Nä, så lätt ger jag inte upp, men "Borgerlig Samling" som "ny" nomineringsgrupp - tjoflöjt! Det är ju precis lika dumt som om Socialdemokraterna först drog sej ur kyrkovalet (ja, gör det snälla!) och sedan dök upp igen som gubben i lådan under namnet "Socialistisk samling!" Äsch, släpp dom där politiska kategorierna, kära förtroendevalda - det är en kyrka ni förväntas engagera er i, inte i nån filial av statsapparaten! Hellre nomineringsgrupper som "Liberalteologiska förbundet" och "Skrifttrogna stötar" - men ännu mycket hellre EFS, förstås!!! - än dessa förbenade lämningar av statskyrkotiden.
Jag tror jag måste citera mej själv från kommentarsfältet i Kyrkans Tidning:
"Borgerlig"!!!! Och vilken relevans har detta ökänt politiska begrepp i en kristen kyrka??? Det är ju lika enfaldigt som om man i hustruns missionsförsamling skulle agitera för att ombudet till GF-kyrkans konferens i Linköping bör vara just borgerligt! Vad har det för relevans i andliga frågor? Jag kan dra noll slutsatser om en persons kyrkosyn av att höra att hon är socialdemokrat eller "borgerlig". (Men jag förstår att man inte kunde välja "Kyrklig Samling" - för det är ju upptaget!).
Äsch, moderater och centerpartister och sossar (samt Fiskare, Viskare och Krrrrr): Lägg av - lägg ner! Det finns tre bra nomineringsgrupper som företräder mest hela det kyrkoideologiska fältet att engagera sej i: Öppen kyrka, Posk och Frimodig kyrka. (Jag hoppas att även EFS väljer att ställa upp som nomineringsgrupp). Isolera Sverigedemokraternas Fädernas kyrka - som också är djupt obehöriga - och dra er ut före kyrkovalet 2013!
Reclaim the church! Reformation 2017!
Guds kyrka, fri från världens makt,
består i alla tider.
Lik Herren, avklädd jordisk makt,
hon segrar när hon lider.
Inlägg
7 kommentarer:
HEJA!!
Andreas!
Du har rätt i det mesta du skriver! Men fortfarande kan jag inte förstå varför ett missionssällskap (EFS) skall ställa upp i de kyrkliga valen. Det blir alltmer märkligt när flera kända EFS:are engagerat sig i Frimodig kyrka exempelvis Anders Sjöberg, Erik Johansson, Hans Lindholm, EvaLotta Kjellberg, M Grenstedt, Micke Martinsson, Egbert Schütte, Anette Jonsson. Listan kan göras lång!
/Jan-Anders Ekelund
www.frimodigkyrka.se
Tack Sigrid för uppmuntran och tack Jan-Anders för kommentaren. MEN: Frimodig kyrka - som jag livligt uppskattar och röstat på - bär fröet till sin splittring inom sej, eftersom man förr eller senare måste ta itu med ämbetsfrågan: om varken de kvinnliga prästerna i FK börjar dissa sitt eget ämbete eller de högkyrkliga i FK börjar mena att kyrkan i all framtid ska fortsätta viga kvinnor till prästämbetet.
Då vore det i grunden och på sikt bättre att lågkyrkliga EFS går fram som nomineringsgrupp och Synoden eller AKf som en annan (gärna i valtekniskt och annat samarbete så länge det behövs). Inte för att splittra oppositionen mot kyrkoledningen och inte för att EFS skulle vara helt homogent - sannerligen inte! - men för att man då inte redan från början har byggt in så diametralt motsatta, på lite sikt oförenliga ståndpunkter.
Saken tål förvisso att diskuteras: jag anser hur som helst att inomkyrkliga organisationer är MYCKET mer naturliga nomineringsgrupper än de politiska partierna är. Men visst kan det med rådande majoritets- och medlemskapsförhållanden vara strategiskt riktigt att så här i början gå fram gemensamt som ett slags "Kyrklig Samling"-parti (som ju Frimodig kyrka på något sätt är). Och att även sedan man gjort boskillnad samarbeta i de frågor man kan som medlemmar i (trots allt) samma kyrka. Om det nu på sikt går att hålla samman SvK utan samvetskränkningar.
Jag är övertygad om att Svenska kyrkan behöver ett sammanhang där båda uppfattningarna i ämbetsfrågan kan få leva sida vid sida för att visa att detta kan fungera i hela Svenska kyrkan i kontrast till partipolitikernas ensidighet. Jag är lika övertygad om att denna "inomkyrkliga ekumenik" kan fungera. Mänskligt sätt kan det se svårt ut men så kan vi inte tänka i kyrkan......
Ifall du själv varit med om att bli dissad genom en simpel knapptryckning i en svettig sporthall i Sigtuna då är du inte lika intresserad av att dissa "andra sidan" genom samma simpla knapptryck ifall du själv skulle få majoritet i ett framtida Kyrkomöte. För mig är det fullständigt självklart att kvinnliga präster och präster med den traditionella ämbetsuppfattningen skall finnas i framtidens Svenska kyrka så länge jag kan överblicka. Andreas, låt inte ämbetsfrågan bli den avgörande skiljelinjen i Svenska kyrkan. Då har vi hamnat i samma bur som de politiska partierna.
Allt gott!
Jan-Anders
Ps. Du om någon vet också att låg- respektive högkyrklighet långt ifrån är någon exakt markör för vad man tycker i ämbetsfrågan. Ds.
Det vore ju en fantastisk nyhet om de "högkyrkliga" (jo, du har rätt att det finns fler som har synen att pastorsämbetet är förbehållet män) hade givit upp sitt kvinnoprästmotstånd och lovade kämpa för att kvinnor i all framtid skulle få vigas till präster i Svenska kyrkan. (Inför biskopsvalet i Växjö såg det ju ut som om D Sandahl gjort en dylik pudel, men det var visst bara en sofism).
Visst kan man av taktiska skäl kämpa samman i typ äktenskapsfrågan eller några kyrkoval, men en så inbyggd principiell motsättning som den om kvinnor (eller för den delen motståndare till prästvigning av kvinnor) ska vigas till präster eller ej kan inte gärna hålla i längden. En nomineringsgrupp som EFS skulle trovärdigare kunna kämpa för kvinnors möjligheter - men också för högkyrkligas m fl:s i ämbetsfrågan likatänkande. En mer ämbetsmedveten (om man säger så) nomineringsgrupp skulle å sin sida frimodigt (!) kunna stå för sin syn i ämbetsfrågan och i övrigt samarbeta med EFS och andra grupper där så befinns lämpligt. Den kanske skulle bli för liten för att komma in i kyrkomötet (?) men i varje fall kunna spela rent spel; som det nu är känns reträtten bara taktiskt (bra med pluralism så länge vi är i minoritet och har glädje av det typ) i enlighet med den kända taktiken accepteras - likställas - dominera - allenaråda.
Tack ändå för tankeväckande svar: jag kan absolut förstå att många en tid framåt vill samlas i Frimodig Kyrka, åtminstone tills politiska partierna obehörigförklarats och queerrörelsen är över. Men den inbyggda sprängdegen är för stor, menar jag, så länge folk i FK faktiskt - vad jag vet - inte givit upp sitt principiella "kvinnoprästmotstånd". Jag tror att man på vissa premisser kan samexistera i samma kyrka, men i samma idé- och opinionsrörelse? Inte i längden utan att någondera sidan måste avsvära sej sitt ämbete och/eller ämbetssyn.
Fast om det är omöjligt att leva tillsammans i samma idé- och opinionsrörelse (nomineringsgrupp), trots att man blir ense om en valplattform, då är jag tveksam till hur man kan leva tillsammans i samma kyrka.
Hela Frimodig kyrkas mångfald bygger på en tillräckligt stor (minsta) gemensam nämnare som sammanfattas i valplattformen. Det finns ingen anledning att misstro detta utan i stället glädja sig över det! Den inomkyrkliga ekumenik som ansågs omöjlig för 20 år sedan är möjlig idag. Högkyrkliga bildar EFS-föreningar, EFS och ELM slår ihop sina kyrkor i Eritrea trots olika ämbetsyn mm.Fler exempel finns på tidigare omöjligheter.
Tack för samtalet, Jan-Anders! Men det är klart att man måste kunna leva i samma kyrka utan att tillhöra samma nomineringsgrupp i kyrkovalen. (Sedan finns det naturligtvis en gräns även för kyrkogemenskap).
Att man inom FK idag kunnat enas om en valplattform beror ju på att man t.v. skjutit exempelvis ämbetsfrågan på framtiden, inte på att någondera sidan i "ämbetsfronten" (vad jag vet) givit upp sina ståndpunkter (om fortsatta prästvigningar av kvinnor resp. en önskvärd avveckling av sådana prästvigningar).
Och att gemensamt göra front mot extrem liberalteologi kan vara taktiskt riktigt för tillfället, men förr eller senare måste kyrkan naturligtvis åter diskutera ämbetsfrågan - och där kan FK-folket i längden knappast driva en gemensam linje. Men jag förnekar därmed inte FK:s roll som positiv och samlande kraft i ett övergångsskede.
Skicka en kommentar