1. Jag var den trampade vägen,
där såningsmannen god
gick fram, barmhärtig och trägen
och sådde med tålamod.
2. De små, den många förhinder
förstörde sådden skön.
De borttog ordet ur hjärtat,
som fåglarna plockar frön.
3. Jag var den steniga marken,
jag hörde ordet glad,
men när det kostade smärta
jag snart mej den undanbad.
4. Ty hjärtat lät sej ej krossas
av Herrens heliga lag.
Blott ytligt ville det fröjdas
åt frälsningens klara dag.
5. Jag var det törniga snåret.
Vid ordets rikedom all
mitt hjärta ville sej dela
åt Kristus och Belial.
6. De tunga, jordiska sorger
och världslig lustas brand
förkvävde gyllene axet
som knoppats i hjärtats land.
7. Men du har ännu ej tröttnat,
du trogne såningsman!
Du kommer än till det hjärta
där du sådan otack fann.
8. Så ge mej nåd att behålla
din gåva, Herre god,
ta till mej ordet och bära
dess frukter i tålamod.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar