Påskvänner!
Vårvintern slog till i lördags med fantastisk sol och värme i Mellansel - och även här i Bollnäs har vi en strålande vårvinterdag. Gud välsigne oss allesammans!
På EFS:s hemsida fortgår den både sorgliga och nödvändiga debatten om var gränserna går för vad som fortfarande kan kallas kristet och vad som bara är nygnosticism eller lämpligt fromt draperad hedendom. Anders Bergstedt har tillropat både mej och Bengt "Begis" Gustavsson (som liksom jag har "time-out" från efs.nu ;) några uppmuntrande ord, men annars måste jag nog konstatera att samarbetsmannen (f´låt, samarbetskyrkoprästen) Krister Berg i Piteå och den debattaktive Eskil Jonsson snarast verkar se mej och alla som är skrämda av utvecklingen i Svenska kyrkan som rätt ensamma pelikaner i öknen - bland inbillade ruiner.
Men visst måste det väl ändå vara fler EFS-are än jag som drar en gräns för ekumeniken - eller lärofriheten i Svenska kyrkan - när det börjar handla om prelater som Spong och teologier som Spongs? Var ska vi annars dra gränsen? Jag har ju personligen mycket mer gemensamt med en troende muslim - bl.a. tron på en personlig Gud, på Jesus´ verkliga återkomst och på kroppens uppståndelse - än med en bekännande icke-teist och i praktiken naturalist/materialist som Spong. Och jag fattar inte hur K-G Hammar, Claes-Bertil Ytterberg och Caroline Krook - eller Sven Hillert och Hans Ulfvenbrand - kan vilja ha med honom som biskop att göra. (Eller borde jag fatta det?).
Det kan väl inte verkligen vara så fruktansvärt illa som att EFS-are överlag finner Spong ekumeniskt acceptabel? (Inte SSPX-Richardson, väl, fast varför inte han då helt plötsligt?). Och att moderna EFS-are överlag tänker sej att gränser är nåt otyg som man inte bör prata om eftersom centrum är det viktiga (eller hur det nu brukar heta)? Eller nåt man möjligen bör sätta upp mot högkyrkliga eller såna som inte gladeligen och reservationslöst sammanviger folk av samma kön till äktenskap?
Herre, du har anförtrott
oss en uppgift i din yrka.
Lär oss bruka det vi fått
så det växer till i styrka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Har missat debatten på efs.nu. Bra att du tar den Andreas, och du är sannerligen inte ensam. Spong ska vi förstås kalla vid hans rätta namn, en villolärare och varg bland fåren, och detta med hela den universella kyrkan genom alla tider i ryggen. Vi behöver inte rädas att tala klarspråk här.
Såg föresten att nämnde Berg just jämfört Peter Halldorf och Spong. Undrar just vad Halldorf tycker om den jämförelsen.
Att EFS inte är så homogent och befriat från liberalteologi som jag tidigare trott har blivit ett rätt bryskt uppvaknande senaste tiden. Det får gradvis min motivation att åka på årskonferenserna att bara öka och öka...
Tack Simon! Intressant med ditt perspektiv! För mej har det snarare varit en positiv överraskning att upptäcka hur mycket god teologi som finns inom EFS (med tanke på hur pass många "bibeltrogna", högkyrkliga och laestadianska vänner jag mött och blivit varnade av). Det har varit en upplevelse för mej att möta sådana som Anders Sjöberg, Ingrid Lundström och Stefan Holmström. Det finns mycket gott inom EFS och Svenska kyrkan.
Det frågan nu gäller är "vårt forhold till vranglaren", alltså om det räcker med att i ord och i god ordning anmäla avvikande mening - det har ju t.ex. missionsföreståndaren ofta gjort - eller om vi också i mer drastisk handling ibland måste markera ett tydligare avståndstagande; för våra intet ont anande medmänniskors skull. Jag inser frestelsen till självgodhet, se t.ex. vad domprost Danell skriver: http://habackuk.blogspot.com/2007/11/nr-gamle-adam-blir-renlrig.html Men måste den risken göra att vi sitter still i båten tills den kantrar? Läs den (själv ibland rätt fritänkande) norske professorn Ole Hallesbys - huvudtalare på EFS:s 100-årskonferens 1956 - intressanta principer på http://nyt-i-natten-manus.blogspot.com/2007/07/vrt-forhold-til-vranglren.html
Skicka en kommentar