Historisk kyrkomötesdebatt i direktsändning

Påskvänner!

Jag rymde faktiskt från personalmötet och arbetsmiljöinformationen idag - för att se kyrkomötesdebatten på Svenska kyrkans hemsida. (260 tittare just nu on line - det borde ju vara betydligt fler!).

Intressant. Mycket intressant. Och det är inte sagt att jag håller med om alla argument som anförs mot det väntade kyrkomötesbeslutet. Det är ibland rent bedrövligt att höra hur låg inlevelse vissa konservativa verkar ha i rent homosexuellas eller fysiskt könsmissbildades situation. Och flera av dem som försvarar kyrkomötesbeslutet är helt klart lysande talare och får ur den synvinkeln välförtjänta applåder. Det är dessutom helt riktigt att man inte utan vidare kan beskylla dem som förändrar äktenskapet för feghet och följsamhet. Anna-Karin Hammar t.ex. har ju inte vikit sej för någon utan konsekvent - och förståeligt nog - drivit den nu inträdande linjen. Dessutom har de rätt i att det avgörande beslutet skedde 2005 och att vi inte kan skylla på ekumeniska komplikationer (lika dumt som när Lars Leijonborg motsatte sej adoptioner för hs med argumentet att barnen kunde bli mobbade). Man kan ju inte heller med statistik motsätta sej reformen - att den berör alltför få - om den är viktig och hållbar "Anders Wejryd, min vän. Jag tror att du kör en kraschad bil i mål imorgon. Kan det bli möjligt att laga den? Jag ber till Gud att det ska vara möjligt. Tack."

Men det är ändå rent bedrövligt att höra den teologiska expertis som t.ex. tidigare EFS-anknutne Tony Guldbrandzén. Ingen kan annat än beröras av hans vilja att möta homosexuella kamrater positivt. Men det är pinsamt att kärlek, vänlighet och välvilja kan föra en s.k. biskop så långt som till att av möjliga pastorala undantag göra en helt ny äktenskapsdefinition. Ord som: "När jag fick klart för mej att det var de konservativa kristna på 1800-talet som försvarade slaveriet" är dessutom en ren taskspark. Teologiskt konservativa kristna fanns ju lika mycket eller mer bland dem som kämpade emot slaveriet. (I en tid när de flesta tongivande var eller utgav sej för att vara traditionellt kristna var ju både snälla och elaka "konservativa kristna"). Tror avgående stiftschefen Tony verkligen att det bara var liberalteologer och ateister som tyckte illa om slaveriet? Eller att slavhandlarna bara var frommisar?

Marta Axner har alldeles rätt i att frågan rör så mycket mer än äktenskapet, utan även skapelseteologi, människosyn och bibelsyn. Det handlar om queerteologins införande i kyrkan. (Så sa inte hon, men så är det ju). Erik Jonsson (s) i Pites narrativa argumentation utifrån tant Judits "men hordu Erik, viktigast utå alltihopen är ändå att man ha Jesus" (tant Judit), "oändlig nåd", "gränslös kärlek", en inkluderande Gud med ett underifrånperspektiv, är gripande, men skulle ju kunna användas för vilka utvidgningar av äktenskapsbegreppet som helst. Johan Åkesson (s) jämför med ämbetsreformen 1958 på ett sätt som kraftigt misskrediterar den (om han har rätt), inte legitimerar äktenskapsreformen 2009. (Men det fattar han inte själv).

När biskop Martin Lind pratar om äktenskapet som två personers utgivande kärlek i största allmänhet, snackar han ju strunt - precis som en del konservativa som inte verkar inse att en homosexuell relation innehåller en massa okontroversiell utgivande kärlek och inte bara en massa njutningslystnad. Äktenskapet är ju en ram kring en sexuell relation - där utgivande kärlek förvisso också finner sin plats. En sexuell relation som enligt Skriften är ämnad för en man och en kvinna (läs Matt. 19).

Men stiftscheferna Thidevall, Nordin, Hagberg, Aurelius är mycket, mycket intressanta att lyssna till. Måtte dagens debatt ligga länge kvar på nätet.

Gud som allting skapade
sej till lov och pris,
skapade man och kvinna
och satte i paradis,
bjöd dem leva samman
som ett kött och blod,
ha sin Gud för ögonen
och leva i kärlek god.
Gudi vare lov.