Påskvänner!
Jag är mycket glad åt EFK-aren Stefan Swärds breda engagemang - idag gäller hans ledarsida i Världen idag klimat- och miljöfrågor. Det är bra att Stefan engagerar sej både i frågor kring livet efter detta och i frågor kring livet före döden. Det kallar jag "kronologisk bredd".
F.ö.: "Det eviga livet börjar här eller inte alls". Och bara för att "himmel och jord ska förgås" får vi ju inte medvetet kacka i eget bo (som Gud har skapat) och därmed sabotera tillvaron för oss själva och våra medmänniskor. Och bara för att vi personligen ska dö (förmodligen, men "vi skola icke alla dö") ska vi ju inte fördenskull leva medvetet ohälsosamt och förkorta våra ändå så begränsade tid här på jorden.
En gnistrande vacker vårvinterdag har nog maximala både skönhets- och friskvårdsvärden, även om jag just nu tyvärr är för snuvig och hostig för att bedriva något intensivare friluftsliv.
"I denna ljuva vintertid, gå ut, min själ, och gläd dig vid den store Gudens gåvor."
Vår Skapare, all världens Gud,
oss bjöd på jorden råda.
Med löftets ord och lagens bud
han velat oss benåda,
att vi må på hans vägar gå,
hans vilja se, hans råd förstå,
hans verk med glädje skåda.
Oss fröjdar blommans sköna skrud,
oss gläder fågelns tunga,
när de sitt lov till Herren Gud
i färg och ton vill sjunga.
Men när i vånda djurens hop
från jorden höjer klagorop,
då sörjer gamla, unga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Fast skapelsen ska inte förgås, inte mer än Jesus gjorde på korset. Precis som Jesus ska den uppstå igen i härlighet. Desto större anledning att ta vara på den på bästa sätt.
Kärnkraft är ett riktigt uselt sätt att behandla skapelsen på, från byggnationen av kraftverken, till uranbrytningen och sedan slutförvaret av avfallet är det en ren och skär miljökatastrof och ytterst olönsam för samhället. Bara för enskilda rika som inte behöver ta kostnaderna för helheten kan den löna sig.
30 år tar det innan ett kärnkraftverk ger vinst, då är det dags att skrotas/byggas om. Enbart skattesubventionerad fungerar den och jag har inte lust att göra det.
Man kanske kan vända på det (också, för Jesus uttrycker ju båda aspekterna): Bara för att skapelsen ändå ska befrias och världen födas på nytt behöver vi inte göra dess villkor outhärdliga idag. Bara för att det finns en uppståndelse behöver vi inte misshandla vår egen kropp.
Sen kanske man kan tillägga att vi inte har löfte om att de individuella hästarna, hundarna - eller myggorna - ska "återfödas" på den nya jorden. Vissa löften är ju knutna till just människan. Men hoppas kan man ju alltid som Ole Hallesby ;o).
Jfr dock Lina Sandells intressanta jämförelse och ovanliga fokus på skapelsens suckan (ur Ahnfelts sånger, men vad jag vet inte intagen i någon annan samling): http://koralboken.blogspot.com/2011/02/hor-skapelsen-suckar.html
Apropå mygg så har en helg man i min närhet sagt att myggen inte fanns i paradiset, de nämns inte innan Mose skapar dem i Egypten för att impa på Farao. Jag köper glatt den tolkningen=)just mygg, broms och knott känns lite överflödiga på den återuppståndna jorden.
Men jag tror varje hund, häst, kamel och kanin som betytt något för en människa kommer att finnas då i paradiset-en barnslig tanke som jag fått utstå mycket hån för, men då brukar jag säga-den som dör får se.
"helig man" ska det stå och inget annat.
Ja, det är väl just i det fallet med saligheten som med osaligheten: att hoppas och önska något är en sak (som inte är förbjuden ens i Upp. 21), att förkunna och utfästa något en annan. Som sagt, den norske väckelsemannen professor Hallesby verkar ha delat din sympatiska vision. Men doktor Luther påminde oss ju om att ofta nypa oss i näsan för att med glädje komma ihåg att vi inte är hundar och kor utan tänkta till Guds barn och Kristi medarvingar, vilket ju smäller högre än blotta återuppståndelsen. Där har vi tydliga ord att "stå på" (och där är vi säkert helt överens!). Men förhoppningsvis kan vår glädje över det bli till glädje även för hundarna - jfr kommande söndags evangelietext! - och korna, redan nu i detta livet.
Skicka en kommentar