Biskoperi och längtan att få vara med

Påskvänner!

Intressant läsning om vad en biskop är finns på Svenska kyrkans hemsida. Dessutom finns alldeles utmärkta möjligheter att ta del av utfrågningarna av de fem återstående biskopskandidaterna i Härnösand resp. de åtta återstående i Stockholm (utfrågningslänkarna ligger längst upp till höger). Suveränt bra idé att låta oss möta kandidaterna så här via internätet! Tidningen Dagen ger oss också en resumé av stockholmsutfrågningen.

Och jag blir faktiskt inte överraskad av att upptäcka hur trevliga kandidaterna är - man går inte så här långt i ett sånt här val utan ett visst mått av social kompetens. Inte utan ett visst mått av teologisk kompetens heller - det överraskar mej inte att samtalen stundtals handlar om Gud, Jesus och det s.k. evangeliet (vad det nu är). Många av de strategiska synpunkterna på hur kyrkan kan nå ungdomar, män et c. bättre är också högst beaktansvärda, liksom f.ö. många andra synpunkter som kommer fram.

Min kritik mot kyrkans ledning ligger inte på det planet. Mina tre teologiska anklagelsepunkter handlar om att Svenska kyrkans ledande teologer - bortsett från fd domprosten Hakon Långström om man nu kan räkna honom dit- I) VARKEN tydligt deklarerat att alla hursomhelst blir evigt saliga - även om Sven Hillert nog ligger närmast där - ELLER under 2000-talet varnat för att någon eventuellt kan gå evigt förlorad, att kyrkans ledande prelater - däremot faktiskt teologen Ola Sigurdsson - II) INTE tagit tydligt och skarpt avstånd från "biskop" John Shelby Spongs teologi utan tvärtom tyst godkänt eller rent av aktivt stått bakom 4 (!) inbjudningar av Spong till viktiga Svenska kyrkan-sammanhang alltsedan 2004 (detsamma har ju skett med teol dr Jonas Gardell och hans nygnostiska teologi, nu senast i Uppsala domkyrka) samt att kyrkans ledande teologer III) - sist och även minst men ändå lika signifikativt som stolligt - övergivit allt vad heteronormativitet heter, även gentemot ungdomar som faktiskt KAN tända på det motsatta könet.

Stiftschefer och biskopskandidater som fallerar på alla dessa tre punkter har själva gjort sej till något annat än biskopar eller föreståndare i nytestamentlig mening [de har då helt enkelt avsatt sej själva som andliga ledare, och det blir t.o.m. oklart om de längre är kristna i någon rimlig mening eller i realiteten har blivit gnostiker/panteister - kärleksfulla sådana förstås - med bibehållen kristlig vokabulär och övrig inramning á la Gardell, Hammar och Spong. Handlar det bara om att vara stiftschef så är säkert Tuulikki Koivunen Bylund minst lika kompetent som någon av sina manliga medtävlare, och det känns som sagt bara mansgrisigt att (ännu en gång) gå förbi henne i ett biskopsval! Tillagt 11.51]

Men utfrågarna - vare sej i Stockholm eller Härnösand - hade helt enkelt inte kompetensen att pressa kandidaterna på de tre för mej mycket tungt vägande, ja närmast förödande tunga frågorna. Den enda fråga som naturligtvis berördes var den tredje och sista, men då utifrån standardfrågorna "Kan du tänka dej att viga samkönade par?" och "Bör kyrkan behålla vigselrätten?"

Jag står för att EFS i Mittsverige bör betrakta Hakon Långström som sin biskop oavsett utfallet i aprilvalet. I motsats till Härnösands-fallet är jag säker på att vi i Stockholms-fallet faktiskt har en tydligt kristen och evangelisk-luthersk kandidat, och då kan jag tyvärr inte förorda Eva Brunne eller Cecilia Wadstein bara för att de är allmänkompetenta kvinnor. [Men Eva Brunne har gjort en god insats mot det bedrövliga bruket att fadern överlämnar dottern vid bröllop, och Sven Hillert skriver liksom Långström fina psalmer, tillagt 21/3]. Långström gjorde på det hela taget väl ifrån sej i utfrågningen, men det var sorgligt att se hur han sprattlade verbalt vid den första av de nämnda standardfrågorna. "Jag är ännu inte där", eller vad han sa i den stilen, var väl ungefär som att stofilförklara sej själv (du är ju ändå bara 63 år, Hakon!), och den förödande svälja-allt-filosofin - som han ju i t.ex. vissa konstsammanhang med kraft avvisat! - kulminerade i uttalandet att "alla måste rymmas", för tydlighetens skull konkretiserat som gällande både I) dem som gärna viger samkönade par (OBS att det av allt att döma kommer att gälla vigsel till äktenskap, inte någon allmän eller pastoral välsignelsespecialare!), och II) de som av principiella eller personliga skäl vägrar viga och III) de som - fortfarande/ännu! - tvekar (dit han tydligen nu själv räknar sej).

Men det håller inte. Det håller inte. Att i "intolerant nit" avvisa vissa framställningar av Jesus (bravo!) men begära acceptans för något som motsidan alltmer räknar som något i stil med rasism och sexism, det kommer inte att hålla. Och att själv acceptera något som jag definitivt räknar som stolleprov, d.v.s. att som präst säga till våra ungdomar att de allihop (som av historiens och mina elevers vittnesbörd att döma troligen de flesta är mer eller mindre "bisexuella") lika gärna kan bilda familj med någon av samma som av motsatt kön (jfr tjejkompisarna i Fucking Åmål) - det håller heller inte. Det är helt enkelt absurt ur kristen synvinkel (staten får väl vara hur neutral den vill).

Varför, varför, varför kunde Hakon Långström inte vara tydlig mot BÅDE homofobi och den queer-aktiga äktenskapsteologi som nu breder ut sej i kyrkan? (Han har ju faktiskt varit tydlig mot andra villoläror och han har ändå - låt oss vara ärliga - inte en chans i biskopsvalet). Det hade faktiskt varit bättre om Långström medgivit vissa pastorala undantag men markerat att det i så fall handlar om just undantag och ingen generell carte blanche - och att begreppet Äktenskap per kyrklig definition undantagslöst handlar om man+ kvinna. Varför ingen hänvisning till Jesus och Matteus 19? ("Har ni aldrig läst att Skaparen..." och "De två ska bli ett kött"). Varför denna "snälla, snälla, snälla lämna mej inte utanför"-teologi som även EFS missionsföreståndare visat sej vara anfäktad av? [Trots att han i andra sammanhang liksom Långström "talat och räddat sin själ", tillagt kl. 11.09]

Gud, låt oss känna din Andes ledning
så att vi vet att din väg vi går.
Gud, låt ditt ord i mitt liv få råda...