Simon och Kenneth i Kustkyrkan, Jävre är igång med sin pastorsblogg igen. De diskuterar nu, som de flesta andra, äktenskapsfrågan. Annars är ju dopfrågan ständigt aktuell i en hybridförsamling som deras, och har den offentliga diskussionen stillnat för fridens skull, så sprids nog ändå antingen en evangelisk-katolsk eller en baptistisk dopsyn i det tysta.
Svenska kyrkans lättsinniga behandling av bibel och bekännelse komprometterar nu nästan allt som Svenska kyrkan står för, även det goda. Inte minst dopet av små barn - som ju även Metodistkyrkan och delar av Missionskyrkan praktiserar - framstår i den (ännu) politikerstyrda kyrkans sammanhang ofta mer som sunkig medlemsvärvning än som en implementering av Kristi död och uppståndelse och vår begravning och uppståndelse med honom.
Därför vill jag hänvisa till den nu fullbordade internät-upplagan av en spännande dialog om dopet. I den här frågan är jag definitivt waldenströmare ;o). Rättare sagt: i den här frågan är Waldenström evangelisk-luthersk. Men oavsett om man håller med honom eller inte, så är det bibliska och kyrkohistoriska material han aktualiserar ett fantastiskt gediget samtalsunderlag, som både EFS-are och EFK-are kan ha stor nytta av i samtal både med varandra och med nykristna!
Dopets nåd mig ger i tiden
stöd och fäste för min tro,
skänker hopp att efter striden
i Guds himmel finna ro.
När min blick, mitt hjärta brista
vill jag säga i det sista:
Jag är döpt i Jesu namn,
Fader, tag mig i din famn.
stöd och fäste för min tro,
skänker hopp att efter striden
i Guds himmel finna ro.
När min blick, mitt hjärta brista
vill jag säga i det sista:
Jag är döpt i Jesu namn,
Fader, tag mig i din famn.
Inlägg
6 kommentarer:
Tjenare Andreas!
Förstod inte vad kommentaren om Kustkyrkan hade för mening? Utveckla gärna.
Ha det gott!
Simon Jonsson, pastor
Tjenare S! Jo, såsom själv varande en hybrid av EFS och SMK (där min hustru är pastor) vet jag att det är lite knepigt med två (åtminstone) dopsyner, förutom allt vi är överens om (även när det gäller dopet).
Har man gjort en överenskommelse om att inte offentligt ta upp de saker man är oense om, så tenderar diskussionen ändå att poppa upp på gräsrotsnivå; och en sann baptist KAN inte glädja sej riktigt över ett småbarnsdop liksom en sann "lutheran" inte mår riktigt bra av att se odöpta de facto-församlingsmedlemmar (barn) omkring sej på söndagarna. Min tes är att man måste prioritera ner dopets betydelse ö.h.t. (åjo, det kan absolut överbetonas) för att stå ut i en "hybridförsamling" som Kustkyrkan eller en missionsförsamling. (Har jag fel?).
Men läs gärna Waldenström! Det är bitvis riktigt spännande, och om än Timoteus är lite för klent tillskuren tror jag ändå att han faktiskt tar upp alla argument mot dop av små barn som jag någonsin har hört. Och jag tror att alla för dopet relevanta bibelställen tas upp, liksom de kyrkohistoriska exempel (ff a Tertullianus) som brukar anföras.
Tjena igen!
Jag tror att du har fel Andreas. Först och främst har vår församling inte tagit något beslut att inte ta upp saker vi är oense om, tvärtom.
Dopfrågan har ju verkligen stötts och blötts under många år innan Kustkyrkan blev verklighet och vi samlas regelbundet för att samtala om frågor vi har.
Dopet har en central plats i församlingen och folk som inte tillhör församlingen ber om att få döpa sina barn hos oss.
Sedan är ju Kustkyrkan egentligen inte en sammanslagning av två församlingar. EFS lade ner sin förening och detsamma gjorde Ebeneser med sin församling. Sedan bildade man en helt ny församling.
Sedan vet jag att du har fel angående att baptister inte kan glädja sig åt barndop och tvärtom. Jag är baptist, medlem i Pingstkyrkan, och jag gläds verkligen åt barndopen. Det finns också gamla baptister som döper sina barn i Kustkyrkan.
Så för Kustkyrkan är inte detta ett stort problem. Men ett större problem är det för en del EFS:are distrikts- och riksmässigt än vad det är för oss.
Kustkyrkan gör att fackindelningen havererar vilket retar en del välstrukturerade herrar. Församlingen har funnits i sex år och är en av de få församlingar som växer. Vi passerade nyligen 200-strecket och har en medelålder på 37 år.
Så återigen, jag tror att du har fel. Men ett samtal är alltid intressant :)
Ha det gott och fortsätt blogga!
Simon Jonsson, pastor
Hej Simon och tack för upplysningarna! Jag har så gärna fel :o).
Vill dock betona mina ordval "offentligt ta upp" och "sann baptist". Har församlingsmedlemmarna blivit överens om att dop även av små barn är bibliskt (och "omdop" alltså onödiga) så har ni ju blivit evangelisk-lutherska allihop, i den frågan åtminstone. Är ni INTE överens om det, så antar jag fortfarande att ni inte offentligt, t.ex. i predikningar, nöter på det ni är oense om utan att det tas upp i mer avskilda samtal.
Det är klart att det finns av-födsel(!)-och-ohejdad-vana-"baptister" som erkänner barndop och gläds åt barndop och kanske t.o.m. låter sina egna barn döpas. Frågan är dock i vilken mening man då är baptist, eftersom själva grejen och definitionen på baptism har med att man INTE erkänner barndopen.
Å andra sidan kan ju beteckningen "barndop" vara rätt dubiös; du kanske kommenterat annorlunda om jag skrivit "småbarnsdop". Jag vet ju att en del pingstförsamlingar döper typ 6-åringar som vill (på egen begäran och bekännelse), även om sådana dop också är utsatta för efterhandskritik om osjälvständigt beslut, otillbörligt föräldrainflytande o.s.v. (Men ska man ha frigjort sej 100% är väl en åldersgräns på 25 år rimlig, och ska man fatta ett RIKTIGT moget beslut som man inte hinner ångra, så är väl 300-talets dödsbäddsdop det bästa ;o).
Tack som sagt för svar och info, Simon - intressant f.ö. att du är baptist och medlem i Pingstkyrkan; det hade jag faktiskt ingen aaaaaning om!
Tjena!
Visst undervisar jag om dopet offentligt. Det finns att lyssna på under "Diverse" på Kustkyrkans hemsida. Där ligger precis all undervisning som uttalas i Kustkyrkan.
Sedan kallar vi oss inte baptister eller EFS:are utan vi tillhör ju Kustkyrkan som tillhör båda.
"Sanna" hoppas jag att vi är allihopa.
Sedan gör du väl en lite väl smal definition på en baptist: en som inte erkänner barndop. Kändes tunt.
Hur som helst så tycker jag att dopet funkar kanon i Kustkyrkan. Tycker också att vi har en av de den mest bibliska dopsynerna. Vi döper vuxna och barn - vi tror att Gud är verksam i dopet - däremot tror vi inte att dopet i sig självt är frälsande.
Kanske vi träffas någon gång och kan samtala om detta över en kaffekopp och en muffins.
Ha det bra!
Simon Jonsson, pastor
Nej, vattnet i sej själv är inte frälsande ("verkar det förvisso inte", som Luther skriver), men Guds ord är frälsande och nyskapande - även i dopet och nattvarden! Men det måste naturligtvis tas emot i barnatro - för om vi inte tar emot Guds rike som ett barn kommer vi aldrig dit in.
Ja, det låter som läge för ett litet fikasamtal ;o). Det vore verkligen kul att få träffas någon gång när jag är uppe i Norrbotten och hälsar på syskon och föräldrar i Lule! Om du gör en muffins kan jag ta med mej en banankaka!
Till dess får vi be för varandra som syskon i Herren. Som Waldenström skriver äro vi dock "rätta bröder och icke halvbröder". Som Stone skriver om kyrkan: "Av vatten född och Ande / till ett och samma hopp / hon går till löfteslandet / med samma resekost."
Skicka en kommentar