Guds hus - vår Faders hus

Påskvänner!

Dagens berättelse - om Jesus vid 12 års ålder i templet - erbjuder så otroligt mycket dramatik både på och mellan Lukas´ korta rader! Den är som gjord för en s.k. dramatisering - ett litet "kyrkospel"! Och den är bräddad av uppbyggliga poänger - jag vet att Per-Olof Sjögren (på 70-talet domprost i Göteborg) skrivit en hel liten bok om den som heter "Tolv års ålder".

I sann "könsinklusiv" anda är evangeliebokens tema "I Faderns hus" ändrat till "Guds hus". Men just i dagens gudstjänst fick jag höra en så underbar bön av en kvinna som rakt igenom använde tilltalsordet Fader till Gud - en kvinna som vittnat om många negativa upplevelser av jordiskt faderskap, men som alltså inte tvekade att på innerligast tänkbara sätt vända sej till Gud med ordet Fader, som ju faktiskt var det ord Jesus lärde oss att använda. Då tror jag inte att vi andra heller behöver tveka.

Följande reflektioner skrev jag som kommentar på Liselotte Malmqvists blogg Vardagstro, men jag lägger in dem här också:

Förmodligen är Jesus på hemresedagen helt enkelt kvar där de "sågs senast", alltså vid någon slags sista bönestund i templet, medan Josef och Maria helt oansvarigt bara drar iväg mot Nasaret utan att se efter om 12-årigen är färdig med sin bön (och kanske redan då sitt samtal med en präst) och verkligen hittat några att gå hemåt tillsammans med. Inte förrän vid första övernattningsstället saknar de honom - och då är det ju för mörkt att börja leta. Farväl till släkten morgonen därpå och vandring tillbaka mot Jerusalem - men de finner ju inte Jesus på vägen tillbaka heller och det blir ny orolig övernattning, kanske på samma ställe där de sovit tidigare under veckan i Jerusalem. På tredje dagen kommer de på den ljusa idén att kolla i templet - och där är han! Förmodligen har grabben fått låna nån madrass av några bussiga präster - och fått lite mat oxå. En hel liten påskberättelse faktiskt ("på tredje dagen uppstånden").

Men Maria får ett utbrott och försöker - mycket mänskligt men knappast försvarbart - kasta skulden för det inträffade på Jesus: "Min son, varför gjorde DU oss detta? Din far och jag har letat efter dej och varit mycket oroliga!" Det är verkligen en gudomlig höjd av 12-årig lydnad och självbehärskning när Jesus lugnt svarar: "Varför behövde ni söka efter mej? Visste ni inte att jag bör vara där min Fader bor?" Det är lite grann som den där tänkvärda frågan "om du tycker att Gud känns långt borta, vem tror du då det är som har flyttat sej?" Hursomhelst förstod inte Maria och Josef fullt ut vad Jesus menade med sin tillrättavisande fråga, men som vanligt "bevarade Maria allt i sitt hjärta" - och där, ja just där, är hon vår stora förebild. Att trots all brist och allt mörker ta till sej vad Jesus säger och bevara det "tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i våra hjärtan" (2 Petr. 1:19) - det är vägen också för oss.

Herren är i sitt heliga tempel,
hör du hans röst?
Här är du hemma, här väntar din Fader,
väntar med tröst.

Herren är i sitt heliga tempel.
Stilla dig då!
Lyssna och bed och håll fram dina händer.
Allt skall du få.