Kära påskvänner!Det enkla svaret är väl "nej". Man måste inte. Men man får. Om det är något man faktiskt är alldeles tvärsäker på (som i mitt fall: att jag heter Andreas och bor i Bollnäs). Ett mer utförligt svar på frågan hämtar jag från en diskussion på Facebooks EFS-grupp, där jag skrev så här:1) Det är förödande med en viss sorts Tvär-säkerhet kring dogmer som att Gud är treenig, att Jesus är uppstånden, att den helige Anden kan föda oss på nytt o.s.v. De måste förkunnas, men ska förkunnas som mysterier och oväntade glädjeämnen! Ingen som tvivlar bör idiotstämplas. Dessa bibelsanningar kan ju nämligen bara tas emot med största förundran, och bör därför presenteras och varje dag anammas med samma mått av glädjefylld förundran. Jfr Chestertons Ortodoxi, som Artos nyutgivit lagom till 100-årsjubileet. Jfr även Luk. 24 "då de för glädjes skull ännu inte kunde tro". Här vill jag säga som Tage Danielsson: "utan tvivel är man inte klok". Töntigt tvärsäkra och bevisligen idiotiska utsagor (hör hur tvärsäker jag låter!) som att Jesus uppståndelse är den bäst bevisade händelsen i historien (varför visade han sej då inte för alla?) hör inte hemma i kristen förkunnelse.
2) Vissa profetiska budskap av typen "Så säger Herren" är också jobbiga i sin tvärsäkerhet. Inget ont om profetiska budskap, men de bör inbjuda till prövning av budskapet, och åtminstone jag har upplevt att de mest storordiga presentationerna har varit de innehållsligt tveksammast (ofta rätt ouppfyllda "framgångs- eller olycksprofetior" över församling, kyrka eller folk).
Tillägg: även utsagor av annat slag, tycke- och smakfrågor och försök till förutsägelser med mindre profetiska anspråk, framförs ibland även de med alltför stor tvärsäkerhet (säkert av mej själv också).
3) Vad gäller vardagliga, för alla ständigt verifierbara fakta kan vi däremot utan att skämmas vara precis hur tvärsäkra som helst. Att bibeln och den kristna kyrkan genom alla tider presenterat Jesus som fysiskt uppstånden ("en ande har inte kött och ben, och det ser ni att jag har") är jag fullständigt tvärsäker på, hur många biskopar alltifrån Söderbloms dagar som än har lullat på målet. Att Gud presenteras som personlig, helig, skild från skapelsen men inkarnerad i den är jag helt säker på. Att John Shelby Spongs "förkunnelse" inte är kristendom utan något annat, och att Hammar o Ytterberg i väsentliga avseenden avviker från den evangelisk-lutherska bekännelse EFS och Svenska kyrkan ska stå för, ja, det är jag också fullständigt tvärsäker på. Ja, Hammar är föredömligt ärlig på många sätt - läs Samtal om Gud som ibland gjorde mej helt förbluffad - men vad som var så ärligt med att som "liten buddhist" (H:s egna ord i offentligt samtal med Dalai Lama, som utan motsägelse beskrev sej som god kristen) ställa upp som ärkebiskop i en kyrka med evangelisk-luthersk bekännelse, det kommer jag nog aldrig att begripa.
4) Även vad gäller logiska slutledningar kan jag utan att skämmas vara tvärsäker. Jag är inte alls tvärsäker på vad "helvetet" innebär eller vilka som (ev.) kommer dit. Men jag är tvärsäker om att antingen blir alla evigt saliga eller också blir inte alla det. Antingen finns det en risk för att gå förlorad - och då bör vi rimligen varna för den - eller också finns det inte - och då bör vi precis som ateisterna sätta åt dom som skrämmer folk i onödan. Vet vi inte om det finns en risk eller inte (vissa hävdar ju att bibeln är mångtydig) så finns det tydligen en viss risk och då måste vi, precis som i miljöfrågan, arbeta utifrån möjliga katastrofscenarion och undvika rena glädjekalkyler och önsketänkanden. Det är jag tvärsäker på!
Så svaret frågan "måste man vara tvärsäker" blir väl ungefär så här: Ja, ibland. Och ibland inte. (Det var väl ett fint och otvärsäkert svar? ;o)
Vid gryende dag Maria begavsej bort till sin Frälsares grav.Men häpen hon hör av änglarna där:din Herre, din Herre, han är inte här!
Inlägg
