Brev till kyrkostyrelsen måndag den 12 januari

God arbetsdag! Gud välsigne Svenska kyrkan!

Efter att ha hört ÄB i Ekots lördagsintervjun tycker jag den här äktenskapshistorien börjar skena iväg. Jag har hela tiden försvarat pastorala undantag o.s.v. (och glatt mej åt ökad förståelse för genuint homosexuellas predikament), men nu börjar det verka paradigmskifte något alldeles otroligt, och då är jag - och många med mej - inte längre med!

1) Är det sant - det låter ju helt otroligt - att ni ens reflekterar över att avskaffa Matt. 19:4-6 (1 Mos. 2:24) ur vigselritualet? Bibelorden/jesusorden passar naturligtvis in bara när det gäller en man och en kvinna, men ska ni ta bort ord som "de två ska bli ett (kött)" drabbar det ju BÅDE hetero- och homosexuella par. Två ordningar (ungefär som vid dop av småbarn resp. dop av vuxna) ska väl EKHO ändå kunna tåla. Eller?

2) Man börjar faktiskt undra vad det är som kärlekspar egentligen blir vigda till i Svenska kyrkan i framtiden? Kärleksfull hushållsgemenskap? Är det verkligen (också) själva sexualiteten som välsignas, eller hålls den på armlängds avstånd nu t.o.m. ännu mer än tidigare?

3) Anser Svenska kyrkan från och med nu att bisexuella ungdomar (d.v.s. väldigt många) lika gärna kan bilda familj med någon av det egna könet som med någon av motsatt? Och anser Svenska kyrkan från och med nu att det inte är någon fördel för en pojke med två föräldrar att någon av dem är en far (allt annat lika)? Eller för en flicka? Eller för en pojke och flicka med två föräldrar att ha en mor? Och sen när vart det så oviktigt? (I alla möjliga andra sammanhang beklagas det ju om det ena könet saknas eller är dåligt representerat).

4) Hur har ni framöver tänkt argumentera mot kärleksfull polygami eller syskonsex? Eller fallet i 1 Kor. 5? (Som ju kan falla in under beteckningen vuxna, frivilliga, kärleksfulla relationer). Med hjälp av mossiga fördomar om att såna relationer inte kan vara kärleksfulla? Med hjälp av rashygieniska läror som vi lämnade på 40-talet? Jag som kan tänka mej en liberalisering av lagarna på det här området törs ju knappt ens diskutera det offentligt - för då kommer bergis kyrkan lomande och säger sej vilja välsigna klabbet...

Det som verkar hända nu drar ju faktiskt skam över

1) den berättigade kampen för respekt för alla människors lika värde och ökad insikt om homosexuellas speciella predikament - vad tror ni afrikanerna säger om oss som lärde dem avstå från polygami men nu viger män med män?

2) ämbetsreformen 1958 (50 år senare bevisar vi att vi kan applicera Gal. 3:28 på ungefär vad som helst oavsett vad det handlade om i den ursprungliga kontexten). Parallellen vad gäller statliga påtryckningar tycks ju uppenbar...

3) den lutherska reformationen - jaså, det är så här det slutar när man lämnar påven och förlitar sej enbart på Skriften? (Som väl kanske inte är konsulterad i det här ärendet så att det direkt stör).

4) själva kristendomen - jaså, leder den till sånt här förvirrat queer-tänkande? Då måste den vara nonsens.

Lugna er nu, idag måndag den 12 januari! Den politikerstyrda kyrkans tid måste väl för Guds skull snart vara ute (varför inte redan till valet 2009?), men se till att ni sköter övergången schysst och inte river ner mer än nödvändigt i ren missriktad snällhet.