Påskvänner!
Urban Thoms skriver så fint i Dagen om Whitney Houston (1963-2012) och hennes brustna hjärta. Läs och berörs. R.I.P. Det är så mycket som verkar gå tragiskt snett i hennes liv, vid sidan av alla obetalbara succéer som vi inte heller ska glömma (vilken röst!). Är det framgångens pris, kan man undra ibland, när man ser andra deformerade världsstjärnor...
Samtidigt har vi ju alla - förutom kanske "One moment in time"? - våra sprickor och mer eller mindre hemliga tragedier. Och ingen av oss har något hopp inför evigheten förutom det som mennonitkören sjunger så himmelskt vackert om här nedan. Finns det hopp för Andreas Holmberg finns det hopp för Whitney Houston (R.I.P.). Och för dej som hör det här:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar