Thank you for the music - vem behöver ateismen?

Jag förstår Niclas Strömstedt: När han behövde ett rim på "toner" låg "religioner" nära till hands. Men originalets positiva ton, som även vi "religiösa" kunde stämma in i som en lovsång till vår Herre (var det detta som blev för jobbigt till slut?), har nu blivit låg polemik. Ungefär som om Niclas skrivit så här:

Tack för alla sånger - dom ger nåt visst, men
vem står ut med ateismen?
Den kan vi va´ utan,
men om musik inte fanns,
inte nånstans,
alla behöver en sång 
och en dans...


Hade man kunnat sjunga det på Allsången? Fan tro´t... Och förrförra veckan föreslogs den som sång på manskörsövningen...

Mer i linje med originaltexten (även beträffande rimmet på "i") tycker jag nog utan all självförhävelse att min version är - varsågoda:

Tack för musiken,
för alla sånger
som lyst upp så många gånger!
Vem kan leva utan
en sprittande melodi?
Vad vore vi
utan en sång 
eller dans 
inuti?
Jag säger:
Tack för musiken
- den ger mej harmoni!