Påskvänner!
Ibland känner jag mej lite förutsägbar. Så nu tänker jag överraska er lite och berömma Stockholms tillträdande stiftschef Eva Brunne. Hon har fört en hård och mångårig kamp mot den instormande seden att bruden marscherar in i kyrkan med in far istället för med sin blivande make. Eva Brunne, Annika Borg m.fl. har helt rätt i att det är patriarkalt i överkant att bruden "överlämnas" av fadern till brudgummen - dessutom strider det mot gammal god svensk och kyrklig sed. (Däremot är Annika Borgs rädsla för själva oskuldsidealet för mej helt obegripligt; det behöver faktiskt inte leda till hedersmord att man rekommenderar ungdomar att vänta med sex tills de är vuxna nog att bli föräldrar och har hittat någon att bli förälder tillsammans med, d.v.s. gifta sej med).
Om jag - som flitigt vigselspelande sommarkantor - får lägga fram en teori som runnit mej i hågen, så är det att den anglosaxiska seden speciellt tilltalar många som levat sambo en längre tid och kanske t.o.m. har barn ihop. Den signalerar ju nämligen lite av en återgång och nystart, en slags rituell reflorering (en del brudar sover tydligen t.o.m. över hos sina föräldrar natten före bröllopet)! Och jag hörde en stockholmspräst som annars inte var förtjust i bruket, men som medgivit det en gång när brudens far var svårt sjuk i cancer. Större prov på dotterkärlek än att gå brudmarsch med fadern istället för med brudgummen har jag personligen svårt att tänka mej...
Men som sagt, nånting lite läbbigt patriarkalt är det över seden. Och nånting i prydaste laget är det ju när prästen - också i enlighet med hollywoodritualen - säger You may kiss the bride (fast på svenska förstås). Inte ens de strängaste oskuldsregler jag hört talas om i Sverige förbjöd en kyss under förlovningen; och nu ska man alltså låtsas som om första kyssen äger rum i kyrkan - offentligt! (I varje fall som en del präster uttrycker sej: "nu får ni pussas" el. dyl.).
Slut på gnället - jag försökte ju berömma Eva Brunne!
Som mannen och kvinnan i glädje tillsammans
när tillvaron föddes en gång,
vi står här i dag inför skapelsens Herre
i bön och sång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar