...eller också var det inte så långt i förväg

Påskvänner!

Tyvärr var kanske Dagen-rubriken inte så missvisande trots allt. Ärkebiskop Anders Wejryd tycks i Ekots lördagsintervju idag (andra halvan av intervjun) förespråka eller åtminstone godkänna just det "neutraliserade" förslaget - som utgår från nuvarande partnerskapsvälsignelse, är utan begreppet "äktenskap" och likaså utan de mäktiga jesusorden i Johannesevangeliet 19:4-6 (inkl. orden om att de två ska bli ett kött!)

Vad är det som händer? Dubbla tungor? Tappar vi både Guds ord och själva språket på en gång (jfr Lewis´ Vredens tid)? Behåller kyrkan äktenskapsbegreppet eller gör den liksom staten om det? Eller vad händer? Är det verkligen äktenskap som ingås i Svenska kyrkans kyrkor framöver - man kan ju undra när man nu inte längre tycks vilja använda begreppet ens i ritualen - eller är det något slags partnerskap för fred?

Hänvisningen till staten luktade illa - om nu staten definierar "äktenskap" si, kan väl inte kyrkan definiera så. Jodå, ärkebiskopen, det är just det en självständigt kyrka kan och måste kunna.

En sak är säker: det som sker nu komprometterar både 1) kampen för större förståelse inom kyrkan för entydigt homosexuellas speciella predikament, 2) ämbetsreformen 1958 - nu ser vi vad som händer när tillämpningen av Gal. 3:28 tillåts löpa amok i alla möjliga sammanhang, 3) den lutherska reformationen - jaså, den leder till dylik godtycklighet och 4) själva den kristna tron - jaså dess främste företrädare i Sverige den ser inte längre någon signifikant skillnad på man och kvinna och tycker inte att det är någon som helst fördel för en pojke med två föräldrar att ha en pappa jämfört med att ingen ha? Eller ens att en ungdom som har ett val (bs) i första hand bör bilda familj med någon av motsatt kön?

De avslutande minuterna ägnades åt Svenska kyrkan och ekonomin. Här ska Anders Wejryd ha en eloge för att han nämnde Jesus och sa att framtiden hänger på om människor vill ha en kyrka som berättar om Jesus; jag tror att han även nämnde "möten" och "bön". Den inledande kvarten var väl inte så pjåkig heller, han nämnde t.ex. att Gud gett oss livet och att den som är stark (Israel) måste vara snäll. Men man kan förstås undra varför han inte nämnde evangelisation som ett av de områden Svenska kyrkan ville prioritera framöver (det var mest barns och ungdomars och fattiga människors situation i största allmänhet han sa sej vilja sätta på agendan).

Jaja. Det är sannerligen inte lätt att vara ärkebiskop eller ge offentliga kristusvittnesbörd (det senare vet jag själv). Men den lite o fråga som smyger sej på är faktiskt om Anders Wejryd verkligen vill vara en andlig ledare i vårt folk, alltså en verklig Biskop, i både medhåll och mothåll, eller mest en folklig chef för Kungliga Salighetsverket som bara uttalar sej i frågor där man kan räkna med stöd från stora sekulära opinioner? Och som anpassar sej rätt väl till den stora medlemsmajoriteten...

Nu vill förnuftet mästra dig
och inte låta rätta sig,
det vill ej dina vägar gå
men nya budord hittar på.

De stolta andar dämpa ned,
som, snabba efter tidens sed
att ändra om varhelst de kan,
förfalskar så din lära sann.