
Guds kärlek gäller alla,
så kom till allas Gud!
Prästerlig catwalk i Löttorps centrum
Skojig idé måste jag säga! Prästerna Dag Sandahl och Jan-Olof Jansson på Norra Öland visar hur det går till i sakristian - fast den här gången mitt i Löttorps centrum! Vilket gör det lite knepigare när vindarna vaknar och vänder och ambulansen börjar tuta...
måndag 5 januari 2009
Konventikel med Per Harling
Påskvänner!
Jo, jag glömde berätta att jag var på "konventikel" med EFS-gruppen igår. Den här gången var vi hos en dam som har den mest fantastiska utsikt över Bollnäs och Ljusnan - men så bor hon också på femte våningen!
Den här gången läste vi inte ur Bo Branders postilla, utan ur Per Harlings "Våra älskade psalmer" - om Hallqvist/Hovlands "Måne och sol" och om Harlings egen sång "Dansa med änglarna". De märkliga tillkomsthistorierna väckte många tankar och reflektioner kring Guds tid ("vid den tiden" hos Lukas, "allt har sin tid" hos Predikaren och "min stund är ännu inte kommen" hos Johannes). Och vi avslutade med att be och sjunga "Jesus från Nasaret" och "Gud, för dig är allting klart."
Vi samtalade också om allt möjligt vid fikabordet, alltifrån den akuta och svårlösta situationen i Gasa till frågan om ny kyrkoherde här i Bollnäs (utses i dagarna) och ny missionsföreståndare i EFS (också mycket nära ett avgörande). Distriktskonferensen för EFS Mittsverige i Edsbyn 24-26 april och sjukshuskyrkans ekonomiska läge dryftades också. Böneämnen, böneämnen.
Tid är nåd. I alltets mitt
Jesus står. Allt hans är ditt.
Tid är nåd, så länge än
hjärtat nås av kallelsen.
Jo, jag glömde berätta att jag var på "konventikel" med EFS-gruppen igår. Den här gången var vi hos en dam som har den mest fantastiska utsikt över Bollnäs och Ljusnan - men så bor hon också på femte våningen!
Den här gången läste vi inte ur Bo Branders postilla, utan ur Per Harlings "Våra älskade psalmer" - om Hallqvist/Hovlands "Måne och sol" och om Harlings egen sång "Dansa med änglarna". De märkliga tillkomsthistorierna väckte många tankar och reflektioner kring Guds tid ("vid den tiden" hos Lukas, "allt har sin tid" hos Predikaren och "min stund är ännu inte kommen" hos Johannes). Och vi avslutade med att be och sjunga "Jesus från Nasaret" och "Gud, för dig är allting klart."
Vi samtalade också om allt möjligt vid fikabordet, alltifrån den akuta och svårlösta situationen i Gasa till frågan om ny kyrkoherde här i Bollnäs (utses i dagarna) och ny missionsföreståndare i EFS (också mycket nära ett avgörande). Distriktskonferensen för EFS Mittsverige i Edsbyn 24-26 april och sjukshuskyrkans ekonomiska läge dryftades också. Böneämnen, böneämnen.
Tid är nåd. I alltets mitt
Jesus står. Allt hans är ditt.
Tid är nåd, så länge än
hjärtat nås av kallelsen.
söndag 4 januari 2009
Guds hus - vår Faders hus
Påskvänner!
Dagens berättelse - om Jesus vid 12 års ålder i templet - erbjuder så otroligt mycket dramatik både på och mellan Lukas´ korta rader! Den är som gjord för en s.k. dramatisering - ett litet "kyrkospel"! Och den är bräddad av uppbyggliga poänger - jag vet att Per-Olof Sjögren (på 70-talet domprost i Göteborg) skrivit en hel liten bok om den som heter "Tolv års ålder".
I sann "könsinklusiv" anda är evangeliebokens tema "I Faderns hus" ändrat till "Guds hus". Men just i dagens gudstjänst fick jag höra en så underbar bön av en kvinna som rakt igenom använde tilltalsordet Fader till Gud - en kvinna som vittnat om många negativa upplevelser av jordiskt faderskap, men som alltså inte tvekade att på innerligast tänkbara sätt vända sej till Gud med ordet Fader, som ju faktiskt var det ord Jesus lärde oss att använda. Då tror jag inte att vi andra heller behöver tveka.
Följande reflektioner skrev jag som kommentar på Liselotte Malmqvists blogg Vardagstro, men jag lägger in dem här också:
Förmodligen är Jesus på hemresedagen helt enkelt kvar där de "sågs senast", alltså vid någon slags sista bönestund i templet, medan Josef och Maria helt oansvarigt bara drar iväg mot Nasaret utan att se efter om 12-årigen är färdig med sin bön (och kanske redan då sitt samtal med en präst) och verkligen hittat några att gå hemåt tillsammans med. Inte förrän vid första övernattningsstället saknar de honom - och då är det ju för mörkt att börja leta. Farväl till släkten morgonen därpå och vandring tillbaka mot Jerusalem - men de finner ju inte Jesus på vägen tillbaka heller och det blir ny orolig övernattning, kanske på samma ställe där de sovit tidigare under veckan i Jerusalem. På tredje dagen kommer de på den ljusa idén att kolla i templet - och där är han! Förmodligen har grabben fått låna nån madrass av några bussiga präster - och fått lite mat oxå. En hel liten påskberättelse faktiskt ("på tredje dagen uppstånden").
Men Maria får ett utbrott och försöker - mycket mänskligt men knappast försvarbart - kasta skulden för det inträffade på Jesus: "Min son, varför gjorde DU oss detta? Din far och jag har letat efter dej och varit mycket oroliga!" Det är verkligen en gudomlig höjd av 12-årig lydnad och självbehärskning när Jesus lugnt svarar: "Varför behövde ni söka efter mej? Visste ni inte att jag bör vara där min Fader bor?" Det är lite grann som den där tänkvärda frågan "om du tycker att Gud känns långt borta, vem tror du då det är som har flyttat sej?" Hursomhelst förstod inte Maria och Josef fullt ut vad Jesus menade med sin tillrättavisande fråga, men som vanligt "bevarade Maria allt i sitt hjärta" - och där, ja just där, är hon vår stora förebild. Att trots all brist och allt mörker ta till sej vad Jesus säger och bevara det "tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i våra hjärtan" (2 Petr. 1:19) - det är vägen också för oss.
Herren är i sitt heliga tempel,
hör du hans röst?
Här är du hemma, här väntar din Fader,
väntar med tröst.
Herren är i sitt heliga tempel.
Stilla dig då!
Lyssna och bed och håll fram dina händer.
Allt skall du få.
Dagens berättelse - om Jesus vid 12 års ålder i templet - erbjuder så otroligt mycket dramatik både på och mellan Lukas´ korta rader! Den är som gjord för en s.k. dramatisering - ett litet "kyrkospel"! Och den är bräddad av uppbyggliga poänger - jag vet att Per-Olof Sjögren (på 70-talet domprost i Göteborg) skrivit en hel liten bok om den som heter "Tolv års ålder".
I sann "könsinklusiv" anda är evangeliebokens tema "I Faderns hus" ändrat till "Guds hus". Men just i dagens gudstjänst fick jag höra en så underbar bön av en kvinna som rakt igenom använde tilltalsordet Fader till Gud - en kvinna som vittnat om många negativa upplevelser av jordiskt faderskap, men som alltså inte tvekade att på innerligast tänkbara sätt vända sej till Gud med ordet Fader, som ju faktiskt var det ord Jesus lärde oss att använda. Då tror jag inte att vi andra heller behöver tveka.
Följande reflektioner skrev jag som kommentar på Liselotte Malmqvists blogg Vardagstro, men jag lägger in dem här också:
Förmodligen är Jesus på hemresedagen helt enkelt kvar där de "sågs senast", alltså vid någon slags sista bönestund i templet, medan Josef och Maria helt oansvarigt bara drar iväg mot Nasaret utan att se efter om 12-årigen är färdig med sin bön (och kanske redan då sitt samtal med en präst) och verkligen hittat några att gå hemåt tillsammans med. Inte förrän vid första övernattningsstället saknar de honom - och då är det ju för mörkt att börja leta. Farväl till släkten morgonen därpå och vandring tillbaka mot Jerusalem - men de finner ju inte Jesus på vägen tillbaka heller och det blir ny orolig övernattning, kanske på samma ställe där de sovit tidigare under veckan i Jerusalem. På tredje dagen kommer de på den ljusa idén att kolla i templet - och där är han! Förmodligen har grabben fått låna nån madrass av några bussiga präster - och fått lite mat oxå. En hel liten påskberättelse faktiskt ("på tredje dagen uppstånden").
Men Maria får ett utbrott och försöker - mycket mänskligt men knappast försvarbart - kasta skulden för det inträffade på Jesus: "Min son, varför gjorde DU oss detta? Din far och jag har letat efter dej och varit mycket oroliga!" Det är verkligen en gudomlig höjd av 12-årig lydnad och självbehärskning när Jesus lugnt svarar: "Varför behövde ni söka efter mej? Visste ni inte att jag bör vara där min Fader bor?" Det är lite grann som den där tänkvärda frågan "om du tycker att Gud känns långt borta, vem tror du då det är som har flyttat sej?" Hursomhelst förstod inte Maria och Josef fullt ut vad Jesus menade med sin tillrättavisande fråga, men som vanligt "bevarade Maria allt i sitt hjärta" - och där, ja just där, är hon vår stora förebild. Att trots all brist och allt mörker ta till sej vad Jesus säger och bevara det "tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i våra hjärtan" (2 Petr. 1:19) - det är vägen också för oss.
Herren är i sitt heliga tempel,
hör du hans röst?
Här är du hemma, här väntar din Fader,
väntar med tröst.
Herren är i sitt heliga tempel.
Stilla dig då!
Lyssna och bed och håll fram dina händer.
Allt skall du få.
fredag 2 januari 2009
Inför trettonhelgen - Svenska kyrkans och EFS:s stora missionshelg
Påskvänner!
Läs vad provinssekreteraren i Missionsprovinsen, Bengt Birgersson, skrev om Hela Världen på ledarplats i Kyrka och Folk för några veckor sedan! Överdriver han? Är han orättvis mot Svenska kyrkan och dess internationella arbete?
Jag kan ju säga att jag i somras, på Mellansels folkhögskola, fick lyssna till en tidigare SKM-missionär som menade att frälsning är olika saker för olika människor: för den hungrige är det att få mat och för den skuldtyngde är det att få förlåtelse. Och nog syftar frälsningen till hela människans återupprättelse - så långt har både framgångs- och befrielseteologer rätt - men nog får man ett intryck av att Svenska kyrkan (och EFS?) inte längre står för att vi alla i oss själva, de facto, står med skuld inför Gud. Och behöver livsgemenskap med en Frälsare som gått i borgen - ja, behöver syndernas förlåtelse lika mycket som mat och kläder.
Vårt dagliga bröd giv oss idag,
och förlåt oss våra skulder.
För hela världen vida
vi beder dig, o Gud.
Läs vad provinssekreteraren i Missionsprovinsen, Bengt Birgersson, skrev om Hela Världen på ledarplats i Kyrka och Folk för några veckor sedan! Överdriver han? Är han orättvis mot Svenska kyrkan och dess internationella arbete?
Jag kan ju säga att jag i somras, på Mellansels folkhögskola, fick lyssna till en tidigare SKM-missionär som menade att frälsning är olika saker för olika människor: för den hungrige är det att få mat och för den skuldtyngde är det att få förlåtelse. Och nog syftar frälsningen till hela människans återupprättelse - så långt har både framgångs- och befrielseteologer rätt - men nog får man ett intryck av att Svenska kyrkan (och EFS?) inte längre står för att vi alla i oss själva, de facto, står med skuld inför Gud. Och behöver livsgemenskap med en Frälsare som gått i borgen - ja, behöver syndernas förlåtelse lika mycket som mat och kläder.
Vårt dagliga bröd giv oss idag,
och förlåt oss våra skulder.
För hela världen vida
vi beder dig, o Gud.
torsdag 1 januari 2009
Gott nytt!
Påskvänner!
Vill önska er alla ett Gott Nytt År med Marc-Antoine Charpentiers Te Deum, som jag spelade som pianopostludium på gårdagens nyårsbön (och som delvis är bekant från Eurovisionens sändningar, bl.a. från den klassiska backhoppningen i Garmisch-Partenkirchen på nyårsdagen). Till Gud, alltså! (På franska A Dieu). Ett bra tema för det nya året, tycker jag.
Det är i dej, det är i dej
som vi lever och rör oss,
halleluja, halleluja,
som vi lever och rör oss.
Vill önska er alla ett Gott Nytt År med Marc-Antoine Charpentiers Te Deum, som jag spelade som pianopostludium på gårdagens nyårsbön (och som delvis är bekant från Eurovisionens sändningar, bl.a. från den klassiska backhoppningen i Garmisch-Partenkirchen på nyårsdagen). Till Gud, alltså! (På franska A Dieu). Ett bra tema för det nya året, tycker jag.
Det är i dej, det är i dej
som vi lever och rör oss,
halleluja, halleluja,
som vi lever och rör oss.
Expressen vill få bort de politiska partierna från kyrkan
Påskvänner!
Expressens ledare på juldagen. Otroligt bra. Men faktiskt sant. Toppen, Expressen!
Sin enda grund har kyrkan
i Kristus, Frälsaren.
Expressens ledare på juldagen. Otroligt bra. Men faktiskt sant. Toppen, Expressen!
Sin enda grund har kyrkan
i Kristus, Frälsaren.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
