måndag 6 februari 2012

Fin helg i Njutånger

Påskvänner!

Det är ganska roligt med EFS i Njutånger. Inte jättemånga medlemmar, men två kyrksalar, dels inne i byn och dels på Brogården. Och framför allt en mycket go´ och välkomnande bönhusatmosfär, som kom det 40-talet besökande till del nu i helgen. Då kom Lars-Göran Sundberg från Johannelund med sex elever: ett par präst- och ett par diakonkandidater + ett par som ännu inte visste vad det skulle bli av dem ;o). Men Kjell Kroon ledde en dryg timmes utfrågning med den äran, och de sex eleverna både presenterade sej väl och gav intressanta svar på de kluriga frågorna, t.ex. "Vad är en församling?"

Efter en underbar julbordsliknande middag (tack kära vänner för stek och gratäng och sallad) och kaffe blev det lovsångsgudstjänst med vittnesbörd av ungdomarna. (Jag kommer nog mest ihåg Kims härliga sång på finska till mobiltelefonens symfoniorkester).

På söndagen ledde ungdomarna även högmässan i Njutångers 1200-talskyrka tillsammans med prästen Arne Selander. Både predikan - bl.a. om Jesus´ sanna gudomlighet - och förbön och lovsång och textläsning höll de i. Det rannsakande skriftermålet hölls dock av Carl Olof Rosenius (jo det är sant, läs det själva här liksom högläsaren Arne gjorde!). Och själv fick jag spela orgel till några psalmer och liturgiska sånger.

Som postludium sjöng gästerna tillsammans Ingemar Johanssons "Alltid på väg":



Efteråt serverades en underbar köttfärssoppa i S:t Olofs-gården (tack Monica!) och hade jag varit lite snabbare i vändningarna hade vi sjungit nedanstående bibelvisa till avslutning. Men Johannelundseleverna hade en lång resa till Uppsala framför sej och ville ta vara på dagsljuset. Så jag vidarebefordrar versen så här istället:

//: Låt oss vandra i ljuset liksom han är ljus,
vandra i Guds ljus ://
vandra i Guds ljus,
vandra i Guds ljus,
vandra i Guds ljus,
vandra i Guds kärleks ljus.

1 kommentar:

SigridL sa...

Tack för fint referat!
Och tack för Rosenius i frakturstil. Det behövs för att sätta ner hastigheten och öka eftertanken.
Ja - det skriftetalet var rejäla doningar!